Vanligt med skador på hockeymatcher

Det har nu gått ett år sedan Helena Dahlgren slogs medvetslös av en puck som träffade henne i ansiktet då det bara återstod sekunder av matchen mellan Färjestad och Mora.

– Hade pucken gått några centimeter högre upp mot tinningen hade det varit slut, säger Helena Dahlgren, som jobbar som fotograf på Värmlands Folkblad.

Pucken slog ett hål i läppen och skadade tänderna. Hon går fortfarande hos tandläkaren eftersom en tand måste rotfyllas.

Helena Dahlgren stod vid den angivna platsen för fotografer intill avbytarbåset där det inte finns något plexiglas. Fotograferna vid arenan i Karlstad får inte stå på läktarna eftersom de då anses skymma publiken. Efter olyckan har ishockeyklubben Färjestad infört att alla fotografer ska bära hjälm. Men det hade inte hjälp Helena Dahlgren för pucken träffade henne rakt i ansiktet.

Första uppdraget efter sjukskrivningen var att bevaka en ishockeymatch och stå på samma plats där olyckan skedde.

– Jag känner mig obekväm när jag står där. Varje gång någon rensar i egen zon duckar jag, för det är då det händer att pucken kommer över sargen, säger Helena Dahlgren.

En rundringning till några fotografer visar att det är vanligt med förlupna puckar som slår sönder kameror, träffar mjukdelar, ger blåmärken och i värsta fall träffar huvudet och ansiktet. Det gäller också att se upp för klubbor som viftas över sargkanten.

Janne Forsby, Folkbladet i Norrköping, fick 1996 okbenet avslaget på två ställen när en spelare drog på ett slagskott från blå linjen.

– Jag ser pucken komma och vrider huvudet vilket gör att jag inte får den i pannan, utan i sidan mellan ögat och örat. Pucken träffade tre centimeter från ögat och fem centimeter från tinningen. Man ska ha tur, säger Janne Forsby och berättar att han var i tjänst fyra dagar efter olyckan.

Aftonbladets fotograf Ulf Höijer såg slagskottet komma och hann vrida huvudet några centimeter så att pucken träffade ovanför örat. Han svimmade, föll ihop och blödde kraftigt från det sår pucken rivit upp. AIKs läkare sydde ihop såret på plats och han åkte hem.

– Efteråt insåg jag hur farligt det är att stå intill sargen och fotografera. Puckar viner förbi och klubbor vevas över sargen då spelarna tacklar. Man ska inte behöva få en puck i huvudet för att bli medveten om faran. Det ska man känna till innan, säger Ulf Höijer.

Efter olyckan 2001 jobbar han numera alltid med hjälm.

Men det behöver inte vara match för att fotografer ska leva farligt. Under en träning i januari sköt en Rögle-spelare iväg ett slagskott som flög över skyddsnätet och damp ner på Sydnytts fotograf Christer Zaars huvud. Han blödde ymnigt från ett jack i skallen. Såret var dock ytligt och efter att ha plåstrats om på sjukhus kunde han åka hem.

– Det var maximal otur eftersom jag gjorde allt rätt och stod bakom plexiglaset, säger Christer Zaar.

Martin Englin på Sundsvalls Tidning var för några år sedan över till USA för att bevaka ett par NHL-matcher i Detroit och St José för tidningens räkning. På de två arenorna fanns det hål i plexiglaset där fotograferna kunde sticka ut sina objektiv. När Martin Englin berättade för en amerikansk kollega att man i Sverige står och fotograferar vid sargen utan skydd blev kollegan bestört.

– Han sade att det är ju livsfarligt. Man kan bli dödad, säger Martin Englin som blivit träffad av en puck på fingret som gjorde att det domnade, och då var det en förlupen puck, inget slagskott.

Jan Christer Persson har jobbat som pressfotograf i över 35 år. Men sin långa erfarenhet har han insett att det är direkt livsfarligt att stå oskyddad. Numera står han bakom plexiglaset eller på läktaren och fotograferar.

– Det är ett arbetsmiljöproblem. Vi ska inte behöva jobba i farliga miljöer. Det är som om inget tänker på pressfotografernas säkerhet, säger Jan Christer Persson, som jobbar på Östgöta Corren.

Många fotografer föredrar att stå vid sargen eftersom de då är nära spelet och kan ta bättre bilder. Men de fotografer Journalisten talat med påpekar att de som väljer att stå oskyddade vid sargkanten måste vara koncentrerade och följa spelets gång.

– Ta aldrig ner kameran för att titta på bilderna. Det gäller att aldrig släppa spelet med blicken, säger Martin Englin.

Några fotografer uppmanar sina kolleger att gå en bit ifrån och ställa sig bakom plexiglaset eller vänta tills det är ett uppehåll i spelet innan de tittar på bilderna. Ett tips är också att luta sig tillbaka när det sker uppspel, för då finns det störst risk för att en puck far över sargen.

Ulf Höijer tycker att båsen där fotograferna står borde vara större. Nu är de så trånga att det är svårt att ta några steg tillbaka och skydda sig om spelet sker framför fotograferna.

Mia Karlsvärd, ordförande för Pressfotograferna klubb, har varit i kontakt med hockeyklubbarna och Svenska hockeyförbundet för att man gemensamt ska ta fram hur säkerheten för fotograferna på arenorna ska förbättras.

– Jag tycke att vi bör se över och tillsammans diskutera var vi ska stå och fotografera för att inte utsätta oss för fara. Det är inte första gången en fotograf skadas. En gång är en gång för mycket, säger Mia Karlsvärd.

I ett brev till medlemmarna i Pressfotograferna klubb, PFK, rekommenderar hon alla som står intill sargen att använda hjälm och skriver att det ska finnas alternativa platser på läktaren för dem som inte vill ta några risker.

Anledningen till att många fotografer står intill avbytarbåset är att det plexiglas som finns på arenorna lätt skadas och blir repigt vilket gör att det inte går att fotografera igenom. PFK har förslagit att arenorna byter ut plexiglas mot härdat glas som är mer transparent.

Svenska hockeyförbundet och klubbarna är tveksamma till att byta ut plexiglasen eftersom härdat glas är mycket hårt och skulle kunna skada spelare. Plexiglas är mjukare och ger vika om en spelare tacklas.

Att som i NHL göra hål i plexiglaset för fotografer att sticka ut objektiven igenom är inget som Svenska hockeyförbundet rekommenderar.

– Det är inget vi vill ha för det kan hända att spelarnas armar hamnar i hålet och bryts, säger Lars G Karlsson, tävlingschef på Svenska hockeyförbundet.

Han påpekar att de fotografer som plåtar vid spelarbåsen står där på egen risk.

– Står man i kamerafickan är man medveten om närheten till spelet på isen. Man kan stå säkert bakom plexiglaset eller på bra platser uppe på läktaren. Det är de tre alternativ som finns, säger Lars G Karlsson.

Även Lena Bryngelsson, säkerhetschef på Svenska hockeyligan (som ägs av de 22 klubbar som spelar i elitserien), påpekar att de fotografer som står vid avbytarbåset gör det på egen risk.

– Eventuellt kommer vi att införa hjälmtvång på samtliga arenor för fotografer nästa säsong. Men ännu är inget bestämt. Det finns lösningar som skyddar fotografer. Men många menar att det hindrar dem i deras arbete. Det är en balansgång, säger Lena Bryngelsson.