Därför sjöng Daniel Alling sin krönika

I karantän går allt i repris

Utan sitt sus och dus

Annons

är London ingenting

Men i Hyde Park vände sig folk mot solen

Ja i Hyde Park hördes fåglarnas kvitter

Och till slut uppfylldes diktens ord:

Se magnolian, den blommar nu

”Londonvisa i coronatid”, kallar Sveriges Radios Londonkorre Daniel Alling den sång han framförde i stället för en utrikeskrönika i P1 i måndags.

För efter dryga tre veckor i karantän i London kände Daniel Alling den gångna helgen viss panik inför tanken att skriva sin krönika. Han hade helt enkelt inget att skriva om efter att ha suttit inne så länge.

– Man blir lite knäpp, säger han.

Han gick ut, gick genom Hyde Park, där det var milt och vårvackert.

– Jag kände att det här kanske ändå skulle kunna gå att fånga på något sätt. Skönheten och pausen från allt som jag fick där, energin. Men också den frustration och sorg som man känner över alltihop.

Men en vanlig text skulle inte fungera. En dikt? Nej, löjligt. Men Daniel Alling har vikarierat i Radiokören och sjungit mycket. Han kom att tänka på en melodi han skrivit för några år sedan, under sina år i New York, och bestämde sig för att testa om det gick att fånga våren i en sång.

Vad sade din redaktör?
– Jag gjorde den på lördagskvällen och skickade iväg den, skrev i ett förklarande mejl att det var en lite annorlunda krönika. Om producenten hade några synpunkter så fanns det ändå ingen annan krönika…

Daniel Alling funderade på om folk skulle tycka att han var töntig.

– Och några har tyckt det. Men de allra flesta verkar ha berörts, och det är kul.

Har du fått många reaktioner?
– Väldigt många. Jag har aldrig fått så många reaktioner på en krönika. Många har hört av sig och sagt att de blivit tröstade, glada och känt det vemod alla känner i den här situationen.

Var det här en engångsföreteelse eller kommer du göra det igen?
– Jag har ju sjungit i radio förut, som programledare i Nordengren & Epstein, men en krönika kommer jag nog inte sjunga igen på många år.