Delade meningar om bjudresor

25 november 2003

Det är vanligt att vinproducenter erbjuder vinskribenter bjudresor. Vissa skribenter anser detta vara fullt acceptabelt, andra bedömer det som en muta.

Åke Jacobsson är chefredaktör på Allt om Vin. Han är medveten om att det förekommer bjudresor inom branschen, men bedömer inte dessa erbjudanden som direkta mutor.

– Om man åker och jobbar uppfattar jag det inte som en bjudresa. Det är inte värre än vad biltidningarna sysslar med, säger Åke Jacobsson.

Även Mischa Billing, lektor i dryckeskunskap vid restauranghögskolan i Grythyttan och vinkrönikor i bland annat TT, Damernas Värld och Allt om Mat, har följt med på resor som arrangerats av olika vinproducenter.

– Jag har aldrig lovat att jag ska skriva några positiva artiklar när jag kommer hem. Jag har alltid stått för vad jag tycker. Visst material kanske jag använder längre fram, säger Mischa Billing, som anser resorna vara ett sätt att skaffa information.

bryt

Anders Röttorp, frilansande vinskribent som bland annat skriver för Dagens Industri, har även han åkt på arrangerade resor riktade till vinskribenter. Men han skiljer på resor som är ordnade av vinproducenter och de som arrangeras av olika länders jordbruksdepartement.

– Jag tycker inte att det är ett problem om det är en seriös resa, arrangerad av myndigheter i dessa länder. Då handlar det om en exponering av det nya som hänt inom vinområdet och man besöker flera vinodlarområden. Det är ett sätt att skaffa information som man behöver som vinskribent. Men man måste alltid fundera på var gränsen går, var det blir problematiskt, säger Anders Röttorp.

Enligt Anders Röttorp har Dagens Industri som grundprincip att resor som är motiverade ska betalas av tidningen.

– Vad vinjournalister skriver påverkar försäljningen. Därför måste man vara tydlig var man drar sina gränser, säger Anders Röttorp.

bryt

Thomaz Grehn, Göteborgs-Postens vinskribent, har vid ett tillfälle blivit erbjuden att åka på en bjudresa. För ett par år sedan ringde en kvinna och erbjöd honom att resa till Italien i fyra dagar. Det skulle ingå besök hos producenter utanför Verona samt operabesök i Venedig.

Han svarade att han knappast trodde att GP skulle anse att kostnaden för en sån resa skulle ge tillräckligt utbyte i tidningen. Kvinnan svarade då att det inte skulle kosta något alls, utan att det var de som skulle står för uppehälle och omkostnader.

– Jag blev alldeles perplex och frågade rent ut om det handlade om en mutresa och om det förväntades att jag skulle skriva en positiv artikel. Det skar sig förstås och hon svarade att ”du behöver inte skriva en rad, men är det så att det inte passar så finns det andra som gärna följer med”. Detta är enda gången jag utsatts för något som jag tolkat som ett oförblommerat mutförsök från någon i vinbranschen, säger Thomaz Grehn.

För en vecka sedan var han på en provning av det dyra, söta vinet Château d’Yquem på Grand Hotel i Stockholm. Till provningen ingick en lunch.

– Jag ringde arrangören dagen före provningen och bad att man skulle skicka en faktura på maten till tidningen. Jag fick svaret att göra upp detta med källarmästaren efter provningen, vilket jag också gjorde, säger Thomaz Grehn.

bryt

Bengt-Göran Kronstam är chefredaktör på tidskriften Vin & Mat och vinskribent i Dagens Nyheter. Han är också ordförande i Vinskribenternas förening, som bildats för att värna yrkesetiken.

– Vi månar om vårt rykte och tillämpar samma pressetiska policy som andra journalister. Alla medlemmar får ett exemplar av de pressetiska spelreglerna. De etiska frågorna är uppe på varenda medlemsmöte.

Kronstam har tagit initiativ till en arbetsgrupp som ska stärka pressetiken ytterligare. Han har också påtalat för uppdragsgivarna att de inte ger vinjournalisterna de resurser som de behöver.

Om inte skribenten får tillräckliga resurser ökar frestelserna att ta emot förmåner från branschen, vilket går ut över trovärdigheten – ytterst också för det medium som publicerar vinrecensioner.

bryt

Bengt-Göran Kronstam ger ett exempel på hur det inte får gå till:

– En skribent begärde smakprover på bag in box-viner från importörer för ett test i en stor svensk tidning. Det var viner för sammanlagt 25 000 kronor. Hur tänker man då på den tidning som betalar journalisten ett arvode på 5 000 kronor? Tidningarna måste ta ett större ansvar.

Kronstam anser att man inte ska ta emot gratisflaskor om det inte är motiverat, vilket det dock kan vara ibland. Det kan vara när ett vin ännu inte kommit ut till försäljning eller ett vin vid testtillfället varit defekt och behöver provas om.

bryt

Bengt-Göran Kronstam åker inte på gruppresor som branschen ordnar. Han föredrar att åka ensam och vara oberoende.

– Det handlar inte bara om integritet, utan om att jag är privilegierad eftersom Vin & Mats ägare har avsatt en summa till resor i tidningens budget. Från DN får jag en fast ersättning. Om jag köpt vin själv fakturerar jag.

Han vill vara tydlig i omdömet och rekommendera eller varna för inköp av vissa viner. Fusk uppdagas fort av läsarna.

– Ska man kunna leva på det här måste man ha rent samvete och inte låta sig påverkas. Man kan inte lura läsarna. Det gäller Systembolaget också. Jag vet viner som stödköpts men som till slut ändå försvunnit ur sortimentet.

PÄR JANSSON

pj@journalisten.se

HÅKAN LINDQVIST

hl@journalisten.se

Fotnot: I punkt 2 i de yrkesregler som antagits av Pressens samarbetsnämnd står: ”Acceptera inte uppdrag, inbjudan, gåva, gratisresa eller annan förmån – och ingå inte avtal eller andra förbindelser – som kan misstänkliggöra din ställning som fri och självständig journalist.

Håkan Lindqvist

hl@journalisten.se