”Wingborg slår in öppna dörrar”

Journalisten skrev i går om Mats Wingborg kritiska rapport om resejournalistik. Han anklagar den bland annat för att vara etnocentrisk och lättsam och förtiga skuggsidorna i de länder den skriver om.

– Delvis är den naturligtvis glättig. På ett sätt är det resejournalistikens signum. Det handlar om en turism- och semestervärld. Och vadå etnocentrisk, den utgår oftast från oss som reser till ett land och vad vi kan uppleva där, säger Per J Andersson.

– Med det sagt tycker jag personligen att det är roligare med resejournalistik som kan skildra lite saltare saker, ge en komplettare bild av landet.

Har resejournalistiken ett ansvar för hur vi uppfattar världen?

– Det är klart att den har, som all journalistik. Resejournalistiken utger sig inte för att skildra hela samhället, men den får inte vara för förljugen. På Vagabond försöker vi skriva om saker i samhället som inte alltid står rätt till. Man kan väl säga att ju större jävligheter det finns, desto större anledning att ta upp det eller i alla fall nämna det i en text.

Per J Andersson var med och startade Vagabond för 25 år sen, med inställningen att resejournalistiken var lite tråkig. Ledstjärnan var att "krydda" den med lite mer av resten av samhället. Per J Andersson tycker att man hållit fast vid det, även om Vagabond av kommersiella skäl blivit mer publiktillvänd i bildval och med fler konsumentguider.

– Jag tror inte det går att göra en tidning som bara har en kritisk attityd, man måste blanda.

Mats Wingborg pekar också på resejournalistikens nära band till resebranschen som ett problem. På den punkten håller Per J Andersson med honom.

– Det finns det ett för nära förhållande, det är absolut problematiskt. I det ligger att många frilansar anser att de inte har råd att betala sina resor själva. Det finns en stor lockelse i att tumma på sin etik och moral och låta sig bjudas, säger Per J Andersson.

Vagabonds redaktion betalar alltid för sig när de reser, men har inget uttalat förbud mot att frilansar kan ha låtit sig bjudas.

– Det kan nog ha smitit in sådana texter hos oss.

Däremot håller Per J Andersson inte med Mats Wingborg i hans kritik om att resejournalistiken ofta är mer förskönande och säljig i sina texter än vad researrangörerna själva är i sina kataloger.

– Man kan i stället välja att säga att resejournalistiken är inspirerande, reslustskapande. Grundideologin är ju att resande är positivt, vi försöker förmedla en reslustkänsla. Det behöver inte betyda att man går i något resebolags ledband.