Ett år efter domen:”Vi nådde ett slags botten”
Domen kom för ett år sedan. Men först i februari var allt klart och Linn Ohlsson kunde dra på semester till Kuba med sitt skadestånd. - Det är ett annat samtalsklimat på radion nu.
För ett år sedan vann Linn Ohlsson och Journalistförbundet mot Sveriges Radio i Arbetsdomstolen. Domen innebär att man inte kan låta journalister vara uppdragstagare i stället för arbetstagare när arbetsförhållandena är samma som för anställda. Sedan den 1 maj är hon fast anställd på SR och har sin arbetsplats på P4 Göteborg.
Hon är också numera fackligt förtroendevald ("giving back, liksom"). Igår fick hon i det närmaste stående ovationer när journalistklubben på SR hade årsmöte.
– Det kändes jättebra, givetvis. Dels för att man verkligen har sett så mycket praktiska förbättringar sedan domen kom.
Hur ser du på hela processen i dag, med lite distans?
– Jag har egentligen inte fått distans förrän i förra veckan. Det har inte varit färdigt, efterförhandlingar har pågått ända till januari. Jag trodde aldrig att det skulle ta så lång tid.
– Jag har inte ägnat varje dag åt det, men inte kunnat sätta punkt förrän nu. Jag kom hem från Kuba i fredags dit jag åkte med skadeståndet, som jag sagt att jag skulle.
Hur känns det nu i förhållande till SR?
– Det är roligt att märka förbättringarna, att många har blivit anställda. Men det är också ett annat samtalsklimat. Företaget verkar vilja göra rätt nu, diskussionen förs på ett annat sätt och språkbruket från ledningen är ett annat. Tidigare har man inte ens känts vid att det har funnits ett problem med fastlansarna. Jag tycker att vår personaldirektör är väldigt bra, hon har en schyst stil. Klimatet är bättre.
Hur ser du på SRs personalpolitik som helhet, med visstidsproblematiken?
– Det är ganska historiskt att personaldirektören i alla fall, igår på vårt klubbmöte, medger att det inte är bra med en så enorm personalomsättning. Det har de aldrig sagt innan. Så trots att personalpolitiken är dålig, särskilt för de visstidsanställda, känner jag visst hopp. Det återstår att se de konkreta slutsatserna, men att diskussionen alls förs på det sättet är ett jättestort framsteg.
– Det känns som att vi nådde ett slags botten i hur långt man kan dra det här. Det kan inte bli lika mörkt som förut. Får vi hoppas i alla fall.
