”Egentligen vill jag ju vara polis”

Herregud, vilket år Axel Gordh Humlesjö just haft. 2019 innebar stora internationella gräv – storbankernas spektakulära penningtvätt och FNs fega mörkning i utredningen av mordet på två medarbetare. Och prisregn. För både honom och Uppdrag granskning. Många säger att UG aldrig varit bättre än nu, att programmet håller absolut världsklass.

Axel Erik Torsten Gordh Humlesjö föddes på BB i Sollefteå i februari 1986, yngst av fyra syskon. Föräldrarna hade träffats på en Vietnamdemonstration och sent 70-tal valt att lämna lägenheten i Gamla stan för att köpa ett gammalt hotell i byn Näsåker i Ångermanland.

När Axel Gordh Humlesjö tänkt tillbaka på sin uppväxt har han insett hur splittrad han var mellan det stockholmska finkulturella, som framför allt fanns på mammans sida, och det norrländska samhället. Han försökte bli ”en helt norrländsk pojke” och var en rätt lovande hockeyspelare, men upplevde en vilsenhet som ledde till en vilja att ”komma upp och bort”.
– Man skjuter ut sig, vilket skapar en framåtrörelse i livet, men också en ganska stor ensamhet.

Annons

Han flyttade ensam till Stockholm för att gå gymnasiet, och gjorde ett utbytesår i Colorado, centrala USA. Där började de första kistorna med amerikanska soldater anlända från Irak. Krigshetsen och patriotismen var stor. Axel Gordh Humlesjö upptäckte att det fanns journalister och tänkare som Chomsky och Klein, som var skarpa motröster. Han kom hem med en ny identitet: som någon som gillade att argumentera, ta reda på saker, ifrågasätta.

Han provade att vara politiskt aktiv, i Grön ungdom, men insåg att han mest ville göra medlemstidningen och lämnade efter ett halvår. Började frilansa, hängde i gänget runt tidningen Gringo, fick ett kontaktnät i det unga medie-Stockholm som skulle komma att göra honom intressant för SVT. Gjorde praktik på SVT i Sundsvall, där han var superbrådmogen och ”hade allt” enligt SVTs Rolf Lunneborg. Efter gymnasiet erbjöds han jobb. Public service och han har vid det här laget varit ett par i 13 år.

Men nu är det senhöst 2019 och några dagar kvar till att Axel Gordh Humlesjö ska vinna Stora Journalistpriset, i en kategori där han tävlar mot sig själv. Samtidigt pågår UGs granskning av den misstänkta penningtvätten i svenska storbanker.

Vi har stämt möte på restaurang Gondolen i Stockholm, där maten har lagom lite kolhydrater för Axel Gordh Humlesjös diabetes. Sjukdomen bröt ut efter en särskilt stressig granskning tillsammans med Janne Josefsson, samtidigt som han hade ett spädbarn hemma.

När vi sjunker ned vid bordet pågår en sms-tango med en av storbankernas kommunikationschefer. UG har ställt inledande frågor – nu handlar det om att försöka få till en ansvarsintervju. Banken försöker förhala deadline. ”Vad sägs om att prata?”, skriver Axel Gordh Humlesjö med ett litet leende.

Tonen är lättsam, men granskningarna av det internationella kapitalet som pågått sedan jätteläckan Panama Papers är tungt allvar. De har i grunden rubbat maktbalansen i den ekonomiska världen. ”Trojkan” (Sven Bergman, Joachim Dyfvermark, Fredrik Laurin) har varit med sedan starten 2016, och Axel Gordh Humlesjö är glad över att nu befinna sig i centrum av ”läckornas tidevarv”.
– Otroligt mäktiga intressen gömmer sig i de här penningtvättsskandalerna. De har i 20 år kunnat hålla på med sina sjuka konstruktioner på ett rätt bekvämt sätt. Inga regeringar, inga åklagare, inte FBI, ingen har rått på de här krafterna. Det har bara fortsatt, fram till att journalistiken klev in och skapade en revolution. Nu är de nakna på en massa olika sätt, säger han.

Summorna är svindlande. Granskningen av SEB fick, redan innan UG bekräftat att man ens gör den, familjen Wallenbergs börskurs att rasa med fem miljarder.
Hur känns den makten?
– Det är väl… När det gäller pengarna så känns det verkligen i kroppen. Det trycker över bröstet, man inser att vi inte får ha ett jävla fel någonstans. Swedbank har anlitat en dyr advokatbyrå, de skulle älska att kunna påpeka något fel. Det enda sättet att lindra ångesten är att göra mer research, dubbelkolla igen. Det driver en att bli ännu bättre, man kollar och blir lugnare.

UG-teamet har också valt att tidigt i bankgranskningarna visa upp materialet och bjuda in motparten att påpeka fel. Både för att det handlar om enorma datadrivna material, men också för att vissa av historierna är så osannolika.
– Fast vi har kraftfulla bevis är det lätt att tvivla när man hör bankernas försvar. Kan det här stämma – kan de ansvariga vara så sofistikerade i sitt bedrägeri?

Det har snart gått tio år sedan han började på Uppdrag granskning. Ingången på SVT gick via Debatt, där han var sidekick till Janne Josefsson och Stina Dabrowski. Efter några år var han ”helt dödstrött” på åsiktsjournalistiken och började känna sig dum i huvudet av det ständiga konfliktperspektivet. Uppdrag gransknings redaktion låg bara en korridor bort i SVT-huset i Göteborg. Han började uppvakta några personer där. Togs in på prov av en skeptisk Lars-Göran Svensson – ”han trodde att jag var en debattfjant som bara ville synas i tv och gå på bloggmingel” – och bevisade sig.

Som 24-åring skulle han arbetsleda UGs programledare. Samtidigt insåg han hur mycket han inte kunde. Det var en ångestfylld period med mycket stress och press. UG var en mer konfliktfylld redaktion också, och Axel Gordh Humlesjö fick kritik för att inte hälsa på vissa kvinnliga kollegor.
– Det tolkades som att jag var den senaste produkten på machomaskinen Uppdrag granskning, som bara män fick fostras in i. Men det handlade inte om det, utan om att jag ibland var så trött och pressad att jag verkligen fick hålla mig samman för att inte gå sönder, jag stapplade in och hälsade inte på någon. Så det tolkades nog som arrogans fast jag egentligen var nära utbrändhet.

Räddningen den gången blev ett års pappaledighet. Familjen flyttade till Argentina ett år och fokus byttes. Likadant har de gjort med barn nummer två och tre. Även nu, när barnalstrandet är över, planerar de att framöver ta ”familjepauser” för att behålla balansen. Annars tycker han att den nuvarande tjänsten faktiskt funkar med småbarnsliv. Som producent har han halvårslånga deadlines som ger frihet och plats för vab. Det är bara månaden före publicering som han ”inte är pappa överhuvudtaget”.
– Men jag har försökt bjuda in barnen i det här äventyret. Två av dem följde med till Kiev när jag skulle föreläsa där, de fick springa runt i Janukovic palats. Det gör det också lättare, att de förstår vad jag gör och tycker det är kul. Men det här skulle aldrig gå om jag inte också hade världens bästa fru.

Axel Gordh Humlesjö har en drivkraft att vinna som han fått från sportens värld, och han menar att en jaktkänsla grundlagd i barndomen skapat en blandning av nyfikenhet, osäkerhet och lust på nya sammanhang. Men drivkraften är också jobbet i sig. Att ägna sina dagar åt att avslöja korruption på högsta nivå gör att han inte behöver fråga sig vad meningen med livet är.
– Man kommer hem till sina barn, berättar om sitt jobb – och det betyder någonting.

Samtidigt får han spänning, och insyn i de mest bisarra omständigheter. Hela Swedbankhistorien är ett Shakespearedrama i miniatyr, konstaterar han. Lögnen, sveket, bedrägeriet, de stora svulstiga idéerna kontra verkligheten. Hugg i ryggen, utländska krafter som konspirerar.

De senaste årens granskningar har också gett honom en oväntad insikt:
– Det jag egentligen vill är ju att vara polis. The Wire är det bästa som finns. Och det finns många likheter mellan grävare och poliser. Jag har fått erbjudanden som varit lockande, för saker som vi kämpar som fan för ligger bara en registerslagning bort för polisen. Så länge UG har de fantastiska resurser vi har blir det inget poliseri – men kanske om vi får en ny regering som lägger ned public service.

Efter höstens jakt i finanseliten tillsammans med Joachim Dyfvermark och Linda Larsson Kakuli åkte Axel Gordh Humlesjö hem till Norrland. På senare år har han blivit köttproducent, en fin sak att göra tillsammans med sin pappa veterinären som varit med och byggt upp ett ”pytteslakteri” där köttproduktionen sker på ett mer etiskt sätt. Alla som äter djur borde vara med och döda dem, tycker han. Så får man se om man kan stå för det.

Han deltar själv i styckningen, arbetar enligt argentisk metod, och distribuerar köttet personligen till kunder i Stockholm.
– Vi kan dra nytta av alla Stockholmares trendkänslighet och klimatångest genom att erbjuda dem något som faktiskt är bättre. Jag har märkt av vegantrenden – men sedan åker veganerna till Thailand. Och lagom till sommarens grillsäsong är de plötsligt inte veganer längre.

***

Axel Gordh Humlesjö
Ålder: Snart 34.
Bor: I Stockholm.
Familj: Fru och tre barn under tio år.
Fritid: Köttbonde i Ångermanland. Spelar tennis.
Aktuell: Vann Stora journalistpriset i Årets avslöjande 2019, tillsammans med Per Agerman, Joachim Dyfvermark och Linda Larsson Kakuli. Fortsätter granska penningtvätt kopplad till internationella banker.
Priser: Vann 2019 både en IRE och en Emmy för granskningen av FNs mörkning i mordet på Zaida Catalán, tillsammans med Ali Fegan.
Drivkraft: En cocktail av olika saker. Inte bara att rädda världen, men det också.

Gordh Humlesjö om …
Journalistpriser: ”För den bekräftelsesjuka hjälper det inte, framgången rinner av en. Men man känner inte samma stress att ständigt prestera när det går bra.”

Baksidan av jobbet: ”Ibland känner jag mig som 70 år i kroppen. Så mycket magont, så mycket ångest, och nu min diabetes. Jag tror journalistbranschen vore förtjänt av att prata mer om det här, att vi egentligen är lika sköra som de vi granskar.”