”Mediepolitiken är nästa stora politiska slagfält”

I en analys i Resumé menar Jan Scherman att det talats för lite om förra onsdagens debatt och beslut i riksdagen om public service framtida finansiering. Bakom det till synes odramatiska steget mot en ny tv-avgift finns en ”oväntad” politisk enighet i flera frågor mellan Alliansen och Sd, inte minst i frågan om hur lång den inledande tillståndsperioden i den nya finansieringsmodellen ska vara. Som Journalisten rapporterat föll regeringens förslag om tio år, eftersom Allianspartierna och Sd i stället röstade för ett inledande tillstånd på sex år.

Den nya politiska alliansen innebär en växande hotbild mot fri och självständig journalistik på SVT, SR och UR, anser Scherman.

– Jag tror att det här är nästa stora politiska slagfält. Medie- och kulturpolitik är otroligt viktigt. Det har att göra med en av demokratins basbeståndsdelar: yttrandefriheten. Det olyckliga är att medie- och kulturpolitik har varit minst prioriterat av allt, man har nöjt sig med högtidstal.

Annons

Övriga riksdagspartier lämnar öppet mål, menar du?
– De underskattar det som Sd har arbetat fram och som är uttryck för en väldigt tydlig ideologisk linje. På samma sätt som man gjorde i frågan om invandring, i en kombination av den retoriska beröringsskräck man har och att man igen underskattar Sds kraft och förmåga.

Det har rapporterats lite eller inte alls om alliansen mellan Sd och Alliansen som du lyfter. Vad beror det på, menar du?
– Att medierna spelar med i politikernas spel om vem som ska ta vem i politiken. Förra onsdagen ger en nästan fantastisk bild. När statsministeromröstningen är klar rusar alla till presskonferensrummet och talmannen säger: nu återgår vi till det vardagliga arbetet. Nämligen beslut om hur public service ska finansieras! Det är inte en kotte där och lyssnar. Ingen läser kulturutskottets yttrande eller snabbprotokollet från riksdagen, ingen ringer och frågar ledamöterna i det nya kulturutskottet vad som har pågått. Därför att allt är fokuserat på sonderingsronderna.

– Att Liberalerna och Centern inte har intresse av att tala om att man röstar med Sd förstår vem som helst. Men då är det mediernas skyldighet att peka på det och vad det innebär.

Scherman pekar på att debatten och omröstningen blottlade flera beröringspunkter mellan Sd, Kd och M.

– I kritiken om att public service inte lever upp till kraven på saklighet och opartiskhet finns en stor gemensam nämnare. De vill attackera Granskningsnämnden med olika åtgärder – en nämnd som fortfarande är utsedd av regeringen. Det här är inga obetydliga saker utan rätt stora frågor. Hur lång ska den första tillståndsperioden vara? Hur ska övervakningen och tillsynen av public service se ut och gå till? Ska vi ha sanktionsmöjligheter som utdöms av en politiskt tillsatt nämnd? Jag har svårt att tycka att det är oväsentligt.

Vad behöver göras, menar du?
– Det här är inte mer komplicerat än att man måste ta medie- och kulturpolitisk på allvar. Det är en första rangens politisk fråga. Det handlar om ideologi och färdriktning på lång sikt. Om man inte gör det kommer andra att styra skutan. I det vakuum som uppstår agerar den som har en bestämd linje. Just nu är det Sd.

Hur ser du på risken för att svensk public service går samma väg till mötes som Danmarks Radio?
– I beslutet som ligger med den korta första tillståndsperiod som blev och där man ännu inte fattat beslut om inriktningen för public service ligger det i farans riktning att man skär i resurser och snävar in uppdraget. Det finns en liten förskräcklig detalj som ingen brytt sig om: om hur utbetalningen av pengarna ska ske. Nämligen genom ett enkelt direktiv från regeringen, det vill säga inte inskrivet i lag. Så även om man bestämt sig för den här avgiften så kan en regering lätt fatta beslut om att extraordinära omständigheter råder och att stoppa eller skära ned utbetalningarna.

– Det är en bräcklig farkost som man har sjösatt, säger Jan Scherman.