Gå direkt till textinnehållet

”Måste man synas överallt”

Namn Hermine Coyet Ohlén Ålder 48 år Familj Maken Alf, dottern Alexandra, 17, och katten Sputnik Bor Lägenhet på Styrmansgatan i Stockholm Yrke Årets Journalist. Förlagsredaktör för Hachette och publicistiskt ansvarig för Elle-titlarna i Sverige, samt t f chefredaktör för Elle à la Carte Drivkraft Nyfikenhet – det låter bra. Och glädje, entusiasm.

Namn Hermine Coyet Ohlén Ålder 48 år Familj Maken Alf, dottern Alexandra, 17, och katten Sputnik Bor Lägenhet på Styrmansgatan i Stockholm Yrke Årets Journalist. Förlagsredaktör för Hachette och publicistiskt ansvarig för Elle-titlarna i Sverige, samt t f chefredaktör för Elle à la Carte Drivkraft Nyfikenhet – det låter bra. Och glädje, entusiasm.

Ja, rätt låt vann. När Sveriges Tidskrifter utsåg Hermine Coyet Ohlén till Årets Journalist förra onsdagen jublade inte bara hennes medarbetare, det var som om hela publiken drogs med i segerruset.

– Det finns ingen som förtjänar att stå i rampljuset som hon, säger Elles chefredaktör Ulrika Norberg. Utan omsvep berättar hon att hon blev så rörd att hon grät och fick pytteskinn (småländsk gåshud) när hennes chef fick pris.

I sitt tal tackade Hermine sina medarbetare. Och sin mamma, den legendariska tidningsmakaren Karin ”Burr” Coyet, som lär ha besvarat hälsningen med: Och du tackar mig! Jag som verkligen har försökt förhindra att du skulle bli journalist!

– Jag blev otroligt glad och smickrad över priset, kände en väldig värme. Och det kändes som om juryn verkligen unnade mig det. Samtidigt kanske jag måste stå upp för mera nu, jobba hårdare, säger Hermine Coyet Ohlén, som är uppvuxen med den kolorerade pressen och ”alltid” jobbat där.

Hon har belgiskt påbrå, därav namnet. Ohlén kommer från maken Alf, journalist och författare, som just skrivit klart en roman, en mediesatir.

Hermine Coyet Ohlén anses vara en doldis i branschen.

– Ja, kanske det. Men måste man synas överallt? Vi kanske skulle ställa oss frågan om det är ett problem för oss. Samtidigt tror jag inte att någon köper en tidning för att chefredaktören är ute och visar sig.

Starten av Amelia har exempelvis inte påverkat upplagesiffrorna för de olika tidingarna. De stiger sakta men säkert. När Elle hade 65 000 i upplaga trodde hon att det var stopp där, men nu är den drygt 70 000 exemplar. Det senaste numret är det mest sålda genom tiderna.

Hermine Coyet Ohlén är t f chefredaktör för Elle à la Carte, vars första nummer kom 1995, och publicistiskt ansvarig för de tre övriga titlarna, ”vanliga” Elle (1988), Interiör (1992) och Trädgård som hade premiär i mars i år. Dessutom ansvarar hon för utlandslanseringarna och nya projekt.

Och hon skulle jobba hårdare! Hur hinner hon?

– Åh, det tror jag inte att jag gör. Men jag har så många proffsiga medarbetare. Jag har lätt för att uppmuntra och entusiasmera. Det ser jag som något av det viktigaste för en chef.

– Nyblivna journalister ska kräva att få uppmuntran, säger hon.

Hennes råd till unga läsare av Journalisten är att skaffa sig en mentor.

– Det är jätteviktigt att ha någon som jobbar för en, stöttar och uppmuntrar.

Ulrika Norberg berättar att Hermine nog försökt sig på traditionellt ledarskap med utvecklingssamtal.

– Det är bara det att det har vi hela tiden. Hon talar om för oss alla varannan dag hur duktiga vi är. Allt jag kan i dag har jag lärt mig av henne, hon har fungerat som en mentor för mig.

– Hon har en stor klokskap, är lyhörd och uppfattar vad andra tänker och känner. Hon är oerhört omtänksam, köper presenter och kommer ihåg vem som samlar på kylskåpsmagneter och vem som är vinkännare.

Medan vi väntar på att pristagerskan ska komma från Oslo och ett möte med norska Elle bjuder Ulrika Norberg på ett glas vin och vi tittar in i Hermines lilla, lilla rum med full insyn från centralredaktionen. För dagen är det en filmstjärneloge, med vackra blomsteruppsättningar i högröda höstfärger, doftande fresia och lyckönskningskort.

Med vinet och blommorna är det slut på flärd i denna flärdens och exklusivitetens högborg. Snarare ser det ovanligt vanligt ut hos Hachetteförlaget, inrymt i före detta teater Nios lokaler vid S:t Eriksplan i Stockholm. De som jobbar här är varken stylade eller festsminkade.

– Det går inte ihop med hårt arbete, säger Ulrika Norberg, som sitter i det rum som tidigare var scen.

Hon visar utlägget för det nummer som är under produktion: 340 sidor! Uppsatta på väggen som förminskade bilder. Damtidnings- och magasinsbranschen är attraktiv – och tuff.

– Det här är ett stressigt, krävande arbete, det är sannerligen inte champagne varje dag.

Här är trivsamt och stökigt. En journalist ska ju vara kritisk och neutral men här är det svårt att inte svepas med av den varma, nästan kärleksfulla stämningen och stoltheten över sin prisade chef. Fredag kväll bortåt sju är många fortfarande kvar. Ändå finns nästan ingen övertid, det är en av förlagschefens bestämda tankar om arbete i en bransch där risken att bli arbetsnarkoman är stor.

Så kommer hon, Årets Journalist. Puderdosan åker fram när hon får syn på fotografen, ”Gör mig lite smalare!”. Hermine Coyet Ohlén är moderligt rund, ”jag tränar mer än man tror”, hon är tillmötesgående och utstrålar vänlighet och intresse.

Men man blir inte chef på idel vänlighet.

Tidningen Resumé skrev dagen efter utnämningen – om än med ett varmt anslag – ”stöddig och självsäker” om Hermine.

– Det är fel! Svante Öquist, AD och chefredaktör för Interiör och Trädgård, håller inte med.

– Hon är verkligen snäll och ödmjuk. Hon är en naturkraft, mycket entusiasmerande. Samtidigt är det inte odelat positivt. Ibland kanske det går lite för fort.

Ulrika Norberg säger att helt okomplicerat är det inte att jobba med Hermine.

– Hon är vansinnigt spontan, viljestark, kör hårt, men hon kör inte över folk. Det är inte lätt att hänga med alla gånger.

Hermine Coyet Ohlén spärrar upp ögonen.

– Jag kanske är för snabb? Det är klart, jag kanske beställer material ibland som inte håller riktigt. Men hittills har jag lyckats med ekonomin.

Ekonomin på Hachette sköts så att om man dragit över en månad får man ta igen det nästa nummer. Och trasslar det så går hon till ledningen, som består av VD Marianne Wahl, ekonomidirektör Astrid Palmér och, praktiskt nog, henne själv.

– Hon är bra på att delegera, tycker Svante Öquist.

Både han och Hermine anser att det är en chefs främsta uppgift, att se till att någon kan ta över när man själv lämnar.

– Tidigare Ellechefen Eva Abrahamsson jobbade för att jag skulle ta över chefredaktörskapet på Elle 1996 och jag för att Ulrika skulle ta över sen, säger Hermine Coyet Ohlén. På så sätt blir det inga strider, allt är grundat och man blir väl emottagen som chef.

Hermines t f chefredaktörsskap på à la Carte är över vid nyår då Christine Samuelsson, i dag redaktionschef, är redo att ta över. ”Se där en nyhet för Journalisten.” Nya chefredaktören är en mycket driven journalist med många år i branschen.

– Det är det viktigaste. Expertkunskap kan vi köpa in, men här har vi en chef som dessutom är mycket matkunnig.

Själv har hon, som om den svenska marknaden inte var nog, ansvarat för lanseringen av Elle Interiör i Norge i år (mode-Elle finns där sedan ett par år). Och nu är det dags för Finland. Men någon imperialist är hon inte; det handlar mer om att hon är en som startar projekt. Sen får gärna någon annan ta över.

Finns det plats för fler Elle-tidningar?

– Säkert, men det här får duga så länge. För några år sedan var vi åtta personer, nu är vi över 70, nästan 100 med Norge. Så vi har fortfarande växtvärk. Jag är rädd att tappa småskaligheten, att inte känna eller känna igen dem som jobbar här.

Samtidigt är det redan bestämt med utökning. Nästa år ska Elle finnas på nätet och så blir det tillökning genom Junior, tidigare bilaga i mode-Elle. Den ska vända sig till mammor och blivande mammor i första hand och ha en positiv ton, ”Tio bra skäl att skaffa barn” mera än ”Så här gör du med kolikbarnet”, plus reportage och mode förstås, själva grunden i Elle.

Hermine Coyet Ohlén och svenska Hachette kan inte enväldigt bestämma att starta en ny tidning.

– Elle finns i över 30 länder och är ett oerhört starkt varumärke. Vi kan ge förslag och göra one shots för att testa. Men om vi ska ge ut en ny tidning, då vill ägaren ha det slutliga avgörandet.

Hermine trodde aldrig att hon skulle bli förlagschef och chefredaktör.

– Jag har alltid varit lite rädd av mig, tyckt att det är skönt att någon annan tar ansvaret. Men det är mycket roligare och lättare att vara chef än jag trodde.

Om tidningar i allmänhet tycker sig Hermine se en framtid med fler nischade tidningar.

– Man talar i dag om två nya typer av tidningar: kaostidningar, plottriga, med massor av information. Och om lugnets magasin. De som bygger på inspiration, vackra bilder och god läsning.

Till sist försöker Årets Journalist förmedla nyckeln till ett framgångsrikt ledarskap:

– Om jag bara kunde komma på ett annat ord för emotionell kompetens…

Fler avsnitt
Fler videos