Juryn oenig om Årets bild

Kontroversen runt Anna Lindh-bilden visade avgrundsdjupa skillnader i synen på vad som är bra pressfoto – både inom och utanför Årets bild-juryn.

Trots noga utmejslade kriterier om vad som ska premieras på Årets bild-tävlingen var årets jury splittrad om vad som är en bra pressbild. Tydligast blev det i valet av bilden av den knivskurna Anna Lindh till Årets bild, där jurymedlemmen Helena Redman, AD på reklambyrån King reserverade sig mot jurybeslutet:

– Bilden håller inte estetiskt, Årets bild måste vara något mer än att vara rätt plats på rätt tid. Det är en dålig, osmaklig paparazzibild helt utan konstnärliga kvaliteter. Man skulle kunna välja bild ur någon annan klass, säger Helena Redman, i strid med övriga jurymedlemmar.

bryt

Redan under en offentlig debatt med juryn i samband med prisutdelningen framgick tydligt bristen på en gemensam syn på om vad som är en bra pressbild. Diskussionen om form och innehåll tycks svår att komma förbi, och även frågan huruvida en händelse eller ett förlopp ska premieras. Juryns kriterier anger att ”40% bildjournalistik 30% personligt bildspråk och 30% teknik ” ska vara ett riktmärke för de bilder som ska få pris. Om kategorin Årets bild står att den: ”skall vara årets bästa bild. Den kan komma ur vilken som helst av de nedanstående klasserna. Eftersom det handlar om pressbilder så går det inte att bortse från att den berör årets stora samhällsfrågor eller händelser. Bilden bör ha en stark nyhetskaraktär och/eller stor aktualitet samt fulländad teknik”.

bryt

Pawel Flato, styrelseordförande i PFK anser att juryn har följt anvisningarna väl, och att valet belönar en nödvändig journalistisk hållning:

– Att det blivit så mycket debatt om bilden tror jag beror på att den visar något vi vill skydda oss från. Att fotografera lidande utlänningar går bra men när en svensk mamma, kvinna och blivande statsminister ligger där och vi vet att hon ska dö tycker vi att det är obehagligt. Bilden är allvarlig och rättvisande och det vilar något otäckt lugn över den. För mig räcker det. Och visst berättar den mycket – om våra livs skröplighet till exempel.

Pawel Flato tycker att debatten hittills har handlat för mycket om huruvida valet av Årets bild är rätt, och för lite om vilken roll pressfotografin ska spela:

– Ibland blir jag osäker på om Årets bild utvecklar eller konserverar bildjournalistiken. Många frågor skildras dåligt i svensk press i dag, ta till exempel Skandiaaffären som gestaltades med erbarmliga presskonferensbilder. En stor del av problemet ligger i att man inte tillåter fotograferna att specialisera sig på ämnen. Journalistik bygger på att tränga in i ämnet, annars uppstår klichéerna. Tidningarna definierar skrivande journalister utifrån deras kunskaper, men fotografer utifrån deras verktyg, säger han.

Kan det vara så att bilden faktiskt inte är lika viktig som texten för dagstidningarna?

– Ja, så kan det vara, men det borde inte vara det. Snygga bilder har blivit omslagspapper till innehållet som är själva texten, och det degraderar yrket.

Paul Frigyes

pf@journalisten.se