Vi borde granska vår egen makt

18 mars, 2014

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Utmanande och djärva granskningar. Det är sånt vi vill belöna. Men även om vi journalister säger oss granska makten, bryr vi oss knappast om vår egen. På det årligt återkommande grävseminariet har 189 priser delats ut sedan starten 1992. Endast ett pris har gått till en granskning av oss, av medierna. Ett enda.

Man kan förstås räkna på olika sätt. Ska ett hedersomnämnande kallas för ett pris? Hur är det med Gyllene Dynamon? Och hur definieras granskning av medierna, egentligen?

Jag svarar inte på det. Jag räknade rubbet, från startåret 1992 till och med fjolårets fest, läste arbetstitlarna, minns många av jobben och kontrollräknade inte en enda gång. Jag fick det till 189 prisade jobb. Kanske är det några fler, kolla själva, kanske några färre. Men jag bryr mej inte om det exakta antalet. Jag ville bara ha bilden klar för mej.

Och den bilden blev klar, och den blir klar för vem som helst som räknar. Vi journalister granskar gärna makten, men vi granskar inte vår egen. Frågan är om vi bryr oss. Vi har ju trots allt kul ihop när vi ses.

Alltså: jag gnäller inte. Grävseminariet, i år sker fyrverkeriet i Umeå, är ett utmärkt tillfälle för journalister och journaliststuderande att samlas, diskutera grävmetoder och lära av varandra. Och det är mycket som görs, mycket som görs alldeles lysande bra.

Raden av utomordentligt genomförd och utomordentligt samhällsviktig journalistik är lång vid det här laget. Läkemedelsföretag har granskats, invandringspolitiken, kommunala bostadsbolag, rikets handhavande med korrupta och odemokratiska länder. Titta själva ska ni se på Föreningen Grävande Journalisters hemsida! Där finns de belönade jobben presenterade. År för år.

Det ser alltså bra ut med andra ord. Men ändå inte. Vi hör ofta, och vi hör oss själva säga det emellanåt, att all makt ska granskas. Inte bara politiken. Även näringslivets makt ska granskas. Och medierna förstås, de är med undantag av public service-bolagen, en del av näringslivet fastän vi sällan ser det så. Självklart ska även den makten granskas, säger vi.

Men vad gör vi? Vad gör vi journalister för att granska mediernas inflytande och faktiska handlingar i Sverige? Säkert görs mer än vad du och jag vet, men går vi till fakta och tittar på hur många grävjobb som belönats av Föreningen Grävande journalister, ja då blir trofésökandet enkelt. Vi hamnar på 1999 och artikelserien ”Aftonbladets förlorade heder”, som journalisten Dan Josefsson det året blev belönad för. Sen är det inget mer. Sen gapar det tomt.

I mars drar jag till Umeå på årets grävseminarium.  Det ser jag fram emot. Kanske möter jag några av mina nuvarande eller tidigare elever där. De kanske, precis som du, läser det här. Och vad ska jag svara dem, om de frågar varför ingen granskar journalisterna – nu när vi ändå slår oss för bröstet, kallar oss grävare och skålar i champagne?

Vad ska jag säga till dem, tycker ni?
                                                          Lars Carlsson
                                                          journalistlärare
                                                          Nordiska folkhögskolan i Kungälv