Mälardalens frilansklubb: ”Kritiken inte konstruktiv”

På en punkt har Johannes Nessers artikel helt rätt. Det är svårt att hitta folk som har tid, ork och lust att engagera sig som förtroendevalda, särskilt i den tid av kris som vi befinner oss i nu. Och det problemet blir inte mindre av anonym svartmålning.

Artikeln om Frilans Riks och Mälardalens frilansklubb är trist läsning för oss som arbetar fackligt för frilansarna i Mälardalen. Vårt styrelsearbete framställs som odemokratiskt och godtyckligt, närmast som något slags avlönad hobbyverksamhet. Kritiken framförs anonymt i form av raljerande liknelser till pensionärsföreningar eller retoriska frågor: ”(…) det låter hur spännande som helst. Men är det facklig verksamhet?”.

Ja, vad är egentligen fackligt arbete för frilansjournalister? En frilanssektion har ju väldigt liten – om någon – möjlighet att påverka vilka publicister som köper in vilket material, av vem och vilken ersättning de kommer överens om. Inte heller har vi ens närmelsevis de politiska och ekonomiska muskler som krävs för att effektivt motverka fulavtal eller inskränkningar i vår upphovsrätt. Artikeln hyllar Petter Larssons arbete på Aftonbladet och Sydsvenskan och där stämmer vi helhjärtat in! Men de flesta av våra medlemmar skriver inte återkommande för en stor redaktion, utan säljer in sitt material var helst de kan.

Annons

Så, fyller vi egentligen någon funktion?

Ja. Frilansare är en isolerad yrkeskår som har sporadiska kontakter med kollegorna. Vi utför det arbete som utgör grunden för facklig verksamhet – vi organiserar våra medlemmar. Så att de ges möjligheter att knyta kontakter och ta stöd av varandra, utbyta råd och varningar, ge speglingar på arbetet. Och eftersom de inte är samlade på centraliserade arbetsplatser utan är spridda över hela Mälardalen (de flesta arbetar hemifrån) gör vi det huvudsakligen genom social verksamhet, fortbildning och nätverkande. Det är därför vi anordnar seminarier av, om och för frilansjournalister – och även andra skribenter. Det är därför vi lägger tonvikt på träffar där kontakter kan knytas. En verksamhet som av förståeliga skäl legat lågt under det gångna året.

Det är därför vi anstränger oss för att nå fram till medlemmarna via sociala medier. Det är därför vi tagit initiativ till en podd som handlar just om frilansjournalisters vardagssituation under pandemin. Det är därför vi organiserar event som Journalisthelgen i Uppsala, som riktar sig till kåren men också till allmänheten, för att ge inblick i hur svårt och samtidigt viktigt journalisters arbete är idag. För det är de verktyg vi har till hands, framtagna som de är i samarbete med förbundet och fullt i linje med den frilansfackliga verksamhet som SJF har bedrivit under lång tid.

”Pengarna kan användas bättre” heter det, utan några som helst förslag på hur. Styrelsen för Mälardalens frilansklubb är, och har alltid varit, öppen för medlemmarnas förslag. Årsmötet är precis den arena där en sådan diskussion ska föras. Men de namnlösa personer som valt att framföra sin kritik i artikeln har inte yppat den vare sig innan eller under årsmötet. Det är knappast särskilt konstruktivt eller till gagn för oss som kår.

Mälardalens frilansklubb är en demokratiskt styrd sektion och vi välkomnar granskning och kritik. Men det ligger i allas vårt intresse att den är saklig, konstruktiv och syftar till att stärka oss som organisation.

   Styrelsen för Mälardalens frilansklubb

Läs mer: Journalistens chefredaktör Helena Giertta svarar i ledaren: ”Jobbigt att bli granskad”

Läs mer: Journalistens granskning av Journalistförbundets frilansfackliga verksamhet: – Går pengarna till rätt saker? – Jag vet faktiskt inte.

Läs mer: Frilans Riks styrelse: ”Vi arbetar på medlemmarnas uppdrag”