Ambassadören har inte tid
- Genom det här visar vi Eritreas ambassad att Dawit Isaak inte är bortglömd.Det säger Christina Lundell, projektredaktör för den talarstafett som Expressen organiserade på tisdagen. Journalister, politiker och andra engagerade avlöste varandra i en temporär talarstol utanför Eritreas ambassad.
En grå och lite småblåsig tisdag i september, ett lämpligt väder för det sorgliga ärende som Expressen och inbjudna talare är ute i. I tio år har Dawit Isaak suttit fängslad, utan rättegång eller dom. Att ens få ett besked om den svensk-eritreanske journalisten och författarens välmående tycks nästan omöjligt.
– Vi pratade med ambassaden igår för att få till ett möte, men fick beskedet att ambassadören inte har tid, berättar Christina Lundell. Jag hade inte heller väntat mig något annat.
På det lilla torget utanför ambassaden avlöser talarna ändå enträget varandra. Många av de som varit engagerade i Dawit Isaak sak har slutit upp. Bland dem journalisten Stig Fredrikson, som inte längre kan hålla räkningen på hur många gånger han stått utanför den stängda ambassaddörren:
– Ovissheten kan leda till missmod. Är det alls någon mening med att vara här och kampanja? Mitt svar är självklart ja, till den dag Dawit Isaak är frigiven.
Stig Fredrikson anser att kungen borde engageras i ärendet. Ett brev från Sveriges stadsöverhuvud till Eritreas skulle väga tungt. Tills vidare tvingas i alla fall ambassadören att fortsätta rapportera till sin regering om det stora stöd Dawit Isaak har här hemma. En otrevlig uppgift, tror Stig Fredrikson.
– Helst skulle nog ambassaden vilja att vi tröttande. Men det kommer inte att ske förrän vi vet att målet är nått.
