Vardagsmötet: Katarina Gunnarsson
- Jag vill att reportagen ska fungera som en väckarklocka.Det säger radioreportern Katarina Gunnarsson som i dag tog emot Röda Korsets journalistpris för sina reportage om gangsterrapparna Kartellen, som lockar många unga med sin musik som glorifierar kriminalitet.Foto: Mikael Andersson/SR
Studio Etts reporter Katarina Gunnarsson har tidigare varit nominerad till både Stora Journalistpriset och Stora radiopriset för sina tre reportage om Kartellen.
Vad ville du visa med reportagen?
– Jag vill att de ska vara en väckarklocka. Det finns så många killar med invandrarbakgrund som går ut skolan utan fullständiga betyg. Samtidigt är de enkla jobben borta. Det ger en stor grupp unga som är väldigt lättfångade till en kriminell livsstil. Det skrämmer mig som fan. Vad ska hända med dem – hur ska vi möta deras problematiska situation?
Katarina Gunnarsson rör sig mycket ute på fältet. Hon beskriver det som att hon har "hängt i bruksorter och förorter i 17 år".
– Det är häftigt att jag får möjlighet att fortsätta stå i gångtunnlar och vid korvkiosker, och inte bara måste söka nyheter på presskonferenser. Det här är en utrotningshotad journalistik i Sverige idag – jag är jäkligt glad över att kunna jobba så.
Hon lade ner ungefär en vecka på vart och ett av Kartellenreportagen.
Hur gick du till väga?
– Det började med att jag var ute på en Pressbyråkiosk, som alltid blev rånad. En närpolis berättade att många av dem som de griper för småbrott spelar upp Kartellen. Jag blev intresserad av gruppen och började stöta på en massa killar på glid som hade Kartellen i sina mobiler. Jag försökte förstå vad det här står för, vilken bild det ger av Sverige idag.
Vad var svårast?
– Kartellen ville gärna att jag skulle göra ett idolporträtt av dem. Men jag är lite för mycket tant för det. Och 80 procent av reportagen handlade om deras fans. Jag intervjuade också en mamma vars son hade begått brott med Kartellen, som grät i programmet. Det tyckte inte gruppen och deras fans om. Man skäms inte för själva brotten, men en akilleshäl är när man måste konfronteras med de gråtande barnen och kvinnorna…
Vad ska du använda prissumman på 25 000 kronor till?
– Jag har aldrig varit i Afrika, så jag ska åka och studera hur judar och muslimer lever ihop i Tunisien. Och mina barn ska få rida kamel.