Sven Näckstrand: Viktigt att känna rädsla

Det var när han förlorade hoppet om en fredlig lösning på konflikten mellan israeler och palestinier som Sven Näckstrand bestämde sig för att flytta hem till Sverige efter att ha jobbat som fotograf i Israel i 24 år.

Han hade sett för mycket dödande, för mycket lidande och kände sig emotionellt avtrubbad. När andra människors smärta uppfattas som ett tråkigt rutinuppdrag var det dags att bryta upp.

– Jag visste hur mina bilder skulle se ut; bomb efter bomb, begravning efter begravning. Ibland har jag fått dåligt samvete av att fotografera andra människors misär, andras olycka, säger Sven Näckstrand.

Han har varit hemma i Sverige i ett halvår, men fortfarande kan han i sina näsborrar förnimma lukten av sprängämnen, bränt människokött och den hysteri och rädsla som hänger kvar i luften på den plats där en självmordsbombare nyss utlöst en sprängladdning. Sven Näckstrand har sett avslitna huvuden som slungats upp på balkonger, köttslamsor som klistrats fast på väggar, tak och träd. Och blod överallt.

– Efter att ha varit på så många bombplatser blir man blockerad och reagerar inte längre över att se dödade och lemlästade människor. Det som berörde mig mest var att fotografera begravningar av palestinier eller israeler och se vänner och familjemedlemmar sörja. Då var det svårt, då var det jobbigt.

Sven Näckstrand tog upp sin gamla hobby fotografering för att kunna försörja sig sedan han och hustrun flyttat tillbaka till Israel efter fyra år i Sverige. Hustrun, som han träffade som ung FN-soldat, gillande inte mörka nordiska vintrar.

bryt

Tre år efter att den israeliska armén gick in i södra Libanon började han jobba som fotograf på nyhetsbyrån AFP i Tel Aviv. Sedan dess har Sven Näckstrand på första parkett sett hur arbetsförhållandena för de journalister som jobbar i Mellanöstern blivit allt mer absurda. Numera måste de utrusta sig som om de förberedde sig för strid. Få journalister åker i dag till Västbanken eller Gaza utan hjälm och skyddsväst. Större nyhetsbyråer har även bepansrade fordon som kan stå emot beskjutning av handeldvapen och mindre sprängladdningar.

En väst väger upp till 30 kilo och med full kamerautrustning är det fysiskt påfrestande att i 30 graders värme snabbt förflytta sig för att undvika att hamna mellan stenkastande palestinier och israeliska soldater. Men västarna räddar liv. En byråchef från den franska TV-kanalen TF1 träffades i bröstet av en kula. Han blev mörbultad, men överlevde.

Alla fotografer har numera ordet Press tejpat på sina västar, hjälmar och bilar. Men det är ingen garanti för säkerhet. När mörkret faller över Västbanken antas alla bilar som rör sig på vägarna tillhöra israelisk militär eller bosättare och attackeras av militanta palestinier.

– Under den första intifadan uppfattade palestinierna pressen som en del av Israel. De har senare blivit mer medvetna om att hålla sig väl med medierna.

bryt

De flesta fotografer försöker åka i grupp. Tillsammans har de bättre skydd om det skulle hända någonting.

– Det är mentalt stressigt att jobba under svåra förhållanden. Därför är det skönt att ha någon att tala med. Man får vänner för livet och lär känna människor på ett bra sätt när man befinner sig i samma pressande situation.

Det finns så mycket hat, död och förtvivlan i de områden Sven Näckstrand bevakat att det gäller att vara försiktig. Ilskan är inte alltid rationell och hämnd kan riktas mot den som står närmast. Vid ett tillfälle var han och några kolleger på uppdrag i Nablus på Västbanken. Plötsligt rusade en man ut från ett hus med kniv i ena handen och attackerade en kollega.

Tillsammans med några palestinier lyckades de avväpna honom. Mannen hade kommit hem från jobbet och fått reda på att brodern dödats av israeliska soldater och känslorna svallade över.

– Det kan lätt bli okontrollerbara mobbsituationer. När starka känslor är inblandade kan vad som helst hända. Det gäller att alltid vara försiktig.

bryt

Sven Näckstrand anser att det är viktigt att känna rädsla när man ska gå in i ett område där det förekommer oroligheter.

– Rädslan gör att du blir mera skärpt, mer medveten om att skydda dig så att du inte gör några dumdristigheter. När du väl är inne i området brukar denna rädsla släppa. Då blir man mer professionell och gör sitt jobb.

De sista åren arbetade Sven Näckstrand mestadels inne i Israel. Bevakningen av Västbanken och Gaza sköttes till stor del av palestinier som har stringerkontrakt med AFP. Det är ett farligt och komplicerat uppdrag de har. Eftersom de flesta är bosatta i området har de problem att förflytta sig och ibland svårt att få fram bilderna till huvudkontoret i Jerusalem.

För norska Journalisten berättar AFP-fotografen Jaafar Ishtayeh att han vid flera tillfällen blivit beskjuten av israeliska soldater och att han en gång träffades av en inplastad stålkula i benet. Han har blivit trakasserad, slagen och fått sitt minneskort till kameran förstört.

Journalister har även dödats. I april i fjol träffades APs TV-fotograf Nazeh Darwazeh av ett skott i huvudet då han bevakade en demonstration i Nablus.

bryt

Åren innan Sven Näckstrand återvände till Sverige hade han svårt att koppla av från jobbet. Det gick inte längre att stänga ute dagens upplevelser. De trängde sig in i privatlivet. När han hörde nyheterna fruktade han alltid att namnet på en israelisk eller palestinsk vän som blivit dödad eller skadad skulle läsas upp.

– Dagen efter en självmordsattack på en buss befann jag mig i bil inne i Israel. Plötsligt upptäckte jag att jag var omringad av bussar: framför, bakom och på bägge sidor. Jag började kallsvettas.

Han och några kolleger brukade samlas på ett kafé på morgonen för att invänta dagens händelser. Efter att ha fotograferat flera bombplatser valde de kafé med omsorg. De undvek ställen som hade stora glasrutor eftersom många dödats av kringflygande glassplitter. Och de satte sig alltid långt in i lokalen då de flesta som dödats befunnit sig vid ingången.

Sven Näckstrand kommer ihåg en tid då palestinier och israeler kunde resa mellan Nablus och Tel Aviv utan problem, då israeler och palestinier besökte varandras bröllop och fester, då många kallade varandra vänner. Enda möjligheten att i dag hålla kontakt är via telefon.

– Det krävs ett helt nytt ledarskap på båda sidor, en ny typ av ledare som har styrka att våga stå emot de radikala. Det är inte majoriteten som styr, utan de radikala som dikterar och har ansvaret för hur det ser ut i Mellanöstern. Majoriteten av israelerna och palestinierna vill ha lugn och ro.

Han anser att fotografer har en viktig uppgift att påverkan människan. Han har själv sett hur fotografer enbart genom sin närvaro har räddat många människoliv.

– Även ledare påverkas av de bilder fotografer förmedlar och en förd politik kan ändras.

bryt

Sedan tiden i Israel bär Sven Näckstrand alltid med sig en kamera, oberoende om det är middag hos vänner, restaurangbesök eller bara en promenad. I Israel levde han i en 24-timmarvärld där han alltid var redo att rycka ut. Det första han gjorde när han gick upp och det sista han gjorde på kvällen var att lyssna på nyheterna. Kameraväskan stod alltid färdigpackad vid ytterdörren för att han snabbt skulle kunna rycka ut när det kom larm om ett nytt attentat.

Denna känsla av att känna sig obekväm utan kamera gjorde att han lyckades ta bilder av den amerikanska filmstjärnan Sylvester Stallone. Familjen hade gått ner till stranden i Tel Aviv en lördag. Men Sven Näckstrand kände en oro i kroppen eftersom han inte hade sin kamera med sig och återvände hem för att hämta sin utrustning. Det hade inte gått mer än tio minuter förrän Stallone dök upp i badbyxor. Bilderna publicerades över hela världen.

Men detta var på 80-talet. Liknande bilder blev det allt mer sällan på slutet innan han flyttade hem. Vad tidningar runt om i världen efterfrågade var bilder från konflikten. Några andra fotouppdrag existerade inte. Ingen kultur, ingen sport och för mycket av död och begravning.

I Sverige har Sven Näckstrand åter börjat fotografera sport.

PÄR JANSSON

pj@journalisten.se