Gå direkt till textinnehållet
Linus Sundahl-Djerf
Foto: Privat

Linus Sundahl-Djerf: ”För mig är det en bild som skaver”

I en intervju med Journalisten ger Årets bild-vinnaren Linus Sundahl-Djerf sin syn på vinnarbilden – och debatten.

Årets bild togs av Linus Sundahl-Djerf för Svenska Dagbladet och föreställer en israelisk soldat som omfamnas av sin mamma. Bilden är tagen i slutet av oktober 2023, tre veckor efter Hamas attack, men innan Israels markoffensiv i Gaza.

Juryns motivering löd: ”Omtanken och kärleken till våra barn tar aldrig slut. Det visar Årets Bild på vackraste sätt. Den är tyst, den är öm, den är universell.”

Årets bild är tagen av Linus Sundahl-Djerf, Svenska Dagbladet. En israelisk mamma kramar om sin 20-årige son som är hemma på permission men som ska återvända till armén – och kriget.

Bildvalet och motiveringen har väckt kritik, vilket bland andra Dagens Nyheter uppmärksammat. I en debattartikel i Journalisten förra veckan skrev fotohistorikern Eva Dahlman att juryn missar andra dimensioner som ryms i bilden, och att juryn med valet av bild och motiveringen ”kommit att stämma in i den israeliska propagandan om det pågående mördandet i Gaza”. I en replik försvarar juryn valet och motiveringen.

På tisdagen valde Linus Sundahl-Djerf att kommentera debatten i ett inlägg på Facebook, efter att han kallats bland annat ”folkmordskramare” i kommentarer och meddelanden, och att personer påstått i sociala medier att bilden är ”reklam” och ”propaganda”.

I inlägget på Facebook skriver Linus Sundahl-Djerf:

”Jag förstår att min bild kan väcka känslor, kritik, debatt – det var väntat. Att juryns motiveringstext […] lämnade en del att önska kan jag bara hålla med om.

För mig representerar bilden visserligen den universella kärleken till sina barn, precis som juryn skriver, men inte enbart det. Jag ser en bild som är mer mångbottnad.

Fotohistorikern Eva Dahlman beskrev det bra i tidningen Journalisten: ’Det är en bild som inte är tyst och vacker. […] Här finns grymheterna i Gaza uttryckta på ett indirekt sätt liksom de skriande skillnaderna i mödrarnas möjligheter att sörja, och sörja för, sina barn.’”

 

Linus Sundahl-Djerf säger till Journalisten att han tycker att juryns motivering landar fel.

– Jag tycker att det är bra att bildvalet och motiveringen diskuteras. Själv tycker jag framför allt att motivering missar en hel del och det är ju också något som man från Årets bilds sida håller med om. Jag ser inte bara en vacker bild. Det tycker jag är en för enkel tolkning och något som har bidragit till arga kommentarer snarare än konstruktiva diskussioner tyvärr. För mig är det en bild som skaver och, precis som Dahlman skriver, innehåller flera dimensioner, säger Linus Sundahl-Djerf.

Han har fått frågan om han hade tagit bilden om det hade varit en rysk soldat som omfamnas av sin mamma.

– Jag hade kunnat ta en bild av en rysk soldat, eller av en Hamaskrigare, som blir omkramad av sin mamma. Det betyder inte att jag tar ställning. Jag tycker att det blir problematiskt när jag som journalist anklagas för att ha en politisk agenda och man avkräver mig ett politiskt ställningstagande. Det är inte journalistikens uppdrag.

Fotnot: Ikväll klockan 18 anordnar Årets bild en juryhearing på Facebook med anledning av debatten.

Fler avsnitt