”Polarisering kan vara livsnödvändig”

Replik till: ”Hopplöst polariserat och skrikigt” av Elinor Torp (Tidigare inlägg: ”Insatt åsiktsjournalistik behövs mer än någonsin” av Lotta Ilona Häyrynen på ETC:s ledarsida och Elinor Torps krönika ”Tyckartexter är billig journalistik”)

Jag ska inleda med att för transparensens skull skriva att jag både är vän och kollega med Johannes Klenell. Vi driver bland annat podden Kommentariatet ihop, där Svenska Dagbladets Peter Wennblad fått känna på sleven också från mig. Båda stod alltså på scenen hos Publicistklubben här om veckan, och liksom Elinor Torp satt jag i publiken.

Jag håller med om att redaktörer och producenter inom media ofta gör det alldeles för lätt för sig själva genom att ställa två opinionsbildare mot varandra och låta dessa debattera huruvida det regnar ute eller inte och om detta regn i sådana fall är samhällsomstörtande. Det gör, som Torp skriver, ingen klokare. Ur det perspektivet önskar jag som opinionsjournalist att nyhetsjournalister för en gångs skull kunde kapa debatten från oss och konsekvensneutralt förklara för läsarna eller tittarna hur landet egentligen ligger. Ofta är det, som Torp skriver, som att media ryggar tillbaka när saker blir för obekväma eller komplexa – eller som jag skulle uttrycka det: när det låter som att man tar ställning.

Annons

Här behövs verkligen den initierade grävande journalistiken, annars är vi som fast i en evig falsk balans. Jag håller också med Peter Wennblad som hos Publicistklubben förklarade att konflikten mellan honom och Klenell – i detta fall om det påstådda valfusket – inte bör slätas över.

”Mitten”, detta till döden söndertrasade begrepp i dessa politiska tider, kan inte vara ett självändamål när både verklighet och människovärden står på spel.

Därmed är all polarisering alltså inte dålig, utan ibland också rakt av livsnödvändig. Mitten, kompromiss och samförstånd är nämligen i sig inte opartiska eller oproblematiska positioner. De är illusioner när stora delar av västvärldens opinionsbildning går ut på att just flytta vad som anses vara mitten och influera dem som anser sig vara neutrala, apolitiska eller ideologilösa. Här är inte heller nyhetsjournalister immuna, tvärtom är de ofta måltavlor.

Med det sagt kan jag också förstå och känna den enorma frustration som väcks när flödet bara består av lösa skrik och det känns som att SVT köpt in ännu en dokumentärserie där den ena säger si och den andre säger så. Här tycker jag, som skriver i Dagens ETC, att vi opinionsjournalister i traditionell media bär ett enormt ansvar i etik och i att upprätthålla och stärka en transparent samt öppen åsiktsbildning.

Torp lyfter några viktiga frågor och ämnet i stort kunde egentligen gärna göras ännu bredare. Spontant tänker jag till exempel på vad som sker med demokratin och politiken runt om i landet när lokalpressen drar ned på kultur- och ledarsidorna? Det riktigt billiga att producera är ju nämligen debatt- och insändarsidor. Eller i hur stor utsträckning snyltar svenska opinionsjournalister på nyhetsjournalisters renommé för att stärka sitt eget förtroendekapital, egentligen? Vilka konsekvenser har det för läsarnas förtroende för media i stort?

Jag kastar ut dessa frågor i luften så länge och hoppas på fler – initierade och komplexa – samtal i framtiden.

Lotta Ilona Häyrynen
Kultur- och opinionsjournalist