Var var de svenska medierna?
I samband med Radovan Karadzics andra framträdande inför den internationella krigsförbrytardomstolen i Haag fylldes lobbyn med journalister, kameror och intresserade privatpersoner. Alla var där, men var var de svenska medierna?
Gripandet av en av Balkans största och mest sökta krigsförbrytare ledde till en massiv uppståndelse bland världens medier. Även om intresset var störst på Balkan då fallet var direkt kopplat till området, riktade andra medier runt om i hela världen sin uppmärksamhet mot FN:s krigsförbrytartribunal i Haag, dit Karadzic fördes inom kort. Gripandet av Karadzic, även kallad ”Balkans slaktare”, var och är fortfarande väldigt intressant eftersom han under internationell rätt åtalas för bl.a. massakern i Srebrenica som är det största folkmordet i Europas historia sedan andra världskriget.
Här på pressavdelningen i krigsförbrytartribunalen gick telefonerna varma och vi överröstes av telefonsamtal och mejl. Journalister från TV, radio och press hade alla möjliga frågor om det aktuella gripandet, medvetna om vilken betydelse det hade för den internationella rättvisan och att det berörde många människor från f.d. Jugoslavien som i dag var bosatta i något annat land. Journalister från alla de europeiska länderna visade stort intresse, för att inte glömma medier från bl.a. Japan, Kina, Australien, Kanada, USA och Nya Zeeland. Danska journalister och produktionsbolag hörde och hör än i dag av sig regelbundet för förfrågan om material och intervjuer. Norska medier är inte sämre. Tidningar och TV bolag kontaktar pressavdelningen regelbundet för frågor om rättegångarnas aktuelle skede och ber om material till sina rapporter. Flera intervjuer med talespersonen har ombetts och så sent som i dag kom en förfrågan från en norsk tidning om en intervju med huvudåklagaren.
Under all denna tid har det endast skett ett par förfrågningar från svensk media. Ett av Sveriges största medier ansökte om kreditering för att få komma in i rättssalen och följa Karadzics första och andra framträdande inför domstolen och blev krediterade både gångerna. Den första gången var de på plats. Den andra gången var de ett av de 41 utvalda medier som fick möjligheten att följa framträdandet live. På den aktuella dagen lyste de dock med sin frånvaro.
Pressansvariga i tribunalen bekräftar att intresset från svenska medier om tribunalens arbete och de pågående fallen är oerhört litet, och betonar att det blir ännu mer utmärkande i jämförelse med dansk och norsk media. Hur kommer det sig att svensk media visar ett sådant ointresse att få information om något som påverkar så många människor från förstahandskällor? Och varför är dansk och norsk media så mycket bättre på att utnyttja tribunalens resurser och få ut det mesta möjliga till sina rapporteringar?
Under mina studier på journalistutbildningen vid Lunds Universitet fick jag lära mig att närhetsprincipen kan vara avgörande för hur intressant en nyhet är och hur stort utrymme det får i media. Vi har här en tribunal tillsatt av de Förenta Nationerna som med internationell lagstiftning behandlar brott som begicks på europeisk mark. Bara faktum att det berör massmord begångna i Europa och att en internationell organisation, som Sverige för övrigt är medlemmar i, är inblandad, borde räcka för att väcka svenska mediers intresse. Om vi sedan väljer att tala om geografiskt avstånd är det inte längre från Nederländerna till Sverige än till Danmark och Norge. Den svenska allmänheten har rätt till samma förstahandsinformation som den danska och norska. Och nej, det finns ingen ursäkt till att man alltid hänvisar till andrahandskällor. Särskilt inte när det finns möjligheter att direkt kontakta den berörda källan som kan ge den mest tillförlitliga informationen. (Jag måste prisa dansk media som vid ett tillfälle försökte få en intervju med själva Radovan Karadzic. Det gick tyvärr inte, men jag ger de all ära åt försöket.)
Avståndet mellan Sverige och den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag blir ännu mindre när man tar hänsyn till att det i Sverige bor över 140 000 människor från f.d. Jugoslavien. De flesta av dem är människor som har flytt undan de hemska krigsförbrytelserna som tribunalen i dag dömer och bland dem finns ett högt allmänintresse för tribunalens arbete.
Att kontakta tribunalens pressavdelning och ställa frågor eller be om material är väldigt enkelt. Ännu lättare är det att lägga till sig på presslistan så att man får alla viktiga dokument och nyheter i mejlen. Skärpning svenska medier! Lär av våra grannländer och utnyttja dessa medel som säkerligen kommer att öka kvaliteten på era rapporter. Det är helt enkelt i allas intresse att svensk media utnyttjar de tillgängliga resurserna som tribunalen erbjuder, använder förstahandskällor, håller sig uppdaterade och ger utrymme åt aktualiteter från FN:s internationella krigsförbrytardomstol. Allt annat är ett svek mot den svenska allmänheten och den internationella solidariteten.