Gå direkt till textinnehållet

”Svensk nyhetsrapportering måste akta sig för att bli Israels megafon”

Israels regering och IDF citeras ofta både i traditionell media och i sociala medier som om de vore en neutral källa eller expert och ej en stridande part och illegal ockupationsmakt.  

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Israel uppger …  

… säger IDF (Israel Defence Forces) till …  

Känns det bekant?  

Trots den publicistiska grundregeln om korrekta och allsidiga nyheter ger svensk media påfallande ofta okritiskt israeliska företrädare utrymme och missar att sätta in den pågående konflikten i ett historiskt sammanhang. Konsekvensen blir att läsare, tittare, lyssnare lätt kan tro att konflikten mellan Israel och Palestina är ett krig mellan jämbördiga som startade den 7 oktober i år och att Hamas bär hela ansvaret. 

Vi börjar med bristen på mångsidighet och med att intervjua båda sidor:  

Israels regering och IDF uttalar sig gärna och citeras ofta både i traditionell media och i sociala medier som om de vore en neutral källa eller expert och ej en stridande part och illegal ockupationsmakt.  

Exempel:  

  1. Israel lovar döda Hamas ledare – även de som gömmer sig utomlands – SydsvenskanSydsvenskans intervju med IDF:s talesperson Jonathan Conricus 20/10-23.  

Malmöfödde Conricus får vi lära oss i artikeln, figurerar dagligen i stormedia som CNN och BBC. Conricus och hans Israel framstår som modiga och professionella vars mål är att förinta Hamas. En kritisk fråga ställs, den om Israels ansvar för att 3000 civila palestinier dittills hade dödats, vilket besvaras med att Israel försöker skona civila så gott det går men att det är komplext. Komplext på vilket sätt, undrar jag men får inget svar. Kommer andra perspektiv fram i artikeln? Andra röster? Nej. Inte ett ord om Israels kollektiva bestraffning mot hela Gazas befolkning genom att stänga av el och vatten och tvångsförflytta över en miljon människor söderut i vad som FN kallar nära på etnisk rensning.  

  1. Samma vecka har Sveriges Radio en liknande intervju med samme Conricus. Här räknar jag till noll kritiska frågor och lika få andra röster.  
  1. Aftonbladet Israel-Gaza: Sverige lade ner röst om eldupphör (aftonbladet.se) 

Vilken vinkel!  

Ingress: "Sverige lade ner sin röst när FN:s generalförsamling i natt antog en resolution om omedelbart eldupphör i Gaza. 

Israel röstade nej. 

– Det här är en svart dag för mänskligheten, sade Israels FN-ambassadör Gilad Erdan." 

Hade Aftonbladet haft en liknande ingress om det handlat om Ryssland och dess krig i Ukraina? "- Det här är en svart dag för mänskligheten, sade Rysslands FN-ambassadör." Knappast.  

Krig och konflikter är minerad mark och det ligger mycket i talesättet om sanningen som krigets första offer. Därför kan medias uppgift sägas vara ännu viktigare i krig än i fred. Problemet med ensidig rapportering är att enbart ena partens åsikt kommer fram och att läsarna, lyssnarna, tittarna då tror att det är sanning. Det är sannolikt lättare för SR:s Cecilia Uddén och DN:s Paul Hansen och Erik Ohlsson att ge en mer allsidig bild av vad som händer på marken då de har mångårig erfarenhet av och stort kontaktnät i Gaza. Men även reportrar som befinner sig långt från Israel och Palestina kan och bör få till en mer allsidig nyhetsrapportering.  

Ett bra tips är till exempel Journalistens Så bevakar du krigsbrott – experternas tips | Journalisten där några av tipsen för en korrekt krigsrapportering är att känna till konfliktens kontext, krigets lagar, att prata med lokalbefolkningen och lokala myndigheter.  

Och detta är precis vad jag anser alltför ofta saknas i rapporteringen kring vad som nu händer i Gaza: röster från lokalbefolkningen eller deras anhöriga i Sverige, lokala organisationer, internationella organisationer, palestinska myndigheter etcetera.  

Det är lätt att hitta uttalanden från Israel. Men ska krigsrapportering vara lätt? Om det nu ska vara lätt, här kommer några enkla fakta som ger en grundläggande förståelse för konflikten och som jag ofta saknar i bevakningen:   

  • Israel har ockuperat Palestina sedan 1967, en ockupation som är illegal.  
  • Den ockuperande staten har ansvaret för att det ockuperade folkets grundläggande mänskliga rättigheter iakttas. Så är ej fallet i Palestina då Israel bland annat har byggt en mur som begränsar palestiniers rörelsefrihet.  
  • Israel har infört en blockad mot Gaza sedan 2007. Blockaden förhindrar gazabor att röra sig fritt och inte för inte kallas Gaza världens största utomhusfängelse med skyhög fattigdom och arbetslöshet. Israel ockuperar ej Gaza men kontrollerar dess luftrum, mark och hav.  
  • Sedan Israel lämnade Gazaremsan har dess armé regelbundet varit inblandad i fullskaliga krig och aggressioner i området: 2008-2009, 2012, 2014, 2021, i augusti 2022 och 2023. Det innebär att en femtonåring i Gaza har upplevt sex krig. 
    Källa: FN, DN etc.  

Jag har besökt och levt i Palestina och Israel och sett diskrepansen mellan vad företrädare för Israels regering och IDF säger och hur de beter sig på marken. Jag har mött unga soldater med stora vapen, som fängslar barn, skjuter tårgas mot fredliga demonstranter, förnedrar och försenar äldre människor vid vägspärrar, genomsöker skolbarns väskor och skrämmer dem så de kissar på sig. Jag har upplevt hur soldater skyddat våldsamma bosättare i färd med att bränna ner palestinska bönders olivträd. Jag har undrat över skyddsnäten och plasten över en del bostäder på Västbanken för att sedan förstå att dessa är skydd mot kiss, spott och sopor från bosättare som har tagit över husens ovanvåningar. Jag har också mött Sderotbors oro, chockats över lekplatsernas dolda skyddsrum och hört om israelernas rädsla för raketer från Gaza.  

Vi sa aldrig mer efter Förintelsen, folkmordet i Rwanda och kriget på Balkan. Nu har dödstalen i Gaza överskridit antalet civila bosnier som serber dödade i massakern i Srebrenica. Och en av världens största krigsmakter, Israel, fortsätter att fälla bomber över ett belägrat Gaza där ingen plats är säker, där vatten, mat och el är bristvaror och där marktrupper tränger allt djupare.  

Det minsta vi som medborgare kan begära av media är en korrekt nyhetsrapportering för att vi ska förstå vad som händer.  

 

Johanna Darnéus
folkhögskollärare, freds- och konfliktvetare och fd journalist, Malmö
–  som fördömer både Hamas attack på civila israeler och Israels oproportionerliga hämndattack mot civila palestinier

Fler avsnitt