NA-reportern var tidigt på plats: ”Jag var rädd när vi åkte ut”

En fotopraktikant på danska Berlingske körde hela natten för att komma till den här platsen, en refug tvärs över vägen från Risbergska skolan i Örebro, där elva personer sköts ihjäl för mindre än ett dygn sedan.

– Jag har inga barn och hade inget inbokat, så jag erbjöd mig att åka, säger Nicoline Kjems-Krognos.

Det här är ett av hennes första nyhetsjobb någonsin. Hon är märkbart berörd.

– Det är helt förfärligt. Jag hoppas att kunna förmedla stämningen och känslan av att befinna sig här med mitt eget bildspråk. Men jag har aldrig varit med om något sådant här tidigare.

Ett fyrtiotal personer befinner sig i området runt minnesplatsen med gravljusen och blommorna. Det är fler journalister än sörjande, och flera utländska medier gör livesändningar: tyska ARD, danska TV2 och DR.

Göteborgs-Postens reporter Elin Janvik Kardell åkte direkt från redaktionen till Örebro på tisdagseftermiddagen och hann inte hem för att packa en övernattningsbag.

– Jag fick med mig det jag har på kroppen, säger hon.

Under gårdagen intervjuade hon flera personer som varit inne på skolan under inrymningen.

– Det är många som vill prata om vad de har varit med om, och trots att jag lyssnat på deras berättelser var det nog först när jag fick höra antalet döda som det sjönk in vad som faktiskt hänt. Det är fruktansvärt, säger Elin Janvik Kardell.

Frilansfotografen Nils Petter Nilsson som jobbar för Göteborgs-Posten tycker att journalisterna på plats har skött sig bra trots att uppbådet har varit massivt.

– Jag har inte sett några övertramp. De allra flesta frågar innan de fotar, och man visar respekt. En del av de anhöriga och överlevande vill prata, andra vill det inte. Det är omöjligt att veta på förhand hur de ska reagera på om man frågar, men man måste fråga, säger Nils Petter Nilsson.

Inne i polishuset i Örebro har ytterligare en presskonferens avslutats utan att journalisterna har fått svar på de mest brännande frågorna.

– Jag har svårt att förstå varför polisen är så förtegen om gärningsmannen. De vet naturligtvis om han hade vapenlicens, eller om han hade varit i kontakt med psykiatrin. Det är bra att de har löpande presskonferenser, men varför berättar de inte mer? säger Niklas Svensson, reporter på Expressen, när han kommer ut från polishuset.

Hur har det varit att bevaka den här händelsen?

– Jag har bevakat andra dramatiska händelser, morden i Malexander och Estoniakatastrofen till exempel, men jag har aldrig varit med om någon sådan här händelse. Tack och lov har vi varit förskonade från sådana skjutningar tidigare. När jag kom till hotellet i går kväll kändes det. Jag hade svårt att somna, säger Niklas Svensson.

Det går att ta på stämningen inne på Nerikes Allehandas redaktion. Överallt trötta, röda eller blanka ögon. Flera medarbetare har fått krisstöd efter vad de har sett på plats eller hört i intervjuer.

Reportern Anna Levin var en av de första på plats vid Risbergska skolan efter att larmet om skottlossning kommit in.

– Jag var rädd när vi åkte ut. Man visste inte vad som väntade. Jag har en syster som är sjuksköterska i Texas och tänkte genast på skjutningarna i USA. Kan det finnas prickskyttar på taken? Så for tankarna. Så vi stannade vid en mack nära skolan i stället för att åka fram, berättar Anna Levin.

Det visade sig vara en lyckträff. Inne på macken mötte hon en pappa vars 19-åriga dotter befann sig inne i skolbyggnaden.

– Vi slog följe. Vi gick och pratade i tre timmar utanför skolan, han hade kontakt med dottern via sms. Och sen fick vi vara med när hon kom ut ur byggnaden och de kramades. Det var känslosamt.

Anna Levin har själv blivit intervjuad flera gånger, av internationella medier. Hon var med i BBC i går kväll och igen i morse, samt i Deutsche Welle och NRK.

– Det har varit ett stort intresse från utländska medier, som vill förmedla närvaro.

För NAs chefredaktör Anders Nilsson har det varit ett av det mest intensiva nyhetsdygnen han har upplevt.

– Jag stod vid kaffeautomaten när nyhetschefen Stellan Norén ringde och sa att det har hänt något och jag måste komma. Vi samlade ihop så mycket resurser vi kunde. Det har varit en otrolig insats från redaktionen. När vi plötsligt inte hade folk att skicka när insatsstyrkan stormade den misstänkte gärningsmannens bostad var det två sportreportrar som ställde sig upp och sa: ”Vi släpper allt. Vi tar det.” Vilket lag vi blir när vi jobbar tillsammans på det sättet, säger Anders Nilsson.

Det fanns en stor diskrepans mellan vad redaktionen visste och vad polisen berättade.

– Vår fotograf Robban Andersson var på plats tidigt och tog bilder, och han såg det nog knappt själv, men på bilderna ser man kroppar. Vi kommunicerade med personer inne i skolan, många av dem kontaktade oss själva. Men det var nog först när vi skickade reportrar till universitetssjukhuset och de möttes av en stor mängd anhöriga som vi började förstå, eller fick en indikation på att det var större än vad polisen berättade. Sen fick vi bekräftat av läkare att det fanns dödsfall, och vi hann få med det i papperstidningen, trots att vi har lämning redan klockan 17.

Under det senaste dygnet har han fått fatta en stor mängd utgivarbeslut.

– Det är svårt att jobba som utgivare när du inte har hela bilden. Det gäller att hålla huvudet kallt och verkligen försöka få uppgifterna bekräftade.

Vilka var de svåraste besluten?

– Vi hade ett enormt flöde av bilder och filmer från läsare, plus våra egna bilder. Hur mycket ska man visa? Det blir fantastiska bilder, om man kan säga så, om man har 30 chockade människor som utryms ur en skola, varav en del bärs eller leds ut.

Redaktionen fortsatte att jobba in på kvällen. Det köptes in pizza, vissa hade inte hunnit med att äta lunch och hade varit ute i fält i sju timmar. På onsdagsmorgonen höll redaktionen en tyst minut för de omkomna.

Hur mår redaktionen?

– Efter omständigheterna bra. Alla har gjort ett enormt jobb. Vi bestämde tidigt att sätta in krisstöd eftersom vi förstod att medarbetarna skulle kunna möta hemska saker.

Hur mår du?

– Jag mår bra, men det här är ju saker man aldrig trodde man skulle få vara med om i Sverige.

Hur mycket trafik har ni haft på sajten?

– 609 000 inloggade sidvisningar, bakom betalvägg alltså. Jag tror att det mesta vi haft tidigare under ett dygn var 215 000. Det ser jag som ett kvitto på att när samhället ställs inför en kris, då går folk till oss, till traditionella och etablerade medier.

Delar av koncernledningen har tagit sig till Nerikes Allehanda den här onsdagen. Bonnier News vd Anders Eriksson, Bonnier News Locals affärsområdeschef Pia Rehnquist och chefen för Bonnier News Locals redaktionella verksamhet Carl-Johan Bergman är på plats på NAs redaktion. Redaktionen samlas och Anders Eriksson tackar medarbetarna för deras viktiga insats.

– Det är fruktansvärt det som har hänt. Vi har en otroligt viktig uppgift och jag känner mig stolt över det vi gör. Ni har vårt fulla stöd, säger Anders Eriksson.

Pia Rehnquist uppmanar medarbetarna att se till att få återhämtning:

– Igår var det mycket adrenalin men vi har inte bevakat klart. Det här är ett långdistanslopp. Mitt budskap är: ta hand om er. Ni är teamet som genom er rapportering skapar den trovärdighet som är så viktig. Glöm inte att ta det lite lugnt också.

Carl-Johan Bergmans röst stockar sig lite när han tackar journalisterna på NA.

– Jag blir ganska rörd när jag ser er, hur ni pratar med varandra mitt i brinnande nyhetsläge och klarar att vara hårt pushande och samtidigt omhändertagande, säger Carl-Johan Bergman.