Därför blev maoistiska tidningar plantskola för journalister

På 1970-talet blomstrade den kommunistiska pressen i Sverige. Tidningar som Clarté, Stormklockan, Rödluvan, FiB/Kulturfront och Gnistan såldes i butiker, genom prenumerationer, medlemskap och dörrknackning och av kolportörer på gator och torg. Tidningarna blev också en plantskola för många journalister som sedan gick vidare och jobbade i etablerade medier. På tisdag den 22 mars arrangerar Svensk Mediehistorisk Förening ett seminarium i ämnet. Flera av dem som medverkar har själva skrivit för maoistiska tidningar, bland andra Peppe Engberg, Ylva Mårtens, Paul Ronge och Mats Örbrink.

Ola Sigvardsson modererar seminariet tillsammans Gunnar Nygren, professor emeritus i journalistik vid Södertörns högskola (och tidigare skribent på Gnistan).

– Vi arrangerar seminarier med olika teman i föreningen, och den här seminarieidén dök upp för en tid sedan. Många som var aktiva i vänsterpressen på 1970-talet gled sedan in i traditionella medier. Gick det verkligen att bedriva riktig journalistik i den maoistiska pressen? Och hur ser man på det idag? Det är några av frågorna vi tar upp i seminariet, säger Ola Sigvardsson.

Annons

Hur ser du själv på det idag?
– Jag var medlem i Röd Ungdom och under några år skrev jag då och då i organisationens tidning Rödluvan. Mest var det nog skivrecensioner. Den enda artikel jag minns är en sågning av Lou Reeds experimentella Metal Machine Music. Sedan gick jag journalistutbildningen och har sedan dess arbetat för traditionella medier. Det som jag tror var attraktionskraften för många var engagemanget kring Vietnamkriget. Aktivister uppmanades att göra sina röster hörda. Man ska inte underskatta FNL-rörelsens och Vietnambulletinens betydelse för att det uppstod så många vänstertidningar på 1970-talet.

Seminariet hålls den 22 mars klockan 18.30 i ABF-huset i Stockholm och streamas via föreningens sajt.