Jag är rädd för tilltagande rasism
Carolin Dahlman, debattör och krönikör på nystartade Bulletin, ifrågasätter några av Aftonbladets krimpubliceringar.
Martin Schori från Aftonbladet lyfte i en debattartikel ett tweet från mig där jag undrade varför Aftonbladet namngav personer som hade dömts för ett grovt brott, medan man undvek att avslöja namnet på personer som dömts för ett annat grovt brott.
För mig är frågan viktig, då jag är rädd för tilltagande rasism i samhället. Att namnge dem med svenskklingande namn och undvika att berätta vad de med namn som avslöjar att de har invandrarbakgrund heter kan lätt tolkas som att man mörkar.
Vi lever i en tid där information sprids öppet som aldrig förr. Det betyder att det går väldigt snabbt att hitta namn på gärningsmän.
Öppenheten i sig kan avdramatisera medan tystnaden kan vara mer högljudd än man kan ana. Ja, jag har politiska poänger, i strävan mot ett samhälle där vi redovisar fakta i syfte att skapa förbättring. Dessvärre verkar frågan om att avslöja namn på dömda brottslingar eller brottsstatistik kring skillnaden mellan invandrare och svenskfödda vara känsligt, vilket tyvärr kan leda till frustration och främlingsfientlighet som skadar landet.
Det är värt att påminna om att Aftonbladet 2017 klandrades i Pressens Opinionsnämnd för att ha skrivit: ”Martin Timell har polisanmälts för våldtäkt”. Timell var alltså inte ens dömd, utan enbart anmäld; ändå valde kvällstidningen att lägga ut hans namn.
Medieombudsmannen Ola Sigvardsson är av uppfattningen att ”Vid exempelvis grova våldsbrott kan allmänheten ha rätt att få veta vem gärningsmannen är”. Enligt honom säger etiken helt enkelt att man ska vara försiktig och tänka efter, och det är en bedömning som får göras från fall till fall.
Att två unga män torterat två andra helt oskyldiga tonårskillar (inte tortyrmördat som Schori skrev. Detta är nu korrigerat/ reds. anm.) borde – enligt min bedömning – leda till publicering av gärningsmännens namn.
Schori inledde sin debattartikel med en lögn om att jag skulle ha kallat journalister för lata, vilket är talande för det jag skrev om i en ledare om bristfällig journalistik.
I den reflekterade jag över om skälet till att reportrar inte ställde följdfrågor eller kontrollerade fakta var lättja, men det betyder naturligtvis inte att alla är lata.
Mitt mål är att påverka i riktning mot god journalistik. Att så många journalister har misstolkat min text visar i mina ögon på en oförmåga att ta till sig kritik, vilket i sig blir ett hinder för förbättring. Att hålla dålig journalistik om ryggen är inte bra varken för medierna eller demokratin.
Givet att texten handlar om god pressetik så är det anmärkningsvärt att Journalisten aldrig kontaktade mig för ett genmäle på Schoris artikel.
Carolin Dahlman
Läs Martin Schoris inlägg här och hans genmäle här
