Var fanns analysen om Springsteen?

11 juni, 2009

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

En av världens främsta rockartister var i Sverige nyligen och framträdde tre kvällar på Stockholms stadion - 59-årige Bruce Springsteen. Traditionsenligt, och som jag hade förväntat mig, skrev kvällstidningarna en rad artiklar om konserterna under några dagar.

Expressen och Aftonbladet gjorde inte oväntat förhandsartiklar med rubriker som "The Boss har checkat in" och artiklar efter konserterna med rubriker som "Här lämnar Springsteen Sverige". Under konsertkvällarna kunde man som läsare följa konserterna minut för minut via nätupplagan och få information om vilka låtar som spelades och vad recensenten tyckte. Båda tidningarna recenserade konserterna och gav olika betyg åt Springsteens låtar.

Jag har följt Springsteen under många år, har många av hans skivor, har sett honom tillsammans med E street band flera gånger och såg en av konserterna i Stockholm, så jag har naturligtvis följt rapporteringen. Det är en sak som slår mig. Ingen av kvällstidningarna gör ens ett försök att förklara Springsteens storhet som artist eller någon annan djupare analys om honom som artist och hans rötter. Generellt saknar jag en kritisk hållning i rapporteringen. Han beskrivs som någon slags rockgud som kommer till Sverige och predikar på Stadion. Han är visserligen en erkänd berättare och känd för sin förmåga att fånga en publik, men var finns den kritiska hållningen i journalistiken? Kvällstidningarna är väl inte köpta av hans management eller är de enskilda journalisterna så stora beundrare så att de blir förblindade och tappar den kritiska distansen?

Även om enskilda låtar sågas och får anmärkningar så finns det ingen artikel som berättar om hans bakgrund, analyserar något om det han sjunger om eller sätter in artisten Springsteen i något större sammanhang, som Springsteen som den energifyllda scenartisten med rötterna i 50-talets rockmusik och 60-talets soul. Om hans musik som andas allt från party till hopplöshet och mörker, om hans utveckling som artist, hans texter om det amerikanska samhällets mörkare sidor, om USAs förlorare, om människor som vill lämna sin lilla hemstad för något nytt etc.

Det hade varit intressant om kvällstidningarna hade haft en ambition att förklara varför han fortfarande lockar så många till de stora arenorna och får så många känslor att svalla än att läsa om att han är på ett gym och lyfter skrot.

                                                                           Fredrik Blomberg