Gå direkt till textinnehållet

När Vecko-Revyn kom till dagis – Reportaget blev en annonssida för kläder

Barnskötaren Camilla Widmark i Stockholm ställde i höstas upp för en artikel i Vecko-Revyn. Ett beslut som hon ångrar i dag.– Jag känner mig lurad. Reportaget blev en ren annonssida för en massa kläder.

Barnskötaren Camilla Widmark i Stockholm ställde i höstas upp för en artikel i Vecko-Revyn. Ett beslut som hon ångrar i dag.

– Jag känner mig lurad. Reportaget blev en ren annonssida för en massa kläder.

etik Camilla Widmark jobbar på ett dagis i centrala Stockholm. En eftermiddag när hon satt mitt uppe i en barngrupp knackade det på dörren. Besökaren var en reporter från Vecko-Revyn som ville göra ett kort reportage om henne och livet på dagis bakom kulisserna, berättar Camilla Widmark.

Och det kunde hon väl ställa upp på, tyckte hon. Hon kontaktade sin föreståndare som gav sitt samtycke.

Några dagar senare återkom reportern med fotograf.

– På morgonen hade jag klätt mig i mina bästa jobbkläder, men de ville att jag skulle ta på mig jeans och munkjacka som de hade med sig. Jag gick med på det för det är kläder man kan ha på dagis.

Sedan sminkades hon, fotograferades och intervjuades.

– Intervjun var det inget fel på och inte heller artikeln som kom in i tidningen. Men resten.

Förutom en bild på Camilla Widmark och barn med en kort text var resten av sidan fylld av bilder på kläder och accessoarer, priser och inköpsställen. Rubriken löd: Camillas jobbgarderob.

– Det är ju ren lögn. Jag tycker dessutom det är fruktansvärt oetiskt att inte fråga mig först om jag ville var med och göra reklam. Är det verkligen så här journalister jobbar?

Camilla Widmark är arg och hon har tagit mycket illa vid sig av publiceringen. Det enda hon är glad för är att namnet på dagiset inte finns med i tidningen.

Hon berättar att när hon kontaktade tidningen och klagade fick hon svaret att hon fick skylla sig själv eftersom hon tagit på sig munkjackan och jeansen. Och att de övriga bilderna på kläder var en journalistisk vinkel och tänkt som en krydda till reportaget.

– Men reportern har bett om ursäkt och det respekterar jag. Jag är inte arg på henne utan på hela situationen.

Camilla Widmark känner sig utnyttjad och det har nu också Vecko-Revyns ledning förstått. Tidningen har erbjudit henne en tusenlapp för att hon ofrivilligt blev ”modell”.

– Det är ett billigt sätt att försöka komma undan. Jag vet vad fotomodeller tjänar. Det här är nog varken första eller sista gången tidningen lurar unga tjejer.

Pengarna tänker hon ta emot. Inte som ersättning för att hon utfört något jobb som hon inte ville, utan som ett slags skadestånd.

– Jag tycker verkligen det är tråkigt om Camilla är missnöjd, säger Helene Arkhem, redaktionschef på Vecko-Revyn. Det måste ha blivit en jättemiss i kommunikationen mellan henne och reportern. Syftet med modereportaget var att visa olika plagg på olika arbetsplatser.

Hon tycker inte att Camillas Widmark medverkat i ett reklamsammanhang.

– Allt är redaktionellt material där våra medarbetare har gjort ett urval bland kläder och produkter.

Ytterligare tre unga kvinnor finns intervjuade i reportaget. De har inte fått några pengar för att de ställt upp.

– De har inte begärt någon ersättning, säger Helene Arkhem. Camilla får pengar för att hon tagit illa vid sig och sen hoppas jag att saken är ur världen. Jag har aldrig tidigare råkat ut för att någon reagerat som hon, tvärtom brukar unga tjejer tycka det är roligt att vara med i tidningen.

Helene Arkhem ger Camilla Widmark rätt på en punkt:

– Jag kan hålla med om att rubriken Camillas jobbgarderob var lite olycklig. Det borde ha stått En dagisfrökens garderob, eftersom reportaget handlade om förslag till jobbkläder.

Fler avsnitt
Fler videos