Flamman röjde Newsvoice anmälan till MO – klandras
MEN-fällning I ett nyhetsbrev röjde Flamman att tidningen anmälts till Medieombudsmannen av Newsvoices chefredaktör Torbjörn Sassersson. Anmälningar är hemliga till dess de är avgjorda, och nu klandras Flamman av Mediernas etiknämnd.
I januari publicerade Flamman uppgifter om en anmälan till Medieombudsmannen (MO) i ett nyhetsbrev. I texten påstods att Torbjörn Sassersson, chefredaktör för Newsvoice, trakasserat Flamman efter att tidningen granskat Sassersson och hans påstådda Kinavurmande. I slutet av texten stod: ”Sassersson anmälde oss först till Medieombudsmannen och förlorade. Strax därpå hotade han att stämma vår chefredaktör Leonidas Aretakis – en rättsprocess som skulle stjäla ansenlig tid och resurser från vår lilla redaktion på fem personer.”
Torbjörn Sassersson anmälde nyhetsbrevet till Medieombudsmannen. I inlagorna från Torbjörn Sassersson och Leonidas Aretakis förs i huvudsak en argumentation kring rätten till replik, men det Medieombudsmannen anser att Flamman ska klandras för är att tidningen lämnat uppgifter om en ännu ej avgjord anmälan till Medieombudsmannen.
Den anmälan som omtalas i nyhetsbrevet är gjord av Sassersson och rör en publicering i Flamman i oktober 2024, om hur svenska alternativmedier stärker banden till Kina. MO avskrev ärendet i december men i januari överklagade Sassersson MO:s beslut till Mediernas etiknämnd, där ärendet legat för avgörande fram till nu, när Mediernas etiknämnd väljer att fria Flamman i ett separat beslut.
Genom nyhetsbrevet i januari röjde Flamman uppgifter om MO:s beslut, vilket strider mot hedersreglerna: ”Mediet som har blivit anmält till Medieombudsmannen ska inte ge offentlighet åt att det skett en anmälan. Skälet till detta är att anmälaren inte ska drabbas av ytterligare publicitetsskada under utredningens gång.”
MO anser att Flamman bör klandras och skriver:
”Anmälaren har en sådan ställning att han får tåla kritik i medier och hans relationer till Kina har ett allmänintresse. Men anmälaren har efter en granskning där han kritiserats använt sin rätt att vända sig till det medieetiska systemet för att få sin sak prövad. Hur detta beskrivs i publiceringen, utsätter honom för en oförsvarlig publicitetsskada.”
Mediernas etiknämnd instämmer i MO:s bedömning och klandrar Flamman för att ha brutit mot god publicistisk sed.
























Kina har i vår utlandsrapportering fått särskild stor uppmärksamhet senaste två åren. Det började med att vi började skriva om BRICS, Belt and Road-nationerna och länder som Afrika och Kina på ett sakligt sätt utan påverkan från västpropaganda eftersom västs rapporteringen visat sig vara kraftigt färgad av post kolonialismen, där Frankrike och Storbritanninen satt de djupaste spåren. Vi har skriver om hur afrikanska stater kastar ut kolonisatörerna. Kina gjorde samma sak, men tidigare och nu har Kina blivit starkt. Det skrämmer västmakterna.
När det gäller Kina har vi i samarbete med bla kinesiska tidningar och Belt and Road News Network kunnat besöka Kina för att delta på mediaexkursioner. Vi har rest med journalister från hela världen. Jag har fått möjlighet att göra fyra resor sedan 2023. Självklart är det min plikt att ta dessa tillfällen i akt för att undersöka Kina, den största aktören i Asien. Vissa flygresor har jag finansierat själv, med min egen firma.
Kina är en ledande geopolitisk ledare bakom BRICS och BRI. Dessa enorma projekt leder till framväxten av den multipolära eller polycentriska världen, där USA och andra väststater inte längre fritt kan agera moralisk världspolis och exploatera världens naturtillgångar.
De stater som ingår i BRICS och BRI tillhör Global South and East, vilket tidigare kallades för den tredje världen, men inte längre. Nu reser sig dessa länder och de representerar en majoritet av världens totala befolkning. Detta är naturligtvis viktigt att rapportera om. Kina är i sammanhanget en central aktör och den första vi undersöker.
Det är även intressant att skriva om hur den västliga och unipolära rules based-order-eliten skakar i sina grundvalar. Detta har i Leonidas Aretakis och Jacob Lundbergs värld förenklats till vad de beskriver som ”hyllande propagandaresor” till diktaturen Kina.
Lundberg trimuferar även med att jag minsann bar pandaöron på huvudet när jag besökte ett zoo i Chengdu samtidigt som några unga kinesiska journalister från en statlig kanal ställde frågor om vad jag tycker om pandor. Stämningen på plats var avslappnad och vänlig. En resekollega från Serbien sa till den kinesiska kanalen att vi måste lära oss att slappna av, precis som pandor.
Journalister på tidningar som Flamman och Expo saknar dock både självdistans och förmåga till en djupare helhetsbild för att förstå Kina som nation och de geopolitiska förändringar som nu lyfter tredje världen. För medarbetarna på Expo och Flamman är allt gravallvarligt och svartvitt.
Under våra resor till Kina har jag fått möjlighet att träffa långt över 100 journalister från fler än 75 länder i världen. Det handlar om erfarna och oberoende journalister. Detta har hjälpt oss att bygga upp NewsVoice omvärldsbevakning. Vi har under dessa år även ”avprogrammerat” oss själva från den västliga propagandan eftersom vi insett att vi blivit vilseledda av Västmedier om Kina, Ryssland, Asien, Sydamerika och Afrika.
Flamman beskriver sig själv som oberoende socialistisk. Tidningen startades av arbetarrörelsen 1906 under namnet Norrskensflamman, som ett partiorgan för vänstern i Norrbotten. Flamman har dock senare anammat USA:s och EU:s policy gentemot Kina, idéer som härstammar från tankesmedjor och policyinstitut i Brüssel, Storbritannien och USA. Därav har Flamman intagit rollen som nyttig idiot för den unipolära världsordningen.
Flamman ringde och ställde frågor om mina resor till Kina. Efter ett tag in i intervjun kom flera negativt ledande frågor. Frågorna påminde om de som jag fick från tidningen Expo i början på 2024.
Det visade sig till och med att Flamman givit Expos Anders Dalsbro mer än halva utrymmet i Flammans artikeln, vilken blev en hit-piece, men varför ska en journalist i Flamman samverka med en journalist i Expo för att sätta dit NewsVoice?
Jag passade på att informera Lundberg om att Kina inte är ett enpartisystem utan ett 9-partisystem och att det är fritt fram för Uygurierna att praktisera Islam. Enligt min uppfattning är det påstådda folkmordet på Uygurier en västlögn oavsett vad det amerikanska organet FN och brittiska Amnesty påstår. Uygurier får till och med statliga bidrag. Kinas ledning bygger stora moskéer åt dem. Jag har besökt ett par av dem. Jag har skrivit om att den autonoma regionen Xinjiang kommit till rätta med terrorism genom att ”avprogrammera” terrorister, och att det sker i samarbete med Uyguriska imamer.
Flamman förvanskar mitt uttalande till påståendet att jag ”hylllar” vad han kallar ”omprogrammeringsläger”. I själva verket försökte jag förklara för Lundberg att jag vill rapportera om hur Kina försökt avprogrammera de terrorister som 2014 dödade på öppen gata i staden Urumqi i Xinjiang. BBC skriver att 90 skadades och 31 civila dödades i denna terroristattack. Min öppna fråga är, kan terrorister avprogrammeras från att massmörda igen? Den vilseledande fulvinklingen blir därmed löjeväckande.
Läs min längre kommentar i NewsVoice.