Personalen: Skövde Nyheter kunde ha räddats

Ägaren Herenco kunde ha räddat Skövde Nyheter genom att lyssna på personalens råd: byt tillbaka till tabloidformat och ändra på trycktiderna. Redaktionen är besviken och förbannad efter beslutet om nedläggning.

I förra veckan kom beskedet att ägarkoncernen Herenco lägger ner Skövde Nyheter. För de anställda var det inte helt oväntat. De har anat att något var på gång.

– Vi har vetat att tidningen länge gått dåligt, säger reportern Marianne Carlsson. Ändå kom beslutet som en chock. Jag känner sorg.

Journalistklubbens ordförande Alf Johansson visar runt i redaktions­lokalen, där sätteriet tidigare höll till. Miljön är spartansk. Utrymmet där sammanträdesbordet står är utdömt som hälsofarligt. Ventilations­systemet – som är dimensionerat efter sätteriets behov – dånar och ingen får sitta här och jobba någon längre tid.

Skövde Nyheter, SN, ingår tillsammans med Skaraborgs Läns Tidning, Falköpings Tidning och Västgöta­bladet i Västgötatidning­ar AB, som bildades i mitten av 90-talet efter att Herencokoncernen förvärvat tidningarna.

– Vi hade förståelse för affären, det fanns samordningsvinster att göra. Man kunde ha en enda VD, en ekonomiavdelning och en marknads­avdelning och spara på administra­tionen, säger Alf Johansson.

Alla tidningar kunde också tryckas i Herencos nya tryckeri i Jönköping.

– I det läget var vi positiva. Utan ny ägare hade SN inte överlevt 90-talet. Tidningen har inte varit lönsam de senaste 35 åren. Det fanns potential. Vi kunde vara starka lokalt, men samtidigt hämta det bästa om västra Skaraborg från de övriga tid­ningarna.

Glädjen varade tills de anställda fick reda på SNs nya trycktider.

– Tidigare hade vi tryckt 23.00. Nu skulle vi trycka 21.00. Det gjorde bland annat att vi inte kunde få med re­sultatet av hockeymatcher. Ledningen sade till oss att skriva vad det stod efter två perioder och hänvisa dem som ville veta slut­resultatet till en telefonsvarare.

De sportintresserade rasade. Så gjor­de även upplagan.

– Jag var sportreporter då och skrev direkt från matcherna och rakt in i tidningen. Jag skojade med spelarna om att de inte fick göra mål i slutminuterna.

Senare ändrades trycktiden till 21.15.

I början av 80-talet hade SN gått över till tabloid, vilket hade lett till tidningens största framgång. Upplagan steg till 13 000 exemplar.

Efter Herencos övertagande tvingades tidningarna i Västgötatid­nin­gar gå över från tabloid till fullformat, vilket retade publiken som vant sig vid det läsarvänligare mindre formatet.

– I Skövde reagerade läsarna starkt och slog bakut när vi slutade komma ut som tabloid, säger Alg Johansson.

Redaktionscheferna i Skara och Skövde insåg vad som skulle komma och lämnade tidningarna. Detsamma gjorde läsarna. Upplagan föll drastiskt.

1995 hade Västgötatidningar en sammanlagd upplaga på 45 500. I dag är upplagan 23 800. Skövde Nyheter hade 1996 en upplaga på 9 500. I dag är den 2 600.

– En del som hade tagit prenumerationer medan SN var tabloid försökte reklamera, eftersom de ansåg sig få fel vara när tidningen inte längre var ­tabloid. Vi förlorade 30 miljoner kronor första året. Sedan dess har förlusten legat mellan elva och 15 miljoner kronor om året, säger Alf Johansson.

Han understryker dock att alla pengar inte lämnar koncernen eftersom SN betalar sådant som lokalhyra och tryckkostnader till Herenco. SN skulle för övrigt kunna trycka billigare på ett annat tryckeri än Herencos.

– Kravet från Jönköping är att vi ska visa vinst. Vi har inte ett kostnadsproblem utan ett intäktsproblem. För att komma tillrätta med det måste vi byta format och få senare trycktider. VD Dan Gillblad insåg tidigt problemen men har inte fått gehör från ägarna.

Alf Johansson har svårt att förstå att Herenco inte inser att företaget begått misstag. Koncernens starke man Stig Fredriksson brukar trots allt inte backa för goda affärer.

– I stället säger de i Jönköping att vi gör en dålig tidning. Men då är det märkligt att 23 000 som prenume­rerat på fyra olika tidningar samtidigt kommer på att deras tidningar plötsligt blivit dåliga. Det är ett hån mot personalen. Hellre än att rätta till misstag väljer man att låta SN gå i graven. Tidningen fick aldrig en chans.

Enligt Alf Johansson har Herenco in i det sista visat nonchalans och arrogans mot tidningens anställda.

– Västgötatidningars styrelseord­förande Lovisa Hamrin glömde att beslutet om nedläggning måste tas i styrelsen. Vår styrelserepresentant var på semester och blev inte informerad om beslutet i förväg. Vi förhandlar inte förrän det finns ett formellt beslut om nedläggning.

Som mest har redaktionen haft 20 journalister. I dag arbetar sju journalister på allmänredaktionen och tre på sporten.

Hans-Erik Åhman, kommunreport­er och vice ordförande i journalistklubben, har jobbat på SN i 25 år. För egen del hade han ändå tänkt säga upp sig och gå i pension nästa år då han fyller 61.

– Det tråkiga är att det här är självförvållat av ägaren. Det är trist för personalen. Merparten har jobbat här i mer än 15 år. Arbetsmarknaden är osäker. Nu när Skaraborgs Allehanda, SLA, blir ensam anställer de knappast fler.

Västgötatidningar ska ha kvar viss bevakning av Skövde och serva de andra tidningarna med länsnyheter. Kvar blir 2,5-3 tjänster och sportbevakning.

– Min kollega på SLA beklagar att han från och med januari nästa år blir ensam om att bevaka kommunen. Skövdeborna förlorar på att det inte är någon konkurrens om nyheterna.

Hans-Erik Åhmans ambition som vice klubbordförande är att försöka få in kolleger på vikariat på koncerntidningarna. Men det handlar bara om vikariat för föräldralediga. Fasta anställningar utlyses sällan.

– Tidigare hände det att vi bara fick tre sökande till en tjänst, men nu är det många som söker, säger han. Vi behöver nästan inte annonsera. Det är tufft att få journalistjobb även i Göteborg.

Hans-Erik Åhman hade hoppats att företaget skulle bjuda till och erbjuda de äldre att gå med avgångsvederlag.

Fyra av de anställda är över 55 år och har 14 månaders uppsägningstid. Två är över 60 och fem över 50. Bara två är under 40 år. De senast anställda har jobbat här i fyra respektive fem år.

– Det hade varit en sak om vi hade gjort en taskig tidning, men vi har gjort en bra tidning, tyvärr i fel format, säger Hans-Erik Åhman. Vad händer nu med bevakningen av det lilla, vem ska nu skriva om PROs sillfest? Skövdeborna är förlorare. Sveriges Radio och Sveriges Television k an inte gå in och bevaka det lilla som händer.

Reportern Marianne Carlsson är 45 år och har jobbat på SN i 20 år.

– Det blir en del av ens liv. Jag känner en tomhet. I vårt arbete har vi aldrig känt att folk sett ner på oss, trots att tidningen har liten upplaga. Vi har gjort det bra. Då blir man ledsen och förbannad. Det är en mental process som drar i gång. Vad händer nu?

Hon anser att det nu är upp till koncernledningen att visa att den har ambitioner för de övriga tidningarna. Och hon undrar vad Herenco har för affärsidéer.

– Det här följer inga ekonomiska lagar. Slutresultatet talar för sig själv.

Nu är hon osäker på vad hon ska göra i framtiden.

– Ska jag fortsätta med det här yrket? Säger Marianne Carlsson. Jag har ju mitt liv här i Skövde och vill bo kvar. Flyttar jag inte får jag kanske inget nytt jobb. Kanske är det dags att göra något annat.

Sportjournalisten Sten Berggren är 46 år och har varit fast anställd på SN sedan 1979. De senaste åren har han mest redigerat.

– Vi har många läsare per exemplar, men få köpare. Alla snålläser tidningen på sina jobb. Jag är inte överraskad över att något sker, men jag trodde inte på nedläggning, säger han. Det är inte lätt för VDn heller. Det har inte spelat någon roll vad han gjort när Herenco inte går med på de ändringar han ville genomföra. Det gick som det gick.

Allmänreportern Kjell E Larsson, 57 år, tidigare sportchef, satt som nyhetschef när nedläggningsbeskedet kom.

– Man aviserade en personalinformation 17.00. Jag förstod att något var på gång. Men det hade ju varit lugnt ett tag.

Även han undrar vad som ska hända.

– Vilka blir kvar? Ska folk sitta i Skövde i fort sättningen? För mig som är över 55 år blir det inte lätt att få nytt jobb. Före förhandlingarna är det svårt att säga vad som ska ske.

Även Kjell E Lars­son har 14 månaders uppsägningstid och kan tänka sig att ta emot ett avgångsvederlag.

– Jag har funderat på att gå i pension vid 61, men jag vill hålla på med journalistik fram till dess. Och jag vill helst inte flytta.

– Vi är med och skriver historia. Det är inte varje dag en dagstidning läggs ner. Det är smärtsamt. En hel del erfarenhet och kompetens på många områden går i graven. Det är ett bra gäng. Jag kommer att sakna den soci­ala biten.

Martin Johansson, sportreporter/fotograf, har jobbat på andra tidningar, bland andra Jönköpings-Posten och Karlskoga Tidning.

– Men jag har aldrig varit någonstans där det är så snärjigt att jobba som här. Jag skriver under matchen i halvtid och har ena ögat på skärmen och det andra på planen. Samtidigt ska jag ta bilder. Det är exceptionella förhållanden.

Håkan Lindqvist

hl@journalisten.se