Vad har attentatet betytt för Flamman?

1. Varför är händelsen värd att uppmärksamma i en dokumentär?

– Jag kände att det här är sista chansen. Eller egentligen är det redan för sent, för de flesta som var med då är borta. Jag har dammsugit Norrbotten på gamla kommunister eller personer som kan minnas den här tiden utifrån de förföljdas sida.

– Dessutom kan jag inte förstå att attentatet är så lite känt. Jag pratade med min son, som är 27 och uppvuxen i Luleå. Han blev alldeles tagen. "Har det här hänt? I Sverige? I Luleå?".

2. Vad har du fokuserat på?

– Min utgångspunkt var att berätta om offren. Vad var en kommunist på den här tiden? Var det en farlig typ? Eller var det en helt vanlig människa som bara hade en åsikt som gjorde att han skulle spärras in i läger, tvångsförflyttas, få sina tidningar beslagtagna och redaktionen sprängd.

3. Varför tror du det är så okänt?

– Norrbotten ligger långt bort ifrån Stockholm. Det finns mycket dramatik i Norrbotten, men eftersom mycket av detta har drabbat kommunister har det inte skrivits så många böcker och artiklar, forskats eller gjorts dokumentärer.

– Dessutom kan man behöva perspektiv innan man tar upp händelsen. När jag först hörde talas om det här på 70-talet var det som en ond saga. Vi trodde på framtiden, på en rättvis värld, och då skulle det här ändå aldrig hända igen. I dag är jag inte lika övertygad, bara att den här gången kommer ett eventuellt attentat inte att riktas mot kommunister, utan mot någon annan grupp.

4. Vad hittade du i arkiven?

– Sveriges Radios arkiv ska ju vara vårt kollektiva minne, men där finns ingenting. Många som jag intervjuat säger att de hört program och inslag om attentatet, men det finns inte sparat. Däremot finns alla appeller kvar om Finlandshjälpen, och om att åka till Finland som frivillig. Det tycker jag är kusligt. Vem har i så fall bestämt vad som ska finnas kvar? SR var verkligen inte vänstervridet på 1940-talet…

5. Vad har attentatet betytt för Flammans identitet?

– Mitt första journalistjobb var faktiskt på Norrskensflamman. Då mötte jag många av dem som var med på den tiden. De var väldigt sammansvetsade kring Flamman, det var mer än en tidning, det var deras liv. Attentatet var bara en av flera händelser i de norrbottniska kommunisternas historia, som bidrog till att svetsa dem samman. Du har även Enbom-affären, tio-tolv år senare, då många dömdes oskyldigt för spioneri. Men tidningen stod på deras sida. Det var bara i Flamman man kunde läsa hur det var, ansåg många.

6. Attentatsmannen var journalist på Norrbottens-Kuriren, hur påverkade det relationen mellan dem och Norrskensflamman?

– Man kunde skilja på person och sak. Det var ju inte tidningen utan en enskild person som gjorde det. Visst hände det att någon i raljerande ton kunde kalla Norrbottens-Kuriren för "Mordbrännarorganet", men det var mest politisk retorik.

7. Hur har du jobbat med den här dokumentären?

– Jag har träffat fyra personer. En 96-årig kvinna som var medarbetare i Norrskensflamman, och kände dem som dog. En kvinna som då var sex år och bodde granne med tidningen, och upplevde det ur barnets perspektiv. En man, pensionerad gruvarbetare, som var femton år och medlem i Kommunistiska ungdomsklubben. Han kunde berätta om hur rädd man fick vara eftersom kommunister var så hatade. Det åkte omkring bilar med släckta lyktor på nätterna i närheten av deras hus. Till sist mötte jag en kvinna vars pappa satt i Storsien – ett läger där man internerade kommunister. Via hans dagboksanteckningar kunde hon berätta om lägret.

8. Har du hittat några nya fakta?

– Nej, men det man möjligtvis kan undra över är domen, och hur den skulle ha sett ut i?dag. Attentatsmännen dömdes för sprängningen men inte för den påföljande branden. Jag undrar vem som skulle komma undan med det i dag.

Fotnot: Gunilla Breskys dokumentär går att höra på http://www.sr.se/p1/dokumentar

Fakta/Fem omkom i dådet

• Under Vinterkriget mellan Sovjetunionen och Finland var kommunisthatet starkt i Norrbotten. Många trodde att Sovjet skulle invadera Sverige om Finland föll, och att den kommunistiska tidningen Norrskensflamman samarbetade med ryssarna.
• En hemlig kommitté bildades för att stoppa utgivningen av Norrskensflamman. Natten till den 3 mars 1940 genomfördes en sprängning av tryckpressarna, och samtidigt utbröt en häftig brand som övertände hela huset. Tre vuxna och två barn, som bodde på andra våningen, omkom i branden.
• I dag har tidningen bytt namn till Flamman och redaktionen ligger i Stockholm.