”Många befarar att regeringen vill kontrollera även privata medier”

DNs utrikeskommentator Michael Winiarski har bevakat utvecklingen i Polen länge. Sedan en tid tillbaka gör han det på plats: han bor i Warszawa under hösten, och har tillgång till en skrivbordsplats på DNs systertidning Gazeta Wyborcza.

Varför öppnar ni redaktion i Polen just nu?
– Bakgrunden är att situationen i Polen har utvecklats så pass dramatiskt. Grundläggande förändringar är på gång, med stora risker för kraftiga inskränkningar i demokratin. Tidningen anser det viktigt att hålla ett extra öga på Polen. Genom att vara på plats kan vi förstärka bevakningen och ge den en mer framträdande plats i tidningen, säger Michael Winiarski.

Högernationalistiska partiet Lag och Rättvisa vann både parlamentsvalet och presidentposten 2015.

– De ville snabbt ta kontrollen över det oberoende domstolsväsendet, och sparkade ut något hundratal journalister vid den statliga tv:n och radion. Med ett förnyat mandat genom helgens val befarar många att den här utvecklingen, inte minst på medieområdet, ska förvärras.

– Man befarar att regeringen med nya lagar och andra åtgärder kommer att skruva åt kontrollen över de självständiga och privatägda medierna. Antagligen genom ägarövertagande eller genom lagar som stryper deras möjligheter att verka fritt. Nu återstår att se hur mycket som blir verklighet.

Regeringen har själv pratat om att "polonisera" medierna och förbjuda utländskt ägande. Något som skulle kunna drabba både dagstidningen Gazeta Wyborcza och den största privata tv-kanalen TVN.

– En annan modell som diskuterats är att organisera en slags skråartad organisation där alla polska journalister som är med måste följa vissa regler. Om man befinns bryta mot dem får man inte vara medlem och stängs ute från ackrediteringar och presskonferenser. Det är ett annat sätt att angripa pressfriheten, att utestänga ickelojala journalister. 

Finns det någon stark opinion mot de här förslagen?
– Ja, det finns protester. Men Polen är ett kluvet land precis som USA. De som röstar på regeringen bryr sig mindre om frågor som rättssäkerhet och yttrandefrihet, och mer om regeringens välfärdsprogram.