Oksanen: Så hjälpte medierna kannibalpropagandan

”Kan du tänka dig att äta människokött? Det var den provaktivt satta rubriken på ett seminarium som Handels-professorn Magnus Söderlund höll i Stockholm den 3 september.

Några dagar senare har nyheten valsat via intervjuer med Söderlund i svenska medier som SR och TV4, till extremmedier som Samhällsnytt, Epoch Times, Sputnik News och slutligen Breitbart News, vars artikel ”Swedish behavioural scientist Magnus Söderlund has suggested that eating other people after they die could be a means of combatting climate change” retweetas av Donald Trump.

”Trots att ytterst få personer tagit sig tid att lyssna på originalkällan sprider det sig en uppfattning att Sverige har en så skruvad klimatdebatt att vi är beredda att sätta gaffeln i varandra”, konstaterar Patrik Oksanen, politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning i sin granskning av turerna.

– Jag tittar återkommande på olika typer av informationspåverkan och har skrivit en bok på temat. Jag ser när saker dyker upp i mitt flöde, och den här kom upp gång på gång, säger Patrik Oksanen till Journalisten.

Du visar hur en provokativ seminarierubrik genom en ekokammare av både etablerade medier och extremmedier förvandlas till att en professor förespråkar kannibalism. Känner du igen mönstret?
– Ja, det är ett mönster jag sett och som man ofta kan se mellan svenska extremsajter och Sputnik. Däremot hade jag inte tidigare sett den tydliga kopplingen mellan Epoch Times och Samhällsnytt, säger Patrik Oksanen.

Patrik Oksanen riktar i sin text kritik mot svenska medier som med klickvänliga rubriker som ”Förslaget: Ät människokött för klimatets skull” (Aftonbladet) ”gör saken ännu värre”.

Han anser också att TV4s Efter Fem – vars studiobildsättning där gafflar spetsar blodiga människoarmar spritts vidare av extremsajter – borde ha sett till att göra en transkribering av det korta samtalet med Magnus Söderlund och översatt det till engelska när rapporteringen skenade iväg över klotet.

Vilket ansvar bär etablerade medier i det här fallet?
– Det ena är att inte dra en provokativ titel och forskare ytterligare ett steg vidare. Och om man gör det och ser att det drar iväg ytterligare, att försöka stämma i bäcken och försöka tydliggöra vad han egentligen sagt. Så att den som vill gå till källan kan göra det enkelt.

Tillspetsade rubriker som i Aftonbladetexemplet ser Oksanen som ”en blandning mellan rewritesjuka och klickjournalistik”.

– Den digitala verkligheten understödjer ju det exceptionella. Det här är något vi måste tänka några varv på.

Vad står på spel, om den etablerade journalistiken inte skärper sig?
– Jag menar att det handlar om vårt sätt att leva. Ytterst vår parlamentariska demokrati och vårt lands suveränitet. Vi ser hur antidemokratiska krafter på en industriell skala försöker begränsa medier och förflytta debatten. Tyvärr hjälper etablerade medier ofta till.

Martin Sundsten, exekutiv producent på TV4s Efter fem, skriver i en kommentar till Journalisten att det är bra att det förs en debatt om hur nyheter snabbt kan spridas och förvrängas:

– Inslaget i sin helhet tycker jag ger en nyanserad bild av Magnus Söderlunds undersökning, men rubriken i det aktuella fallet kunde möjligen ha varit tydligare.

Han fortsätter:

– Ibland händer det att sådant vi sänder rycks ur sitt sammanhang. Man kan alltid diskutera om vi borde transkriberat. Men man kan samtidigt fråga sig om det verkligen gjort någon skillnad, givet hur uppskruvat tonläget är.

EUs desinformationsenhet EUvsDisinfo har också granskat fallet.