Gå direkt till textinnehållet

Unionen vs tryckfriheten

Den svenska tryckfriheten är under allt starkare press, inte bara med hänvisning till den debatt om pressetik, meddelarfrihet och annat som vi såg under hösten, utan framför allt från EU.

Den svenska tryckfriheten är under allt starkare press, inte bara med hänvisning till den debatt om pressetik, meddelarfrihet och annat som vi såg under hösten, utan framför allt från EU.

Flera direktiv som kommit från unionen det senaste året skulle, om de genomfördes, kunna få förödande effekter för hela det svenska systemet. Bakgrunden är naturligtvis att Sverige har en unik lagstiftning när det gäller tryckfrihet, yttrandefrihet och källskydd och att denna inte alltid vägs in när kommissionen kommer med nya direktiv.

Ett av dessa direktiv, som väckt en del uppmärksamhet, är det så kallade Rom II-direktivet, som handlar om att den som utsatts för skada ska få sin sak prövad enligt det egna landets lagar. På tryckfrihetens område innebär det att den svenska journalist som skriver något elakt om Silvio Berlusconi, för att ta det populäraste exemplet, riskerar att stämmas och prövas av italiensk domstol, enligt italiensk lagstiftning.

bryt

Förslaget mötte skarpa protester, inte minst från Journalistförbundet. I den senaste versionen av direktivet finns därför en tilläggsskrivning om att svensk lag kan tillämpas om, i Berlusconi-exemplet, den italienska lagen strider mot Sveriges ”grundläggande principer om yttrande- och informationsfrihet”. En viss förbättring, onekligen, men så länge huvudregeln kvarstår, om att det är den drabbades lagstiftning som ska vara utgångspunkten, finns det fortfarande stor risk för att direktivet kommer att få hämmande effekter när det gäller tryckfriheten.

Och knappt har debatten om Rom II tagit fart på allvar förrän nästa direktiv med sjunkbomber mot den svenska tryckfriheten är på väg. Den här gången handlar det om EU-kommissionens direktiv om ”genomförande av marknadsmissbruksdirektivet när det gäller rättvisande presentation av investeringsrekommendationer och offentliggörande av intressekonflikter”. Bakom denna byråkratiska rubricering gömmer sig förslag som ska försvåra insideraffärer i börsbolag, genom att införa ett hårdare regelverk för alla som på olika sätt är inblandade i aktiehandel.

bryt

Hit räknar EU-kommissionen bland annat ekonomijournalister. Och när kommissionen listar de nya kraven, som bland annat innebär att aktiemäklare och andra börsaktörer ska avkrävas total redovisning av vilka personer de varit i kontakt med och vad kontakterna har avhandlat, konstaterar de snabbt att dessa inte överensstämmer med de pressetiska regler som svenska journalister arbetar efter. Den svenska Marknadsmissbruksutredningen har därför skrivit ihop ett digert PM med förslag på hur de etiska reglerna borde ändras för att svenska ekonomijournalister inte ska bryta mot EU-direktivet. Bland förslagen finns till exempel krav på att ”om en journalist gör en sammanfattning av en rekommendation som tagits fram av någon annan ska denna vara klar och inte vilseledande. Detta skall ske genom att källdokumentet nämns och det skall anges var allmänheten kan få tillgång till detsamma”.

Utredningens PM skulle kunna avfärdas som byråkratiskt snömos. Men om förslagen i utredningen skulle bli verklighet skulle de få en högst påtaglig effekt för såväl källskydd som mediernas frihet att rapportera.

Detta är sannolikt inte huvudsyftet med EUs direktiv, som ju handlar om insiderhandel, inte ekonomjournalistik. Men risken att den svenska tryckfriheten sveps med och holkas ur för varje nytt direktiv är uppenbar. Därför krävs att så väl regeringen som mediemarknadens parter är oerhört vaksamma och aktiva inför varje sådan tänkbar bieffekt.

mj@journalisten.se

P.S. I går rapporterade Dagens Media att Metro överväger att starta en motortidning, för att göra nya hack i konkurrenternas annonsbudgetar. Därmed kan vi sannolikt vänta nya panikuttalanden om behovet av ytterligare åtstramningar på storstadstidningarna – och nya inlägg om hur Metros satsningar är Ondskans produkter, med syfte att döda den seriösa journalistiken. Jag kan dock inte riktigt ställa upp på den bilden. Sett ur ett läsarperspektiv är Metro Hus & Hem en smart och genomtänkt produkt, med en extremt hög nyttograd. Men det synsättet kräver att man inser att även annonser har ett läsarvärde. Och att DN med flera varit alldeles för passiva när det gäller att vårda och bevaka de värdena.

Fler avsnitt
Fler videos