Vaccinkrigardomen skakar om branschen

Tingsrättsdomen som ger antivaccinaktivisten Linda Karlström skadestånd om 100 000 kronor från svenska staten efter att hon filmats med dold kamera i SVT-dokumentären Vaccinkrigarna har väckt uppståndelse i branschen.

Domen handlar egentligen inte om huruvida SVTs arbetsmetoder är etiskt försvarbara, utan om det i Sverige saknas möjlighet för en privatperson att få till stånd en prövning av om dennes privatliv kränks genom journalistiska arbetsmetoder. Eftersom domstolen bedömer att de prövningsmöjligheter som finns är otillräckliga bryter Sverige mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter, enligt domen.

Martin Mörk, byråchef på Justitiekanslern, konstaterar att domen ger staten delvis rätt:

– Domen är uppdelad i två delar. I den första delen har Linda Karlström hävdat att SVTs agerande i egenskap av ”statstelevision” som finansieras med skattemedel faller inom statens egen verksamhet, och där konstaterar tingsrätten att så inte är fallet. Det journalistiska arbetet på SVT utgör inte myndighetsutövning och har inte heller så nära samband med staten att det kan tillskrivas staten, säger Martin Mörk.

– I den andra delen konstaterar tingsrätten att det i Sverige saknas en tillräcklig möjlighet för henne att få det prövat om hennes privatliv kränkts genom de arbetsmetoder som har använts. Domstolen har i detta mål själv inte prövat om det var berättigat i ljuset av yttrandefriheten att använda de aktuella metoderna i hennes fall med beaktande av hennes privatliv, utan har fokuserat på att hon inte har kunnat få den saken prövad i förhållande till SVT eller journalisterna. Det är just avsaknaden av en sådan prövningsmöjlighet som enligt rätten är ett brott mot Europakonventionen som staten ska svara för, säger Martin Mörk.

I domen står: ”Sammanfattningsvis anser tingsrätten att det i Sverige saknas ett tillräckligt adekvat och effektivt skydd för Linda Karlströms privatliv såvitt avser vissa av de ingrepp som Linda Karlström utsatts för, nämligen publiceringen av material från inspelningar med hjälp av en dold kamera samt genom användandet av falska identiteter och vilseledande i det journalistiska arbetet.”

Trots detta skriver tingsrätten i slutet av domen om just kränkningen och motiverar skadeståndet med den skada som Linda Karlström drabbats av genom publiceringen:

”I det nu föreliggande fallet har Linda Karlströms rätt till sitt privatliv överträtts. Det är fråga om publicering av material som åtkommits genom dold kamera samt genom vilseledande av Linda Karlström. Publiceringen har fått stor spridning och ligger alltjämt kvar på SVT Play. Det är tydligt att Linda Karlström har tagit illa åt sig av publiceringen och det tillvägagångssätt som använts för att erhålla det material som publicerats. Sammantaget anser tingsrätten att skäligt skadestånd för den ideella skada som Linda Karlström därmed drabbats av uppgår till 100 000 kr.”

– Vår argumentation i målet har varit att journalisternas och publicisternas yttrandefrihetsintresse har varit starkare än Linda Karlströms rätt till privatliv och att någon egentligen kränkning i det avseendet därför inte har skett i förhållande till henne. Vi noterar att tingsrätten i sin bedömning i skadeståndsfrågan har fäst avseende vid hur hon har upplevt journalisternas tillvägagångssätt och publiceringen. Eftersom vi inte har tagit ställning till ett överklagande ännu, vill jag inte i nuläget uttala mig om hur vi ser på tingsrättens bedömning i den delen, säger Martin Mörk.

En eventuell överklagan ska göras senast den 5 april. 

Jan Helin, SVTs programdirektör. Foto: Tor Johnsson

Domen har väckt reaktioner i branschen och flera personer uppmanar JK att överklaga domen, bland dem SVTs programdirektör Jan Helin:

– Det har länge funnits en diskussion om att det i svensk lagstiftning finns ett relativt svagt skydd för privatlivet, så därför är domen inte så förvånande. Däremot blir jag brydd när tingsrätten recenserar det medieetiska systemet, samt i slutet av domen kommenterar innehållet i dokumentären. Rätten klampar rakt in i yttrandefrihetsgrundlagen, det är bekymmersamt. Vi står för dokumentären och publiceringen av den. Den skildrar och granskar en viktig fråga, säger Jan Helin.

– Rättens resonemang kring att en privatperson inte har möjlighet att få skadestånd inom ramen för det medieetiska systemet med Granskningsnämnden och Medieombudsmannen uppfattar jag som mycket märklig. Skadeståndsprocesser bör vara rättsprocesser och bör inte hanteras inom branschens självreglerande system. Jag uppmanar JK att överpröva för att få bland annat detta utrett, säger Jan Helin.

Om domen vinner laga kraft, vad betyder det för svensk publicistik?
– I Sverige har publicister och journalister historiskt använt dold kamera, wallraffande och liknande kontroversiella metoder på ett mycket ansvarsfullt sätt. På SVT är vi oerhört restriktiva med användningen av dold kamera, och väger det alltid mot relevansen i det man vill kunna berätta. Jag skulle säga att det ser likadant ut på de flesta svenska redaktioner. I andra länder, Storbritannien till exempel, har publicisterna handskats ovarsamt med sådana kontroversiella journalistiska metoder, särskilt inom kändisjournalistiken med bland annat telefonhackning. En sådan situation har vi inte i Sverige. Därför har de yrkesetiska frågorna om journalistiska arbetsmetoder inte heller varit särskilt omdebatterade i Sverige. Att de inte ingår i det medieetiska systemet med MO och MEN kanske vi behöver ha en diskussion om nu.

Ulrika Hyllert, ordförande i Journalistförbundet. Foto: Tor Johnsson

Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert anser att domen är problematisk och hoppas att JK väljer att överklaga den:

– Å ena sidan är det välkommet att rätten har kommit fram till att SVT inte är en förlängning av staten, å andra sidan är det oroväckande att rätten uttalar sig i frågor som rör den grundlagsskyddade anskaffarfriheten. Vi har en lång tradition i Sverige att man ska kunna samla in material avsett för publicering på ett väldigt fritt sätt, och SVT har i det här fallet använt helt vanliga journalistiska arbetsmetoder, säger Ulrika Hyllert.

– Vi hoppas att domen överklagas. Om den inte gör det, eller om hovrätten skulle döma på samma sätt som tingsrätten, skulle det vara väldigt allvarligt. Då riskerar vi att få en lagstiftning som försvårar journalistiska granskningar och en juridifiering av etiken, som skulle leda till att även små redaktioner kan tvingas anlita jurister i metodfrågor. Det bästa vore ju om vi får klarlagt att rättsläget inte ser ut såhär alls.

Domen har väckt en diskussion om yrkesetiska metoder. Borde de yrkesetiska reglerna som Journalistförbundet ansvarar för inlemmas i det övriga självreglerande systemet med MO/MEN?
– Vi har inget färskt ställningstagande i den frågan. Som systemet fungerar nu kan Yrkesetiska nämnden pröva om en medlem i Journalistförbundet brutit mot någon av de yrkesetiska regler som man förbinder sig att följa när man blir medlem. Hur ett sådant system med individuellt ansvar för enskilda journalister skulle fungera om det skulle överföras till MO-systemet är svårt att svara på.

Caspar Opitz, Allmänhetens Medieombudsman. Foto: Tor Johnsson

Medieombudsmannen Caspar Opitz menar att domen kan leda till en förnyad debatt om yrkesetiken.

– Domen handlar om yrkesetiska frågor, om användandet av dold kamera och wallraffande. Sådana frågor hanterar inte Medieombudsmannen eller Mediernas etiknämnd. Samtidigt kritiserar många av de som anmäler publiceringar även de journalistiska arbetsmetoderna. Branschen behöver förhålla sig till det, säger Caspar Opitz.

Det medieetiska systemet skapades just i syfte att hålla lagstiftaren borta, nu kommer en dom som rör rätten till privatliv och juridiken kring journalistiken, hur ser du på det?
– Det är en tingsrättsdom, så man ska nog avvakta med att dra slutsatser tills vi vet om domen överklagas och vinner laga kraft. Men det är så klart oroväckande om lagar ska begränsa vad journalister får göra när de samlar in material. Det här öppnar för en förnyad diskussion om yrkesetiken, och kanske frågan om den ska ingå i MO-systemet.

Caspar Opitz vill inte heller att skadeståndsfrågor ska inlemmas i det medieetiska systemet:

– Det är jag starkt emot. Det skulle snedvrida systemet och skapa ekonomiska incitament för individer att anmäla publiceringar. Det fina med det medieetiska system vi har är att personer som har utsatts för publicitetsskada kan få upprättelse genom att medier publicerar de beslut som Medieetiska nämnden fattar, säger Caspar Opitz.

På Dokument inifrån-redaktionen tar man domen med ro. Projektledaren Johan Brånstad uppger att man inte ändrat uppfattning om de arbetsmetoder som användes i dokumentärserien Vaccinkrigarna:

– Vi känner oss fortsatt väldigt trygga med vår publicering och våra arbetsmetoder. Vi använder dold kamera oerhört sällan på Dokument inifrån och bara när en verklighet behöver skildras som inte kan skildras på något annat sätt – skillnader i vad makthavare säger offentligt och hur de agerar, till exempel.

– Linda Karlström är en makthavare förklädd till privatperson, och vi ser allt fler sådana informella makthavare i omvärlden och deras makt ökar. Det måste vi kunna journalistiskt granska, säger Johan Brånstad.