Gå direkt till textinnehållet

Vi ska ha betalt då material delas

Stora dagstidningar och medie­företag kämpar med krympande annonsintäkter. Mediehusen växer sig allt större och över landsgränserna. Det är lätt att förstå behovet av att spara pengar, vilket delvis skett genom färre anställda, vars bidrag ersätts av material som delas mellan upplagor och tidningar.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

I en bransch med minimala marginaler används frilansjournalister och annan tillfällig personal för att fylla luckorna som finns kvar. Det är okej; de flesta frilansar av fri vilja. Men när vårt material delas mellan olika publikationer utan att vi får något extra betalt eller utan att ens bli tillfrågade, så blir vi förbannade.

Man kan inte köpa två liter mjölk för samma pris som en, om inte butiken själv erbjuder rabatt. Vi har inte erbjudit någon rabatt från den betalning som mestadels redan är låg. Flera stora förlag skickar ut avtal till sina frilansmedarbetare där de med mer eller mindre outtalade hot kräver att frilansen ska skriva ifrån sig alla rättigheter. I de grövsta avtalen för all framtid, i alla nutida och framtida mediekanaler, i hela världen. Ofta i kombination med att journalisten inte får använda sitt eget material. And­ra medier och förlag återanvänder helt enkelt material utan att ens avtala om det.

Frilans Riks
inom Svenska Journalistförbundet,
FreelanceGruppen i Dansk JournalistforbunD,  
(FJ ) Frilansjournalistene i Norsk Journalistlag,
FAO och SFJ,
 Finlands Journalistförbunds
frilansavdelningar

Fotnot: Läs hela debattinlägget på journalisten.se/debatt

Fler avsnitt