”Hatet riskerar tysta frilansen – och hotar demokratin”
Debatt Frilansjournalister är ofta extra utsatta i det offentliga samtalet. En frilans kan hamna utanför den stöttande gruppkänsla som automatiskt aktiveras när en redaktion är under attack.
Frilansen riskerar att stå ensam, speciellt när hoten blir personliga. Det finns förstås uppdragsgivare som inte glömmer frilansen när hatstormen viner efter en publicering, men saknas det bara en enda gång, så är det för ofta.
Hatet mot journalister är inte en isolerad företeelse – det är ett demokratiskt problem.
När frilansar börjar tveka inför att granska makten, publicera avslöjanden eller delta i samhällsdebatten, då är vi alla förlorare. Självcensuren blir en tyst censur, och demokratin tappar sin nerv.
Kvinnliga journalister drabbas särskilt hårt, ofta genom könsbaserade angrepp och psykiskt våld. Det är en utveckling som kräver mer än sympati – den kräver handling.
Vi behöver bygga skyddsnät för frilansar: juridisk rådgivning, kollegiala forum och utbildning i digital säkerhet.
Framför allt behöver vi tala öppet om hatet – tystnad gynnar bara förövaren.
En fri press förutsätter fria journalister. Och fria journalister kan inte leva i rädsla.
Frilans Riks styrelse
Abdullatif Haj Mohammad
Beata Hansson
Björn Hellström
Henrik Simonsen
Katarina Arvidson
Matilda Nilsson
Therese Quennerstedt
