Säpo avlyssnar källor som tipsar journalister

Polisens avlyssning bryter mot grundlagen.
När en källa pratar med en journalist ska polisen sluta lyssna och radera bandet. Men Säpo låter bandet gå.

– Det är inte reglerat i lag. Vi får lyssna, säger Säpos informationsdirektör Anders Thornberg.

– Då kränker man förbudet i grundlagen, säger regeringens expert Ker­stin Bröms Lumpus.

Hemliga källor har rätt att tipsa journalister om vad som helst och ändå förbli hemliga, enligt den så kallade meddelarfriheten som finns i grundlagen.

Där är det också förbjudet för ”det allmänna” att försöka ta reda på vem som avslöjat något för en journalist. Eller att ägna sig åt censur.

I en del nyare lagförslag om avlyssning är det tydligt utsagt att avlyssningen måste avbrytas och inspelningen raderas, om sådana samtal ändå avlyssnas.

Det gäller den förra regeringens förslag om buggning, som tas upp av riksdagen i maj, efter ett år i malpåse.

Och det gäller den nya regeringens förslag att låta FRA signalspana på kabeltrafiken över landets gränser.

Men samma sak gäller egentligen för den telefonavlyssning som redan sker i dag, trots att det inte är utsagt.

Fast det bryr sig inte polisen om.

Det är bara när samtal mellan en advokat och en klient fastnar på inspelningen som både Säpo och den öppna polisen slutar lyssna och raderar bandet.

– Där är det glasklart. Det får man inte lyssna på enligt rättegångsbalken. Så fort man upptäcker att det är ett sådant samtal ska man avbryta och omedelbart förstöra det man spelat in, säger Säpos informationsdirektör Anders Thornberg.

Men trots förbudet i grundlagen lyssnar Säpo på samtal mellan journalister och deras källor.

– När det gäller de andra — själavårdare, läkare och journalister — omfattas de inte av förbudet. Det är inte reglerat i lag. Där får man lyssna, säger Anders Thornberg.

Men journalister och deras källor står i en särställning. Att säga att det förbudet inte är reglerat i lag är fel, enligt hovrättsassessor Kerstin Bröms Lumpus som är regeringens expert på tryck- och yttrandefrihet.

– Det är förbjudet för staten att lyssna på sådana samtal och ett förbud i grundlagen gäller alltid före en till­åtelse i vanlig lag, säger hon.

Därför räcker det inte att bara följa de lagar som styr den hemliga telefonavlyssningen som polisen gör i dag.

Det betyder att polisen sätter grundlagens meddelarfrihet ur spel.

Det kan också betyda att polisen bryter mot andra delar av tryckfrihetsgrundlagarna.

Hur ofta det sker är det ingen som vet.

Säkerhetspolisen lämnar ingen offentlig statistik över hur många avlyssningar som görs eller hur många som eventuellt gäller journalister. Däremot vet man att avlyssningarna är fler än förr. Sedan den 11 september 2001, då USA attackerades av terrorister, har ärendena trefaldigats, enligt en färsk promemoria från justitiedepartementet.

Men även om inte redaktionens telefon är avlyssnad, riskerar samtal, e-post, chattar och annan kommunikation med meddelarskydd att kränkas, när en avlyssnad har kontakt med en journalist.

Avlyssning kan ske med stöd av flera olika lagar. Den lag som är mest anpassad till Säpos verksamhet är en gammal undantagslag från kalla krigets dagar som har förlängts år från år sedan 1952.

Den sista december i år upphör den senaste förlängningen.

Den tidigare regeringen tillsatte en utredare för att se vad som skulle ske med den provisoriska lagen.

I en promemoria föreslår nu chefsrådman Helena Jäderblom att lagen permanentas i en särskild lag.

Hennes utredning har nyligen gått på remiss till 27 olika remissinstanser. Den 29 juni ska remissvaren vara inne.

– Det blir nog svårt att hinna med både lagrådet och proposition i år. Därför kan det bli en kortare förlängning av den gamla lagen på ett halvår eller ett år, säger kansliråd Fredrik Holmberg på justitiedepartementets åklagarenhet.

Ni tänker inte låta lagen upphöra vid årsskiftet?

– Nej, det ser vi inte som ett alternativ, säger han.

Lagen från 1952 ger Säpo rätt att avlyssna även för brott som journalister kan göra sig skyldiga till i jobbet. Det kan gälla obehörig befattning med hemlig uppgift, eller olaga underrättelseverksamhet som inte är grov.

Det är brott som inte ger särskilt långa straff och som därför inte är med i det förslag till förebyggande avlyssning som den förra regeringen lade samtidigt med buggningsförslaget.

Men när utredningen föreslår att den i 55 år förlängda undantagslagen från 1952 blir en särskild permanent lag, så finns de brotten med.

Och någon diskussion om att polisen inte får avlyssna meddelarskyddade samtal förekommer inte alls i utredningen.

BÖRGE NILSSON