Gå direkt till textinnehållet
Radiohuset i Stockholm.
Foto: Tor Johnsson

”Vi anser inte att programanställningarna missbrukas”

Debatt Det är förstås till stor del tråkigt att läsa de vittnesmål som publicerats. För även om de flesta beskriver eller berättar om sin glädje över jobbet de gjort och över sina kollegor så är artikeln fokuserad på det negativa i hur anställningen sett ut, skriver tre SR-chefer som också ifrågasätter varför de inte getts möjlighet att kommentera kritiken.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Vi har noterat att Journalisten valt att publicera en brett anlagd artikel med allvarlig kritik utan att söka en kommentar från dem som pekas ut. Då vi inte heller approcherats för en kommentar efteråt väljer vi att skicka detta svar.

Det är förstås till stor del tråkigt att läsa de vittnesmål som publicerats. För även om de flesta beskriver eller berättar om sin glädje över jobbet de gjort och över sina kollegor så är artikeln fokuserad på det negativa i hur anställningen sett ut. Den upplevelse varje enskild person haft måste man få ha. Därför kommenterar vi inte dessa enskilda berättelser mer i detalj speciellt som de flesta är anonyma.

Men med ett viktigt undantag. I ett vittnesmål nämns mobbing av en tidigare anställd vilket är mycket tråkigt. Där delar vi SJF:s Erica Hedins synpunkt i artikeln att det måste komma till känna. Vi har en nolltolerans mot mobbing och upplever man att man utsätts för det vill vi alltid ha upp det på bordet, via en chef, facklig företrädare eller skyddsombud så att det kan hanteras.

I övrigt så handlar artikeln om anställningsformen Programanställning (PAN) som är en anställningsform som är framförhandlad centralt av arbetsgivare tillsammans med facken. Programanställningen fyller ett särskilt syfte i public service-verksamheten kopplat till berikning och kompetensvariation. Skulle anställningsformen inte finnas skulle behovet av variation ändå finnas för att leva upp till det uppdrag vi har. Vi anser inte att det är en anställningsform som missbrukas och vi som parter ska vara noga med att följa de avtal vi ingått. Det anser vi att vi gör. Skulle det finnas skäl att diskutera enskilda fall där man anser att det inte gjorts så gör vi det förstås löpande med fackliga motparter.

Men eventuella diskussioner om övergripande förändringar i våra avtal finns det redan etablerade forum för, nämligen avtalsförhandlingar avtalsparterna emellan.

Carolina Wikström, HR direktör
Charlotta Friborg, chef division riks
Fia Wirén, chef division lokalt

Svar direkt: Det är så klart alltid bäst med samtida bemötande, men den här artikeln är en del i en pågående bevakning, och jag bedömde inte att artikeln pekade ut en särskild person eller redaktion på ett sätt som krävde det i detta fall. Vi publicerade exempelvis en intervju med Carolina Wikström om programanställningarna den 10 april. Med det sagt välkomnar jag att Sveriges Radios chefer tar en aktiv roll i denna viktiga diskussion, och vår bevakning av ämnet fortsätter.
Axel Andén
chefredaktör och ansvarig utgivare Journalisten

Kommentarer

2 svar till ””Vi anser inte att programanställningarna missbrukas””

  1. Programanställningar på SR är ett skämt. Men jag håller inte med facken.
    Folk tas in för att utföra basverksamhet. Man gör det bra ett par år, kastas sedan ut och en ny person gör samma resa. Hur bra någon än gör sitt jobb så blir det ingen förlängning.
    Snacket om “berikning och kompetensvariation” är supertöntigt. Är det viktigt borde många som jobbat 15+ år avskedas för “utarmning och oduglighetsmonotoni”?
    Jag förstår att man inte kan tillsvidareanställa i rådande läge då politiken styr villkoren. Därför bör alla typer av anställningsregler kastas på soptippen. Om jag gjort ett bra jobb, arbetsgivsren är nöjd och vi kommer överens om förlängningar av vikariat eller programanställningar. Vad är problemet? Facket finns för de som sitter säkert på fasta tjänster och är vikariens eller den programanställdes största hinder!

  2. Mobbning har tyvärr pågått flera gånger på flera olika arbetsplatser för mig, inklusive SR. Så jag undrar hur jag som sårbar vikarie ska våga lyfta det? Vem ska jag känna förtroende för? Det enda vi får höra indirekt är hur tacksamma vi ska vara. Vi vill ha liv och ha bolån att betala. Att branschen ser ut som den gör, har skapat en ENORM tystnadskultur som är livsfarlig i ett yrke som handlar om att granska andra

Lämna ett svar

Vi hanterar läsarkommentarer som insändare. Regler för kommentarer.

Annons Annons: Journalistfonden.
Fler avsnitt
Fler avsnitt
Fler avsnitt
Fler avsnitt

Senaste numret