”Det var länge sedan Sverige var en fristad för förföljda journalister”

För några år sedan blev jag uppringd av en förtvivlad journalist på den svensk-kurdiska satellit-tv-kanalen Aryen TV i Stockholm. Han berättade att han utpekats som ”säkerhetsrisk” i ett yttrande av den svenska säkerhetspolisen (Säpo). Han hade fått reda på sin situation av Migrationsverket men fick inte veta vad han anklagades för. Jag hade svårt att tro på vad jag hörde i telefonen. En snabb läsning av hans ärende visade tyvärr att han hade rätt.

Att utpekas som säkerhetsrisk, utan att ställas inför rätta är en otroligt svår situation att hantera. Den som utsätts för en sådan allvarlig anklagelse bör få en rimlig chans att försvara sig. Men så fort Säpo skriver ”säkerhetsrisk” kan den anklagade i praktiken inte göra något åt saken.

Det hela blir ännu jobbigare för icke-svenska medborgare. Ett Säpo-beslut om en journalist med icke-svenskt medborgarskap i Sverige skapar svårigheter när hen ansöker om pass eller förlängning av uppehållstillstånd eller arbetstillstånd.

När Sverige ansökte om medlemskap i militäralliansen Nato blev jag uppringd av flera svensk-kurdiska journalister, inte sällan medlemmar i Journalistförbundet, som hade definierats som ”säkerhetsrisk” av Säpo. Det var väl för att glädja Turkiets despotiske president Recep Tayyip Erdogan då han hotade med veto mot svenskt medlemskap i Nato, tänkte jag.

Nej, jag hade fel. Jakten på de svensk-kurdiska journalisterna fortsätter med oförminskad styrka. Den före detta programledaren Beritan Mohammed (medlem i Journalistförbundet) och redigeraren Raman Hasano som arbetade på Aryen TV riskerar nu omedelbar utvisning från Sverige för att Säpo anser att de utgör en säkerhetsrisk.

Säpo vägrar presentera några bevis för sitt beslut om det unga journalistparet. De får inte veta vad de anklagas för och de får inte heller arbeta i Sverige. Medan jag skriver denna krönika meddelar paret mig att de har fått ännu ett avvisningsbeslut. Detta betyder att de när som helst kan hämtas av polisen och utlämnas till Syrien där en islamistisk regim tog över makten i fjol. Sekulära och moderna kurdiska journalister står inte högt i kurs hos jihadisterna i Syrien!

Tidningen Journalisten har tidigare också skrivit om Fardin Mohammedi som nu riskerar utvisning till Iran med sin familj eftersom Säpo har stämplat honom som ett säkerhetshot. Sanningen är att Fardin bara ägnat sig åt journalistik i Sverige. Om han återvänder till Iran riskerar han avrättning, sade han till mig häromdagen.

Vad som är gemensamt för dessa utvisningshotade journalister är att de har arbetat på en svensk-kurdisk tv-kanal som Turkiet och Säpo anser har kopplingar till den kurdiska rörelsen PKK. Men PKK har nu inlett en dialog med Turkiet, lagt ned vapnen och upplöst sig själv. Det finns alltså ingen juridisk organisation som heter PKK längre. Nu när Sverige är medlem i Nato undrar jag varför Säpo envist jagar skyddsbehövande svensk-kurdiska journalister.

Utvisningarna av de svensk-kurdiska journalisterna handlar inte bara om några enskilda journalisters öden utan illustrerar tydligt att journalistiken motarbetas i en samtid där det fria ordet förlorar terräng varje dag. Det är häpnadsväckande att makthavarna i vårt land inte förstår att journalistiken är lika viktig som luften vi andas!

Den första journalisten som informerade mig om att han utpekats som ”säkerhetsrisk” var Kamran Mirzaian, som också jobbar för Aryen TV. Efter många juridiska turer har han lämnat Sverige och arbetar nu som journalist i Belgien. ”Sverige var ett drömland för mig innan jag ansökte om asyl där. Sverige säger sig värna om det fria ordet, och yttrande- och pressfrihet. Det är bara tomma ord. I praktiken struntar Sverige i oss som riskerar våra liv för vår journalistik och det fria ordet. Jag bestämde mig för att strunta i Sverige och flytta till Belgien”, sade han till Journalisten för ett år sedan.

Det var länge sedan Sverige var en fristad för förföljda journalister och författare!