”Ytan är skinande blank i resejournalistiken”

Mats Wingborg har på nätverket Schyst resandes uppdrag granskat svensk resejournalistik. Han har läst två årgångar av magasinen Allt om resande, RES och Vagabond, och även tittat på resejournalistiken i DN, SvD och Aftonbladet.

– Jämfört med många andra journalistiska områden är det här en extrem bransch. Man är så starkt beroende av det man skriver om. Dels genom en hög andel annonser, dels är det vanligt att man får resor betalda från branschen i olika utsträckning, säger han.

Huvudsyftet med hans rapport är dock inte att granska det eventuella beroendeförhållandet med resebranschen. Däremot tror Mats Wingborg att de nära banden till branschen kan ligga bakom många av de problem han ser i resejournalistiken.

Wingborg är kritisk på en rad punkter. Få artiklar tar upp turismens konsekvenser för lokalbefolkningen, lokalbefolkningen förekommer sällan i bild eller text, barnarbete kan beskrivas som något naturligt, fattigdom och utveckling tas inte upp, kriminalitet nämns bara om det påverkar turisterna. Han hävdar att resejournalistikens ”största moraliska svaghet” är dess etnocentriska perspektiv.

– Turismen har förändrats och flyttat allt längre bort. Den är enormt viktig för människors försörjning och har både positiv och negativ inverkan. Men inget av det syns i journalistiken, det är en väldigt enfaldig bild som ges. Lokalbefolkningen är alltid glad eller exotiseras. Det som är avigt eller problematiskt syns inte alls, ytan är skinande blank.

Men är det genrens uppgift? Hör den sorts reportage du efterlyser inte hemma på annan plats?
– Jag menar inte att resejournalistik ska vara utrikesjournalistik eller handla om utvecklingsfrågor. Men jag skulle vilja se en mer komplex journalistik där tidningarna reflekterar mer över sina texter.

– En viktig tanke är att den här typen av journalistik inte bara är analys, betraktelser av turism, utan bidrar till att forma föreställningen av vad turism är och vad som är bra turism. Den får konsekvenser, på branschens utveckling och våra föreställningar om turism.

– Och en motfråga till din fråga är: Om man skriver på det här sättet, är det journalistik alls? Har man inte större ambitioner? Mycket framstår som reklamtexter för resebolagen. De starkaste förskönande beskrivningarna finns oftare i resejournalistiken än i katalogerna. Journalistiken går längst i romantiseringen.