Replik: ”Inga intervjupersoner ska bemötas okritiskt av journalister”
Debatt Vetenskapliga artiklar är skrivna av författarna bakom studien. Journalistik är något annat, skriver Läkartidningens chefredaktör Åsa Uhlin i en replik.
Replik till ”Journalistisk granskning kan inte ersätta jävsredovisning” och ”Jag tror inte på en standardjävsdeklaration med en punktlista”
Det är alltid bra när ens arbetssätt ifrågasätts. Precis som Magnus Gylje, redaktionschef på Vetenskapsradion, välkomnar jag därför debatten om jäv som sedan några veckor förts i Svenska Dagbladet, Medierna och här i Journalisten.
En kort bakgrund för den som inte läser Läkartidningen till vardags kan vara på sin plats. Vi är en tidning för alla läkare och publicerar både nyheter och medicinskt vetenskapliga artiklar. De vetenskapliga artiklarna skrivs av läkare och forskare, och granskas av referenter. För denna typ av artiklar ber vi alltid samtliga författare om en jävsdeklaration. Likaså frågar vår debattredaktör alltid om jäv. Oavsett om jäv har uppgivits eller inte står detta i anslutning till artikeln. (Den som vill veta mer om hur Läkartidningen arbetar med jäv kan gå in på lakartidningen.se/skriv-i-lakartidningen.)
Men när vi kommer till journalistiken, till nyhetsartiklar och reportage, blir det mer komplicerat. För vad är jäv? Och vad är intressant i sammanhanget? När jag läser debattartiklarna från André Marx och hans medförfattare förstår jag det som att de önskar att läsarna själva ska få ta ställning till framför allt de ekonomiska kopplingar som en läkare kan ha.
Det framstår som vällovligt och är alltså praxis i vetenskapliga sammanhang. Men den stora skillnaden är att vetenskapliga artiklar är skrivna av författarna bakom studien. Kritisk granskning görs av referenter, men det gäller främst de vetenskapliga argumenten. Jävsdeklarationer fyller därför ett viktigt syfte för att ge kunskap om de eventuella beroenden som en forskare/läkare har.
Journalistik är något annat. Det finns en publicistiskt ansvarig, och ämnet beskrivs av någon utifrån, oftast en reporter. Det är en del av journalistikens grund att på olika sätt ställa frågor eller berätta om exempelvis beroenden, bias och annat som kan vara relevant för läsaren att veta – vilket Magnus Gylje redogör för på ett utmärkt sätt.
För att vara tydlig: jag tycker att det är bra att en reporter frågar exempelvis en läkare om hen har några ekonomiska kopplingar som kan vara intressanta att känna till. Är det relevant tas det publicistiska beslutet att berätta om det också.
Inga intervjupersoner ska bemötas okritiskt av journalister. Det gäller även läkare. För det krävs kunniga journalister som har tid och resurser att göra sitt jobb, inte stående jävslistor mot slutet av artikeln så fort en läkare intervjuas.
Åsa Uhlin
Chefredaktör, Läkartidningen
