Ny ljudbild på SR P4 och Trafik – ”Låter som min tvättmaskin”
Idag har Trafikredaktionens digitala trumpet och P4:s signatur bytts ut. Alla SR-medarbetare är inte nöjda med den nya ljudbilden. ”Det låter som när man ploppar med fingret i munnen”, säger en.
Trafikredaktionens ”akuttuta” har idag gått i pension efter 30 år och ersatts av en behagligare trudelutt. Samtidigt har P4:s 15 år gamla ljudbild bytts ut. Men alla är inte glada över förändringen. En Sveriges Radio-medarbetare som är ”riktigt riktigt irriterad” på det nya ljudpaketet skriver i ett mejl till Journalisten om den nya jingeln från Trafikredaktionen:
”Det låter som när min tvättmaskin förkunnar att tvätten är klar. Kanske att det låter lite som datorn när man får mejl. För oss som kör mycket bil höjer man inte ögonbrynet på det ljudet.”
Inte heller P4-jingeln faller i god jord hos medarbetaren:
”Den låter som när man ploppar med fingret i munnen. Vad signalerar de nya signalerna? Ingenting, inte är det självförtroende i alla fall.”
Ulf Myrestam, kanalansvarig på P4, förklarar förändringarna:
– Ljudbilden i P4 förändrades senast 2010 och vi behövde modernisera den. Den nya signaturen som sänds före och efter nyhetssändningar i P4 har faktiskt sitt ursprung i en inspelning som en av våra duktiga ljuddesigners gjorde när hon var ute i skogen och hörde fågelsång. Det är en koltrast, Sveriges nationalfågel. Det tycker jag är roligt och passande för P4, säger Ulf Myrestam.
Har du fått några reaktioner på förändringarna?
– Inga negativa faktiskt, varken från lyssnare eller internt.
Men det har vi fått. En SR-medarbetare tycker att P4-signaturen låter som när man ”ploppar med fingret i munnen”. Vad tänker du om det?
– Ja, vad ska man säga. Jag tycker att den nya ljudbilden känns nära och äkta, men sen har folk förstås olika uppfattningar.
Om den nya signaturen för Trafikredaktionen, säger medarbetaren att den låter som hens tvättmaskin när tvätten är klar eller en dator när det kommer mejl. ”För oss som kör mycket bil höjer man inte ögonbrynet på det ljudet”, säger hen. Har hen inte en poäng, att det är ett problem att byta ut en varningstuta mot en trudelutt som glider in i den allmänna ljudbilden?
– Jag förstår den synpunkten och förväntade mig att den skulle komma. Fördelen med ”akuttutan” var att den var tydlig, men den bröt också av lyssningsupplevelsen för de som inte berördes. Vi hade fram till idag faktiskt två olika trafiksignaturer, en för akuta händelser och en för icke-akut information. Det blev otydligt för lyssnarna. Nu får vi en enda signatur, som också är tydlig, men inte lika alarmistisk som tutan. Om du kör bil i Europa, på autobahn till exempel, kommer du att upptäcka att trafiksignaturerna är betydligt mer integrerade med den övriga ljudbilden. Jag tror att det här är en vanesak, säger Ulf Myrestam.
