Pinsamt, Kjell Albin

Måste man ha facit i hand för att förstå vad som är rätt och vad som är fel? Vem har antytt att problemet skulle vara att programledaren var för mycket ciceron och för lite utrikeskorrespondent? Vem har ljugit och påstått att ni aldrig lämnade studion på Kungsholmen? Inte debattören ovan såvitt jag kan se. Kanske skulle vara läge att kontakta en bra PR-konsult?

En ciceron är väl en person som visar runt på den plats han eller hon befinner sig. Kjell Albin Abrahamsson är ciceron i programmet enligt producenten och VD:n för produktionsbolaget med det förtroendeingivande namnet Massa Media. Därmed bekräftar de att lyssnarna ska få uppfattningen att Abrahamsson befinner sig där han påstår att han befinner sig. Stilgrepp kan det knappast vara frågan om, det förutsätter att lyssnaren begriper att det är ett stilgrepp. Trist att SR och produktionsbolaget inte kan tillstå att det blev fel. Massa mosa Massa Media, välförtjänt.

Har idag haft med mig Medierna i podden ut i svampskogen, och måste säga att jag fick naturupplevelsen svårt störd av ren ilska. Ett kraftuttryck vill ut, så trots att jag sällan svär i offentligheten:

För helvete Kjell Albin, för helvete redaktionen. Jag ger blankt tusan i om lyssnare hör av sig och uppskattar “formexperimentet” – en lögn är en lögn, och två lögner är värre. Låtsaskaféer hör hemma på teatern och i skönlitteraturen. Att flyga när man säger sig åka tåg är bluff och båg. Tagen med fingrarna i syltburken gör den vise en pudel (och tänker efter, för att därpå ångra sig på allvar), blir inte oförskämd mot sin granskare.

Sveriges Radio ska stå för något annat än detta. Skrivet i affekt av en bitr. nyhetschef inom SR som undrar vad jag ska svara när folk börjar undra: “Kan man lita på det ni sänder?”

Och svaret är: “Nej, det är inte säkert – det kan vara någon som bara skarvar!”

Kennet Öhlund, bitr. nyhetschef SR Sjuhärad

Det som irriterar mig med hela konceptet är det faktum att dom hade just Kjell Albin Abrahamson som programledare. Till sin person har han ett väldigt självsäkert sätt, lite grand som Jan Guillou har på vänsterkanten. Dessa båda herrar har som kännetecken att när de säger något, då kan man vara säker på att de iallfall inte står och blåljuger.

Därför blev åtminstone jag initialt förledd av programserien och därefter överraskad när Medierna drog undan kulissen. Men, det borde man väl förstå att dom inte har resurser att åka omkring i Europa och matcha ihop intressanta personer, sittandes vid samma café, särskilt inte eftersom SR här hyrt in ett produktionsbolag för att – får man förmoda – spara pengar.

Har med intresse följt debatten kring de “genomtänkta stilgreppen” i programmet På spaning efter Europa. När jag lyssnade på Medierna häpnade jag först över att en journalist med Kjell-Albin Abrahamssons rutin och pondus hemfaller åt ett så här barnsligt och skitviktigt frontalangrepp på en kollega, som ställer helt relevanta frågor. Att svara med otrevlig och nedlåtande attityd och uttryck som “gurksäsong” är sorgligt och skrattretande på samma gång.

Sen tänker jag på talet om “genomtänkta stilgrepp” och “nyskapande radio”, och kan bara tolka den uppkomna situationen på ett sätt: Redaktionen hade inte råd att låta Kjell-Albin resa runt i hela Europa. Att kalla detta nyskapande stilgrepp är närmast ett hån mot kollegor som varje dag försöker göra levande radio med en minimal budget.

Och kolla Mediernas svar här:

www.journalisten.se/…