SR:s nya klubbordförande: ”Ekots vikariekarusell är bortom sans och vett”

Oron var stor och protesterna starka inför att SR:s besparingsåtgärder skulle träda i kraft, 1 april 2024. Sedan dess har Journalisten rapporterat om en Ekoredaktion i kris, med stress, utköpta medarbetare och förtroenderas för ledningen, och P4-kanaler som går på knäna.

Erica Hedin, som i förra veckan valdes till ny ordförande för Sveriges Radios journalistklubb, säger att sparpaketet landat olika beroende på var man tittar.

– Kartan är fläckig. Det finns redaktioner och avdelningar där det mesta fungerar bra, som knappt berördes av förändringarna. På andra håll är det tuffare, säger hon.

Annons

Värst är situationen på de lokala P4-kanalerna, enligt Erica Hedin.

– Där har både medarbetare och arbetsledare en otroligt tuff vardag. Man har gått från tre till två arbetsledare, och det var arbetsledare som var nära produktion. Det är en stor skillnad.

– Medlemmarna signalerar att de inte hinner med att gå ens korta internutbildningar, de hinner inte ta sina lunchraster fullt ut och går hem trötta och utschasade. Kreativiteten påverkas, arbetsglädjen påverkas. Jag tycker att de gör ett heroiskt jobb, men i det långa loppet är det en omöjlig ekvation.

Klubben är kritisk till att journalisterna ännu inte, ett år efter att den nya organisationen trätt i kraft, fått ett tydligt besked om vilka arbetsuppgifter eller vilken journalistik som ska bort, och vad som ska göras annorlunda. Och P4:s beting var inte litet från början, konstaterar hon.

– Man sa att det inte skulle bli osthyvling, men det har blivit osthyvling. Uppdraget måste anpassas för att slippa röda siffror för stress i medarbetarundersökningarna. Idag räcker inte täcket på P4, hur man än drar i det så blir det kallt någonstans.

Inte heller på Ekot, som blivit av med 16 tjänster, har betinget förändrats.

– Ekot är en helt central redaktion i företaget. Om Ekot fungerar bra så är det väldigt mycket runt omkring som också fungerar bra, säger Erica Hedin.

Hur har omorganisationen landat på Ekot?

– Det har inte landat väl. Människor lämnar ju. Bara just nu sitter vi och stöttar en medlem som vill lämna i förtid, för att man inte orkar eller kan se hur den nya organisationen rimmar med de journalistiska ideal och kvalitetsbegrepp man själv har.

Tydligare besked från Ekoledningen måste komma, inskärper hon.

– Det finns ingen lösning där man accepterar att människor inte kommer till sin rätt. Särskilt inte med ett system med utlasningar, i den vikariekarusell som snurrar bortom sans och vett som finns på Ekot.

Vad tror du behöver göras för att medarbetarna ska återfå förtroendet för ledningen?

– Det är en jättesvår fråga. Det enklaste svaret är väl att inte heller chefs- och ledarskapet är starkare än den svagaste länken i kedjan. Om det längst ut finns arbetsledare och chefer som inte orkar, som har svårt att försvara eller förklara detta och inte känner sig riktigt nöjda med hur detta blivit – då påverkar det hela synen på hur det här företaget leds.

Vad är viktigt att göra framåt för ledningen?

– Tydliga prioriteringar. De behövs inåt. De behövs också utåt, mot offentligheten. SR tog hand om den här besparingen utan att visa vad som skulle kunna hända om man i stället prioriterade hårdare. Det visade för politiken att vi klarar detta – med resultatet att det nu sannolikt väntar ett beslut om åtta års ekonomisk tvångströja som dramatiskt minskar våra resurser.

– Jag tror att publiken inte har en aning om vad som kommer behöva hända om den föreslagna budgeten går igenom. Det är för sent nu, beslutet kommer ju i maj. Men jag ska internt göra allt jag kan för mina medlemmar.

Erica Hedin började på Sveriges Radio 1984 och har varit företaget troget förutom under fem år runt millennieskiftet, då hon var på SVT, TV4 och frilansade, bland annat. Hon har jobbat på många ställen på radion, bland annat på Ekot och som chef för Sveriges Radio Kronoberg.

Vad vill du göra som ny ordförande för SR-klubben?

– Man är en länk från det förflutna till framtiden. Jag vill bli så stark och klok som det bara går i en svår tid. Jag ser hot utifrån mot oberoende journalistik inom public service – hur den parlamentariska utredningen kraschade och en liten majoritet politiker tvärt emot publikens vilja nu vill sätta ekonomisk tvångströja på public service under åtta år.

– Det andra som jag är orolig för kommer inifrån. Jag vill jobba så hårt jag kan för de unga med otrygga anställningar. Alla förstår att alla anställda inte kan vara tillsvidareanställda, men det här systemet förstör för branschen, det förstör för public service, det förstör för Sveriges Radio. Utlasningar och otrygga anställningar är satta i system, det gränsar till ett självskadebeteende. Jag ska göra allt jag kan för att det inte ska fortsätta.

Hygglig löneutveckling, bra arbetsmiljö och arbetsvillkor står också på hennes lista, som grundkrav.

– Och i den här avtalsrörelsen tycker jag att vi behöver påbörja en resa mot kortare arbetstid. För att vi ska orka ett långt yrkesliv. För att vi behöver återhämtning. Inget löses på en dag, men om man inte börjar gå åt ett visst håll kommer man aldrig fram.