Gå direkt till textinnehållet

Posten hotar mångfalden

Posten vill höja brevportot till fem kronor och kallar detta för “reform”. Det visar på en skrupelfri inställning till språkets valörer och en underskattning av människors förstånd men lurar naturligtvis ingen; protesterna haglar från privatpersoner och företagare.

Posten vill höja brevportot till fem kronor och kallar detta för “reform”. Det visar på en skrupelfri inställning till språkets valörer och en underskattning av människors förstånd men lurar naturligtvis ingen; protesterna haglar från privatpersoner och företagare.

Ett annat besked om portot kom nyligen, i tysthet och lite indirekt: Tidningen Vi minskar sin utgivning från 39 nummer per år till 26. Samtidigt skall tidningen bli tjockare, läsarna utlovas nästan lika många sidor som tidigare. På detta sätt räknar Vi med att sänka kostnaderna med en miljon kronor — genom minskade utgifter för portot.

På Journalisten har vi tvingats till samma beslut; exemplen kan radas upp. Så tvingar det snabbt ökande tidningsportot allt fler tidningar att skära ned sin utgivning; fack- och organisationspress, kulturtidskrifter eller vilken beteckning man nu väljer på oss som måste anlita posten för tidningsdistributionen.

Det är nämligen inte mycket vi på tidningarna kan göra själva. City Mail finns som reellt alternativ enbart i Storstockholm. Och är inget alternativ alls för den som har A-post.

Ett nytt grepp undersöks dock för närvarande av Fackpressen, på en begränsad marknad: Norden. Där är portot nämligen svindyrt, enkelt uttryckt: 11.20 per tidning kostar utbärningen. Fackpressen prövar därför om det går att köra en budbil från Stockholm till vardera Oslo, Köpenhamn och Helsingfors. Och där lämna in tidningar till posten, att distribueras med det betydligt lägre inrikesportot i respektive land.

Med tanke på frustrationsgraden hos många tidningars ekonomiansvariga, tror jag att flera kommer att stödja detta initiativ enbart för den goda sakens skull.

I grunden är dock portokostnaden en politisk fråga. Regeringen tillsatte nyligen en utredning med uppdrag att kartlägga situationen för böcker och kulturtidskrifter. Utöver förlagsstruktur, bokhandelns situation, försäljningspriset på kvalitetslitteratur, bibliotekens roll med mera skall man även titta på distributionen.

I mångfaldsrådet har distributionens betydelse för mångfalden diskuterats, utan att lämna några spår efter sig.

Annars har inte statsmakterna uppmärksammat dessa frågor särskilt. Intresset måste närmast ses som marginellt när inte ens de utredningar som skulle kunna ge mer information i frågan får tydliga direktiv. Ändå handlar det ju faktiskt om att reda ut konsekvenserna av politiska beslut; postens bolagisering och vad som följde den i spåren.

Debatten om mångfalden i medierna och hur den hotas handlar ofta om de stora spektakulära uppköpen och sammanslagningarna, där Mariebergs köp av aktier i TV4 för över en halv miljard kronor utgör det senaste inslaget.

Det är viktigt att denna maktkoncentration uppmärksammas. Men det får inte skymma den andra infallsvinkeln; att mångfalden hotas också när olika enskilda röster får allt svårare att höras.

Därför måste det obevekligt, starkt stigande tidningsportot uppmärksammas. Det är inte särskilt spektakulära händelser när tidningar drar in ett eller annat nummer, eller tvingas till glesare utgivning. Den stadigt ökade, samlade tystnaden hörs tyvärr inte.

Fler avsnitt
Fler videos