”Hopplöst polariserat och skrikigt”
REPLIK I mina flöden får jag inte upp en enda balanserad artikel skriven av en journalist om situationen i skolan.
Replik till: ”Insatt åsiktsjournalistik behövs mer än någonsin” av Lotta Ilona Häyrynen på ETC:s ledarsida (Som var ett svar på Elinor Torps krönika ”Tyckartexter är billig journalistik”):
Insatt åsiktsjournalistik behövs verkligen, som aldrig förr. Håller helt med. Skickliga skribenter som påläst vidgar vyer i välkomponerade tyckartexter är inte problemet. Men om vi andra retirerar för att det blir för komplext eller olustigt, då är vi illa ute.
Publicistklubben förra måndagen var en besynnerlig tillställning. Det hade nog varit bättre att dela upp debatten om det misstänkta valfusket i olika ronder. Bara mellan två deltagare på scen brände det till.
De bägge opinionsjournalisterna.
Men rutinerade Kvartoft var ju såklart tvungen att fördela ordet även till övriga ditbjudna. De kändes dock denna kväll mest som rekvisita mellan Wennblad och Klenell, som i sin tur kämpade sig röda i fejan för att bli förstådda på sina respektive kanter. Frustrationen dem emellan gick att ta på. Men jag kunde också skönja en besvikelse, både från scenen och från salongen. Ingen utav oss gick därifrån så mycket klokare.
Min reflektion handlade alltså mer om huruvida media backar undan från komplex materia, av slentrian, eller för att det är mindre resurskrävande att låta två parter tycka till, som substitut. Debatt är ju också intressant. Men om allt blir debatt, och debatt om debatten, blir vi nog dessvärre bara ännu mer fjärmade från varandra i vår redan polariserade värld.
På sistone tycker jag att redaktioner har gjort det lite lätt för sig genom att låta samma personer dividera i tv-studion eller skriva sig fördärvade var och varannan dag i en verbal strid som aldrig går att vinna för att den andra parten gräver sig djupare och djupare ner i sin skyttegrav.
Det bidrar inte till förståelse.
Förutom ”valfusksröran” lyfte jag i krönikan fram ett område till:
Bokstavskriget. NPF. Eller ja, egentligen – skolan.Mina algoritmer gör att jag överöses med texter om skolan. Det är hopplöst polariserat och skrikigt. I mina flöden får jag inte upp en enda balanserad artikel skriven av en journalist. Här tycker jag att media, i synnerhet kring val, bör göra faktabaserad journalistik av något så viktigt som skolan, som ju kan förklara så mycket annat i samhället, alltifrån gängkriminalitet, skolskjutningar, till hur våra unga mår.
Vi kan inte, och får inte, värja oss från det komplexa.
I övrigt så håller jag med dig i det du skriver. Ni har sannerligen en viktig roll i demokratin. Uppskattar även era texter, rent stilistiskt. Och kanske, om andan faller på, kunde ni, som du föreslår, ses ibland för att stöta och blöta, lite som vi granskare på våra årliga gräv-sammankomster.
Metoder.
Då handlar det mestadels om metoder.
Elinor Torp
Frilansjournalist och krönikör i Journalisten






















