”Vi följer pressetisk praxis”

13 januari, 2021

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

DEBATT Aftonbladets Martin Schori svarar på Carolin Dahlmans kritik mot tidningens publiceringar gällande det uppmärksammade tortyrvåldtäktsmålet på en kyrkogård i Solna. (Uppdaterad med svar)

Dahlman skriver att hon tycker att de båda tortyrkidnapparna (tack för rättelse, det var klantigt av mig!) borde namnges. Jag har verkligen förståelse för det, det handlade som bekant om vidriga och brutala brott.

När vi tar publiceringsbeslut gör vi det delvis utifrån vår egen kompass, men också utifrån de pressetiska reglerna. Samt hur MEN brukar resonera vid liknande fall.

Om vi hade namngett de båda gärningsmännen i tortyrkidnappningen tror jag - men kan ju inte veta - att risken skulle vara stor att vi hade fällts av MEN (i fall de utpekade personerna hade anmält oss). Den risken tar man ibland och publicerar ändå. Men samtliga stora medier landade i samma beslut som vi gjorde, i de båda aktuella fallen. Grunden till detta är ju för att vi alla följer pressetiska praxis - och det är dem vi borde diskutera. 

Hur ska våra riktlinjer se ut i framtiden? Tyvärr hittar jag få svar på det i Dahlmans text. 

Hon skriver:

”Att namnge dem med svenskklingande namn och undvika att berätta vad de med namn som avslöjar att de har invandrarbakgrund heter kan lätt tolkas som att man mörkar”.

Ska medierna börja ta publiceringsbeslut baserat på vilka namn personerna har? Gäller det bara när man gör två i tid närliggande publiceringar? Eller ska vi alltid namnge personer med ”utländska” namn för att inte det ska ”tolkas som att man mörkar”?

Carolin Dahlman skriver också att jag ljuger när jag påstår att ”hon kallade journalister för lata”. I en ledarkrönika den 17 oktober förra året varnade hon för journalister som ”vinklar snett, läser inte på fakta och missar självklara följdfrågor”. "Om reportrarna är lata, sönderarbetade eller bara inkompetenta är svårt att säga - säkert är det lite av varje”, skrev hon ordagrant.

Enligt Dahlman hade journalister ofta fel fokus och borde i högre grad basera sin rapportering på fakta och siffror.

"Strunt i det jobbiga tabubelagda om klankriminalitet och sprid i stället än en gång den glada nyheten att tågen numera går i tid”, fortsatte hon.

Om man studerar just siffror faller dock hennes påstående om att det är tabu att skriva om klaner platt. Jag kollade: drygt 3 100 träffar i Mediearkivet, bara i oktober. September? 5 126 träffar (Jag väljer att tolka Dahlmans miss här som ett uttryck av för stor arbetsbörda).

Jag kan dock hålla med Dahlman om att journalister kan bli mycket bättre på att erkänna fel och ta emot kritik. Och att bristen på förmågan att göra det absolut blir hinder för förbättring.

Det är därför vi försöker bli mer transparenta i hur vi tänker och vilka beslut vi tar. Då kan vi få en debatt grundad i ”fakta i syfte att skapa förbättring” istället för att vår publik ska behöva gissa, eller vantolka. Det skulle gynna alla.

Martin Schori

Chef Nyheter & Gräv, Aftonbladet

SVAR: Detta är en mycket positiv debatt att föra och svaren på vad som är rätt och fel är inte givna. Jag erkänner villigt att jag inte exakt har en modell att förespråka eller är klar över exakt vilken kompass man ska följa, men tror att det vore bra om fler namngavs, snarare än färre. Det handlar inte om att aktivt namnge någon på grund av hens namn, vilket var min poäng från början. Vad man heter ska helt enkelt inte spela någon roll, men om medier undviker att avslöja gärningsmäns namn på grund av att dessa inte är svenskklingande kan det leda till misstro – och i förlängningen göda främlingsfientliga strömningar.    

Sedan lördagsintervjun 5 september med Mats Löfving i Sveriges radio har frågan om klaner äntligen hamnat på agendan och personer som Per Brinkemo plötsligt efterfrågats som experter, vilket är positivt. Jag redovisade inte statistik kring detta, vilket både kan bero på arbetsbörda och platsbrist, men gläds över att jag kan ha haft fel i just den frågan. Jag tar tacksamt emot dina synpunkter, för all feedback gör att man växer och blir bättre. Så bör alla journalister tänka.

Nej, jag har inte kallat journalister lata; det framgår av citatet.

Carolin Dahlman

Krönikör Bulletin

 

Läs Martin Schoris första debattinlägg i frågan här 

Läs Carolin Dahlmans replik här

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies