Medierna har inte varit för tuffa i bevakningen

När reportrar campar utanför en ministers bostad och tar kontakt med hennes barn har det gått för långt, tycker både Maria Borelius pressekreterare och Fredrik Reinfeldt. – De får finna sig i att folk står utanför deras dörrar, säger Lena Mellin, chef för samhällsredaktionen på Aftonbladet.

I ett uttalande för att förklara sin avgång skrev Maria Borelius att ”skälet är den press som satts på min närmsta krets. Min familj […] har utsatts för en närgången bevakning som medför att ett normalt familjeliv blir omöjligt”.

Även kulturministern klagade över att journalisterna blev för närgångna. ”Ingen hemma i Kindabygden tyckte att det var kul när kvällstidningarna sprang omkring runt hennes sommarhus” skriver Dagens Nyheter i en intervju med Cecilia Stegö Chilò efter hennes avgång.

I TV 4s Nyhetsmorgon var även Fredrik Reinfeldt kritisk mot den intensiva bevakning som ministrarna och deras omgivning utsattes för.

Att journalister står utanför politikers hem för att få tag på dem, beror till stor del på politikerna själva, menar Lena Mellin, chef för samhällsredaktionen på Aftonbladet.

– Om man har en så illa fungerande presservice som den nuvarande regeringen har kommer de att få finna sig i att folk står utanför deras dörrar. Det är det enda sättet att få en kommentar.

Enligt Christian Holmén, reporter på Expressen, gjorde tidningen noggranna överväganden inför varje publicering.

– Det finns inget som vi har publicerat som vi tvekade om. Däremot avstod vi från att publicera en hel del material som vi tyckte var för privat eller som var oväsentligt. Vi valde att inte visa bilder på Maria Borelius bostadshus, eftersom hennes familj bor där stora delar av året. Däremot tyckte vi att det var väsentligt att visa sommarvillan, när vi beskrev hur familjen hade köpt huset via ett bolag i ett skatteparadis.

När alla tidningar vill prata med en person på samma gång hinner inte pressekreterarna med.

– Sammantaget blir det en sådan anstormning att det blir väldigt svårt att bemöta kritik och ge varje journalist en korrekt behandling, säger Markus Sjöqvist, som var pressekreterare åt Maria Borelius under hennes tid som minister.

Markus Sjökvist tycker att tidspressen var det värsta.

– Vi hann inte jobba i samma takt som journalisterna helt enkelt. Det blir ju ett problem de gånger det dyker upp felaktigheter som vi inte hinner kolla och korrigera. Ibland kunde det ringa en journalist klockan sju på kvällen med ett påstående som var helt nytt för oss. Och tidningen ska gå till tryckeriet samma kväll.

– Ur statsrådens synvinkel har det säkert varit alldeles förskräckligt, de ser ju hela mediebilden. Det enskilda mediet ser ju bara till vad det producerar. Men det här är ju ett moment 22, Dagens Nyheter kan ju inte avstå från att publicera en nyhet bara för att Svenska Dagbladet publicerar den, det går ju inte, säger Lena Mellin.

Väldigt många tittare, läsare och lyssnare har hört av sig till allmänhetens pressombudsman, Olle Stenholm. De har många synpunkter på mediernas bevakning av statsråden och många tycker att det har blivit tjatigt.

– Men det är inget all-time high. Mest brev och samtal som jag tagit emot under min tid som pressombudsman var efter mordet på Anna Lindh och affären med 35-åringen.

”Det är sorgligt att se att man har gått från granskning till förföljelse”, skriver signaturen Annie på tv4.se.

– Journalister campade vid Maria Borelius soptunna och filmade hennes barn och deras kamrater. Då har man gått utanför sitt journalistiska uppdrag, säger Markus Sjöqvist.

Men ingen av dem som Journalisten har talat med tycker att medierna är för hårda mot statsråden.

– Jag vill bara bedöma min egen roll i det hela och nej, det tycker jag inte, säger Inger Arenander, inrikespolitisk kommentator på Ekot. I alla de här fallen är granskningen väldigt relevant. När Mats Hulth var finansborgarråd i Stockholm fick han ju sluta efter en granskning som utfördes av bland and­ra Cecilia Stegö Chilò, som då jobbade på Svenska Dagbladet.

– Nej, jag tycker inte medierna har varit för tuffa. När det gäller Cecilia Stegö Chilòs TV- licens var det en högst relevant fråga. Som kulturminister var public service ett av hennes viktigaste ansvarsområden, säger Lena Melin.

Inger Arenander tror att medierna spelade en stor roll i ministrarnas avgång, även om en viktig faktor var att tunga politiker i moderaterna ansåg att de inte kunde sitta kvar.

– Den kunskap som medierna tog fram, som inte statsministern hade, var ju en grundbult i det hela. Så jag tror att det spelade stor roll. Man kan ju fråga sig hur det skulle se ut om det inte fanns någon granskning.

Karl Skagerberg

ks@journalisten.se