Tidningstecknaren Stina Eidem: ”De ser ut som seriefigurer”
Det är toppmöte och presskonferens och Persson och Putin. Längst fram i trängseln, inklämd bland fotografvästarna ochjätteteleobjektiven står en dam, med bestämd min och skissbok i näven. Stina Eidem – tidningstecknare.
Det är toppmöte och presskonferens och Persson och Putin.
Längst fram i trängseln, inklämd bland fotografvästarna och jätteteleobjektiven står en dam, med bestämd min och skissbok i näven.
Stina Eidem – tidningstecknare.
– Det är så roligt att vara här, säger Stina förtjust. I mitt vanliga arbete i ateljén är jag så ensam. Och så är jag intresserad av verkligheten. Därför gillar jag att jobba med journalister.
Stina är frilansande tecknare och varvar politiska teckningar för Dagens Nyheters ledarsida med annan konstnärlig verksamhet. I dagarna avslutar hon en konstutställning där hon visar porträttmålningar och små pärlklädda betongdockor.
Men på toppmötet i Älvsjö kämpar hon en ojämn kamp för att komma åt fotopool-tillstånd, så att hon får stå bredvid fotograferna till de största medierna och ha en chans att avbilda höjdarna på närmare håll. För det mesta går det inte och hon får trängas med hela stora fotografskocken:
– När Putin kom delade jag en papperskorg – på hjul – med en fotograf och hans stativ.
Därför placerar hon sig bestämt längst fram när Putins presskonferens ska börja. Man måste komma nära för att se:
– Det är en helt annan sak att se människor i verkligheten, jämfört med att se dem i bild.
Och så börjar hon berätta om hur hon ser de för ett otränat öga intill förvillelse lika makthavarna:
Hon beskriver Gerhard Schröder där stylisten har skvätt med hårfärgen så kastanjefläckarna sitter kvar på halsen, och hur han kliver in på scenen som Den Svarte Zigenaren – ”sååå beredd på dansgolvet”. Bredvid vrider sig hans smakfulle, välskräddade, naturligt gråsprängde utrikesminister Joschka Fischer. Och sist kommer Jacques Chirac, längst och elegantast, och böjer sig ner till maaaarken när han ska pussa Anna Lindh på handen.
När vi andra ser en trist samling kostymbehängda herrar ser Stina de sydeuropeiska ledarna som ”avsuttna arvprinsar, hela bandet” och de nordiska som ”seriefigurer – såg du att den danske finansministern såg ut precis som professor Kalkyl i Tintin?”
Det händer att hon blir förvånad. Denna gång fick hennes fördomar om Jacques Chirac en törn:
– Arrogant, javisst, och det visste jag ju. Men att han kunde vara så rolig som han var på presskonferensen. Så fräckt charmig!
I oktober var Stina Eidem i Chicago, i ett helt annat ärende. Då fick hon veta att George W Bush med kampanjfölje skulle passera staden och hon la ner ett jättejobb på att få ackreditering och komma nära Bush. Det lyckades, så nu har hon en egen bild av den amerikanske presidenten.
– Han såg ut som jag trodde, och någon större vän av hans politik har jag aldrig varit – men han har utstrålning!
Hon kommer tillbaka till begrepp som ”energi” och ”tydlighet”. Det är lättare att teckna personer som har energi och är tydliga – som Olof Palme – jämfört med sådana som inte har det – som Bo Lundgren.
Arbetsvillkoren under ett evenemang som toppmötet då?
– Väskan måste vara väl packad. Om den gamla vanliga reservoirpennan inte fungerar tar jag till kolet, eller tuschet och penseln.
– Det är trångt och varmt och fotograferna som jag trängs med blir bara yngre och yngre!
– Men det är jättekul!
