“Jag gillar när karaktärerna börjar leva”

Hon tycker att det är en frihetskänsla att få blomma ut och hitta på karaktärer och låta dem leva.

– Jag upptäckte det när jag skrev min dokumentärroman.

För tolv år sedan gav hon ut dokumentärromanen Diplomatdottern där hon fördjupade sig i ett fall hon först kom i kontakt med som reporter på Expressen. Hennes första fiktiva bok heter Cold case: Försvunnen och är den första i en serie som baserar sig på verkliga fall.

– När jag skrev Diplomatdottern upptäckte jag att det var spännande att bygga scener.

Tina Frennstedt har jobbat som kriminalreporter under merparten av sin journalistiska karriär. Född och uppvuxen i Skåne flyttade hon efter avslutad journalistutbildning till Stockholm och fick sin första fasta anställning på Expressen. Därefter har hon bland annat varit nyhetschef på Svenska Dagbladet, frilansat och nu senast jobbat med tv-programmet Brottscentralen.

Intrigen i Försvunnen är inspirerad av Helena Andersson-fallet i Mariestad, vilket ännu inte är uppklarat.

– Men jag placerade handlingen på Österlen och gav henne en annan familjebild av hänsyn till de anhöriga. Och för att ha större frihet.

Huvudpersonen är kriminalinspektör Tess Hjalmarsson som går under benämningen ”supersnuten” i medier eftersom hon har klarat upp så många äldre fall.

Tina Frennstedt beskriver henne som empatisk och tuff, med ett något komplicerat privatliv. Hon vill ha barn, hennes flickvän har lämnat henne.

– Tess är i princip den första homosexuella supersnuten bland svenska deckare, det är bara Katarina Wennstam som haft en lesbisk huvudkaraktär förut, i övrigt har de lyst med sin frånvaro. Det känns bra och viktigt att kunna bidra med en sådan.

Vad skiljer dina deckare från andra svenska deckare?
– Det jag märkt av responsen är att flera tycker att jag skildrar polisarbetet på ett trovärdigt sätt. Jag använder nog verkligheten mer än många andra. Det finns så många intressanta fall och detaljer så ibland känns det onödigt att sitta och hitta på.

– Men givetvis finns det många författare som kan skildra polisarbete trots att de inte jobbat som kriminalreportrar.

Att få hitta på scener och dialoger gillar hon bäst.

– När karaktärerna börjar leva och blir kött och blod. Det jobbiga är textmängden. Det är ungefär samma dramaturgi som i ett reportage, men det är mycket större textmassa att hålla koll på.

Nu sitter hon och skriver på den andra boken i serien. Tre böcker är planerade, den första är redan såld till åtta länder och Tyskland har till exempel köpt hela serien.

Utmaningen är att få till rätt dramaturgi.

– Kommer läsarna att tycka det är spännande? En nyhetstext kan få läsare med en lockande rubrik. Här gäller det att hålla kvar läsaren hela vägen.

Just nu har hon tagit en time-out från ordinarie jobb på produktionsbolaget där hon jobbat med programmet Brottscentralen fram till i december 2018.

– Jag bestämde mig för att satsa på skrivandet, det är jättesvårt att jobba heltid och samtidigt vara författare. Jag kände att jag måste koncentrera mig på att skriva uppföljaren om det ska bli någon.

Helt omöjligt är det inte att hon återgår till journalistiken.

– Det finns en nerv i redaktionsmiljön som du inte hittar någon annanstans. Det är kul att jobba med tv, efter att ha jobbat med papperstidning och webb under många år. Jag jobbade med dokumentären om helikopterrånet bland annat. Sådant vill jag gärna fortsätta med.