Medierna saknar kunskap och perspektiv
Jag har länge burit på uppfattningen att det finns en fundamental brist inom svenska medier. Den berör företagskulturen, den som sätter standard för den interna dialogen och de eventuella kvalitetsbegrepp man vill eller måste arbeta med.
Det handlar i grunden om det bildningsperspektiv man har eller inte har. Ett perspektiv som gör att medierna, bortom lönsamhetsfokus och klickbegär, förstår värdet av en ständigt pågående kunskapsinhämtning, en ständig uppdaterad analys av vår omvärld och ett ständigt ifrågasättande av egen kunskap.
Ett perspektiv som också svarar mot den komplexitet som ofta finns i de till syns mest banala frågor vi ska bevaka.
En kunskap som skulle göra oss mer benägna att se på frågor ur ett mer gränsöverskridande perspektiv.
Jag kom att tänka på det när jag nyligen följde mediebevakningen av Hedengren bokhandels eventuella framtida konkurs.
Min egen bakgrund ligger bland annat i grävande journalistik, jag har också varit chefredaktör för bokbranschens tidning Svensk Bokhandel under drygt nio år.
Det finns ett stort symbolvärde i Hedengrens eventuella konkurs. Om en av de mest välsorterade, om inte den mest välsorterade bokhandeln i Sverige tvingas slå igen blir det en synlig markör att omvärlden har förändrats.
Så de flesta stora Stockholmsredaktionerna reagerade.
Alla redaktionsledningar tänkte: bokhandel – böcker – kultur. Lägg det på kulturredaktionen!
Ekonomi någon? Handel? Eller någon med kunskap inom alla tre områdena?
Det blev ett radioinslag och tre krönikor, såvitt jag kunnat se.
Tre kända krönikörer/journalister fattade pennan. De tog bokhandlarens bittra kommentarer, om illojala kunder som fönstershopade i bokhandeln och sedan gick hem och beställde böckerna på nätet, för givna. Det var en synlig konfliktyta som skulle väcka intresse. De byggde sina resonemang runt detta påstående. De beklagade en värld som flytt men förhöll sig lite olika till det nya som växer fram.
En skribent tyckte att han lika gärna kunde flytta till Grums eller Vetlanda om Hedengrens lägger ner. En annan talade om stockholmare som fick fantomsmärtor av utvecklingen. Ytterligare en tyckte att det var utvecklingens pris och att allt ändå mer eller mindre var en kuliss för internet.
De två första uppmanade sina läsare att stödköpa böcker i bokhandeln, någon pratade om statligt stöd.
Men ingen av dem dem har en aning om vad som händer och varför.
Det var mycket känslor och texter som byggde på fördomar och gammal kunskap.
Ingen gjorde en klassisk nyhetsvärdering. Varken de omtalade krönikörerna eller deras redaktionsledningar.
Jag tror inte att de förstod att det behövdes.
Det finns, med Hedengrens möjliga konkurs som utgångspunkt, flera viktiga analyser och berättelser att förmedla. De handlar om framtidens offentliga rum och hur vår närmiljö ska se ut. Visst har det skrivits texter i ämnet men mycket saknas ännu. I synnerhet saknas beskrivningen av en internationell utveckling som ställer mycket av den kunskap vi arbetar med i dag i skuggan.
Internationellt, på de mest avancerade marknaderna i världen där kampen mellan näthandel och fysisk detaljhandel är ännu hårdare, och där man har kommit mycket längre än i Sverige, finns det helt andra svar än de vi rör oss med. Och helt andra frågor som lägger ljus på en verklighet vi sällan belyser.
Det är spännande, kunskapsgivande och skulle göra ovan nämnda mediers läsare mer intresserade av att behålla de tidningar de i dag med rätta finner mediokra innehållsmässigt.
Några uppslag som direkt pockar på uppmärksamhet hos mig är till exempel:
– Hur långt efter svensk detaljhandel ligger när det gäller att möta näthandelns växande inflytande jämfört med hur det ser ut internationellt. Till exempel så är den stora bristen på analytiker av säljdata besvärande och akut. Utan konkret kunskap om hur människor agerar när det gäller till exempel nätköp så blir det lätt att man som journalist, likt Andres Lokko i sin krönika i SvD, väljer att använda sig själv som rikslikare. Och hamna helt fel.
– Och vill man utgå från bokhandeln så kan man undersöka hur det ser ut i USA och Storbritannien, världens tuffaste och, på det här området, mest utvecklade marknader. Där har den fysiska bokhandeln lyckats bryta näthandelns framgångar och ta tillbaka marknadsandelar. De har gjort det genom att skapa en bokhandel som är bättre än den någonsin varit; den är mer kreativ, mer inbjudande och oerhört mer lockande än tidigare. Och de har börjat använda digitala hjälpmedel och nätplattformar på ett sätt som den traditionella näthandeln inte kan konkurrera med.
Någonstans här kan man också göra analysen som slutligen belyser varför bokhandeln och boken inte kan jämföras rakt av med skivbutikerna, cdns eller DVDns öde.
Så slipper vi alla trötta, automatjämförelser som framför allt technördar älskar att göra.
– Man kunde också ha valt att göra en kritisk, konkret analys av Hedengrens. Och varför inte tagit upp Akademibokhandeln som precis fått nya ägare? Man kunde frågat sig om de val bokhandlarna i Sverige gör alltid varit de rätta. Om deras framtidsstrategier kommer att hålla? Om det bara handlar om illojala kunder?
Kanske finns det andra sätt att möta framtiden än den de svenska boklådorna har valt?
Nu hände inget annat än att läsarna blev lite deppade över en, till synes, oundviklig utveckling. Varken jag eller de förstår varför de ska komma tillbaka till de här tidningarna för att orientera sig om omvärlden.
Jag gör det inte. Tidningarna håller inte längre måttet.
Lasse Winkler
Göteborg
Bland annat f d chefredaktör på Grävande journalisters tidning SCOOP, Svensk Bokhandel och Magasin Fyrahundrafemtio.