Gå direkt till textinnehållet
Daniel Díaz.
Daniel Díaz.
Foto: Jonas Eng

”Låt AI sköta skrivbordsjournalistiken”

debatt Varje ny AI-modell som släpps befriar den mänskliga reportern från gamnacke och karpaltunnel. Att bedriva copy-paste-journalistik framför kaffefläckade skrivbord hör till gårdagen, men det finns mänskliga förmågor som inte kan ersättas av neurala nätverk och algoritmer.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Breakingnyheter har alltid handlat om det omedelbara – inte minst i hyperinformationssamhället; pusha snabbt, posta vitsigt, maila flitigt, musklicka med precision och spela på tangentbordet som det vore en Steinway. Med andra ord ”trycka på knappar” – det har klassats som viktiga färdigheter.

Men vad händer när knapptryckandet blir alltmer meningslöst parallellt med teknologins framfart?

En vän till mig betade av några vikarietimmar på DN Direkt, när det begav sig. Han ville få in en fot på Sveriges mest prestigefulla dagstidning. Han trodde att det skulle bli lärorikt och intressant.

Han hatade det. En handfull människor fastspikade i skrivbordsstolarna vidarebefordrade TT-byråns telegram från ett webbfönster till ett annat, åtta långa timmar i sträck. Vikarierna påminner om fabriksarbetare som mekaniskt plockar text längs ett digitalt löpande band.

I början av året uppdagades det att en reporter på SVT:s breakingdesk, som tröttnat på att vara ”roboten”, istället lät roboten göra texten. Tyvärr något odiskret, vilket förevigades på internet och Reddit-trådarna löpte amok. Till Nyheter24, svarade SVT:s breakingchef Karin Skoogh, så här om händelsen: ”För att publicera i snabbkollen på SVT:s sajt så är det i dagsläget så att desken kopierar texten från text-tv och in i vårt publiceringsverktyg.”

Apropå det digitala rullbandet.

Varje ny AI-modell som släpps befriar den mänskliga reportern från gamnacke och karpaltunnel; en monoton uppgift i taget. Att tråla ändlösa RSS-flöden efter olyckslarm, inventera fullspäckade tipsinkorgar och bedriva copy-paste-journalistik framför kaffefläckade skrivbord, hör till gårdagen.

Idag kan språkmodeller överträffa människans knapptryckande. De kan hantera stora datamängder, effektivisera arbetsflöden eller generera vassa nyhetsartiklar på nolltid – billigt och outtröttligt.

Nyhetsbyrån AP (Associated Press) har i ett projekt arbetat med att automatisera inhämtandet och skrivandet av blåljusnyheter. Ett kanadensiskt techföretag har byggt en helt AI-driven radiostation, som skrapar nätet på 250 000 nyhetskällor som den sammanfattar till ett färdigt skript, uppläst av syntetiska röster, tränade på mänskliga programledare.

Men det finns mänskliga förmågor, bortom neurala nätverk och algoritmer, som är oersättliga.

Att förstå kroppsspråk, ögonkontakt och tonfall går inte att omvandla till sannolikhetsberäkningar. Att kunna skapa mening i en berättelse innebär att sätta sig i den andres skor. Empati och närvaro kan endast behärskas och utföras av människan.

Redaktioner måste se AI som ett verktyg för att skapa utrymme – så att reportern får nyttja dessa unika förmågor och istället hänge sig åt granskningar och berättarkonstens förlorade hantverk. AI ska inte ersätta jobb – det ska tillsätta fler, för det behövs fler journalister som är ute och gör det faktiska fotarbetet.

Att ignorera detta är slöseri med värdefull kompetens och affärsmässigt självmord för journalistiska medier. Förflytta resurserna till den fysiska, verklighetsnära rapporteringen, där mötet med människor står i fokus.

Daniel Díaz
journalist

Kommentarer

Lämna ett svar

Vi hanterar läsarkommentarer som insändare. Regler för kommentarer.

Fler avsnitt
Fler avsnitt
Fler avsnitt
Fler avsnitt

Senaste numret

Journalisten nr 2 2026.