Det är etniska svenskar som diskriminerar
Etnicitet är en av de mest utpekade förklaringarna till människors handlande - samtidigt menar vissa debattörer att journalistkåren tiger om sambandet mellan etnicitet och brott. För att förstå kriminalitetens mekanismer måste vi även förstå det socioekonomiska samspelet och vilka som har makt att avgöra vem som hamnar i fattigdom.
I en debattartikel i Journalisten (6/09) berättar Tomas Polvall hur hans son misshandlats av invandrarkillar. "Tigandet stoppar inte våldet", skriver han. Med våldet menar han det våld som begås av dem han kallar invandrare mot människor ur majoritetssamhället, med tigandet avses den journalistiska yrkespraxisen att inte skriva ut människors etnicitet om det saknar relevans.
Egentligen blir jag inte förvånad – liknande uppmaningar kommer med jämna mellanrum.
I mars presenterade Skånepolisen en kartläggning av hundra yrkeskriminella. I rapporten beskrivs enbart de kriminellas ålder och etnicitet. Faktorer som social bakgrund, arbetslöshet och fattigdom utelämnades i sammanställningen som medierna fick ta del av, "för att inte avslöja vilka dessa personer är", enligt Göran Landvall på länskriminalen.
Man kan fråga sig om Skånepolisen verkligen lärt något av den rasistincident som utspelade sig på en videoupptagning från Rosengårdskravallerna i december? Polisen tar bladet från munnen, enligt Tomas Polvalls sätt att resonera. De tiger inte.
Faktum är att etnicitet är den enskilt mest etablerade förklaringsmodellen till människors handlande: föräldrar i Rinkeby vaccinerar inte sina barn mot mässlingen – för att de är somalier. Män dödar kvinnliga familjemedlemmar – för att de är kurder.
Under rättegången mot Josef Fritzl spekulerades i om fenomenet med källarbarn helt enkelt var synonymt med österrikare.
Ger man sig in i det ganska omfattande arbetet med att förklara sambandet mellan person och brott måste man börja med att skilja de olika brottsvariablerna från varandra. Kön är en sådan variabel – majoriteten av alla brott begås av män.
Alkohol en annan – radioprogrammet Kaliber påvisade kopplingen mellan alkohol och grova våldsbrott. En tredje variabel, och på samma gång den variabel som har högst förklaringsvärde, är socioekonomisk status. Studier gjorda på uppdrag av Brottsförebyggande rådet visar att skillnaden i brottsbenägenhet är större mellan arbetare och tjänstemän, än mellan invandrare och svenskar.
En arbetslös etniskt svensk arbetare har även samma benägenhet att begå brott som en arbetslös invandrad arbetare. Klass, inte etnicitet.
På så vis är det svårt att inte se de grundläggande faktorerna bakom ett kriminellt handlande. Kriminalitet föds ur desperation och fattigdom, inte ur en utländsk kultur. I Skånepolisens rapport presenteras att 77 av de 100 kartlagda har invandrarbakgrund, en klar övervikt i relation till etniska svenskar. Alltså finns en uppenbar tendens, men det är inget linjärt samband som "vi måste sluta tiga om".
Sambandet finns i stället mellan etnicitet och diskriminering; mellan etnicitet och ekonomi, bostadsort och arbetslöshet. För att förstå sambandet måste vi gå vägen genom oss själva, vi etniska svenskar ur majoritetssamhället.
Det är vi som diskriminerar invandrare på arbetsmarknaden, på bostadsmarknaden och i det dagliga bemötandet. Det är vårt ansvar att skapa ett samhälle där etnicitet inte längre avgör vem som hamnar i fattigdom och i en förlängning även utanförskap och kriminalitet.
Erik Paulsson Rönnbäck
redaktionsmedlem, Mana
