Otto Sjöberg förväntar sig inga priser

Flera tunga journalister har krävt hans avgång. Våren är fullbokad med rättsliga efterspel, de flesta för grovt förtal.
Men Expressens chefredaktör Otto Sjöberg verkar ändå ta det hela med ro.

Hej, jag vill göra en intervju om hur du tänker?

– Ja, det är ju många som tror att jag inte gör det.

Mer komplicerat än så är det egentligen inte att få Expressens chefredaktör att ställa upp. Eller snarare, han köper vinkeln utan gnäll.

Vilket är lätt att förstå. De som föraktar honom bryr han sig inte om, resten får gärna fortsätta att läsa Expressen. Och att bli kallad ohederlig till gärning, person och karaktär av Mikael Persbrandt, det är sådant som händer:

– Han har rätt att säga vad han vill. Jag tänker inte stämma honom för förtal.

Otto Sjöberg, född 1962, i vit skjorta och sportglasögon av märket Oakley som gör att han ser ut som en lockig geting, håller helt enkelt inte med Bo Strömstedt, Anders Ehnmark, PO Enquist, Hans Bergström och alla andra kritiker, knutna eller inte till Bonniertidningarna.

Otto tänker så här:

Misstag har begåtts men tidningen har inte förlorat sin själ, trovärdigheten för Expressen har inte slutgiltigt gått förlorad och det var inte bättre förr.

– Nej, det var annorlunda, säger Otto Sjöberg, som bara med sin årslön bevisar att det stämmer (180 000 kronor i månaden plus bil, och så bonus på hela 70 procent om Expressen går med vinst. Det gör den. ”Ja, jag har fått ut min bonus”).

bryt

Han ser sig som den första chefredaktören på Expressen ur en ny generation. Joachim Berners inhopp under 2001 räknar han inte, ”det var för kort”. Den gamla världen förstår inte att dagens chefredaktörer för stora dagstidningar inte kan vara utåtriktade intellektuella, med dragning åt artiklar om demokratins urvattning. Lena K Samuelson, Jan Wifstrand, Peter Melin, Anders Gerdin, Jonathan Falck, Otto Sjöberg – de är tystare än mångas drömbild av en redaktör. Men så ser medieläget ut. Den nya chefen är en maktperson med annat uppdrag än egen journalistik.

– ”Herbert Tingsten – vart tog du vägen?” brukar jag säga. Ingen hinner med att skriva långa artiklar. Chefsjobbet är alldeles för splittrat för det. Jobbet handlar nu för tiden om and­­ra saker, om att coacha, att utveckla medarbetare. Ansiktslöst? Ja, det kan man tycka men våra profiler i tidningen, det är vårt ansikte utåt. Inte jag, säger Otto och räknar upp Mats Olsson, Linda Skugge, Per Svensson och Liza Marklund, i den ordningen.

Trots allt har Otto Sjöberg varit Expressens ansikte utåt efter löpsedeln ”EX­T­­RA PERSBRANDT AKUT ALKOHOLFÖRGIFTAD Intagen på klinik” den 15 december 2005. Det mesta har sedan dess handlat om pub­liceringsskandalen och Otto Sjöberg har ännu inte hunnit räkna hur många tidningsklipp det har blivit.

bryt

Minst tre gånger under intervjutimmen i ett vitt konferensrum med termoskaffe på redaktionsplanet 4 i ett av de krympta mediehusen i Marieberg, Stockholm, säger Otto Sjöberg att han bär ansvaret, vilket väl ingen tvivlat på. Han är ju ansvarig utgivare. Men det där snacket om att Expressen måste fundera på vilken väg tidningen ska ta, nä, det är inget som Otto Sjöberg håller med om.

Han säger i stället det som alla chefer kan säga, att verksamheten ”ska vara angelägen”, och han har inga planer på att ändra i Expressens publicistiska idé (ja, den står ovanför tidningens affärsidé på hemsidan. Ingen omflyttning är planerad, enligt uppgift).

Idéraderna är korta och inte så många, tio stycken, och där slås fast att tidningen ”bekämpar alla idéer som försöker krympa människan och hennes möjligheter”, att alla har rätt att ”i frihet forma sitt liv och fylla det med mening och glädje”, vilket påminner om läroplaner, mjukpolitiska uttalanden och religiöst präglad rådgivning.

Inte låter det särskilt kvällstidningsmässigt och inte passar det som löp. Snarare är sådana föresatser motsatsen till nyhetsjournalistik, som ju ofta bygger på att folk inte alls ska få vara i fred med sina liv. Men det är så det är med Expressen. Den som säger något om skit, sexlöp och slafs, blir rättad av Otto.

– Finmedier är så dåliga på research. Vi har inte så många sexlöp som andra säger, vi har bra grejor, som Sveriges bästa debattsida, och egna nyheter. Vi var till exempel först med den terrormisstänkte svensken som greps strax före Persbrandtshistorien, med att Henke Larsson flyttar hem till Sverige och att Migrationsverket hade tårtkalas även när Nadine utvisades. Vi var dessutom först med att Birgit Nilsson dött, på expressen.se.

bryt

Otto Sjöberg har ingen bra förklaring till att Expressen (och alla andra) under drygt två veckor kunnat missa att La Nilsson gått bort. Och han svarar bara kort på frågan om han är säker på att Mikael Persbrandt inte någon gång varit på något behandlingshem för någon sorts drogmissbruk.

– Vi har inga uppgifter på det.

Otto Sjöberg dricker kaffet utan mjölk, äter kola och han svär inte alls, som han gjorde i intervjuer som nytillträdd chefredaktör. I februari 2002 ropade Otto Sjöberg i Resumé: ”FÖR FAN! FÖR FAN. JA! För FAN!

Nu är han äldre, vanare att vara chef och mer utsatt för drev. Den själv­ironi han talar om hos sig själv, den märks inte så mycket. Förutom att han vid fotograferingen medvetet sätter sig på en av redaktionens soptunnor för returpapper och skrattar något litet när jag frågar om och när han får Stora Journalistpriset (bredvid tunnan hänger två rader med diplom, senast Mats Olsson 2002 och Peter Kadhammar 2000).

– Nej, jag har inte ägnat mig åt sådant som man får så många priser för.

Under minst fem minuter sitter han och jag och tjafsar om vad som egentligen hänt på Expressens nyhetsredaktion efter den felaktiga nyheten om Persbrandts alkoholproblem.

Otto Sjöberg säger så där som han säger:

– Det brast i flera led, hur vi jobbar med källorna och samtidigt i publiceringsrutinerna.

– Vi har haft möten och interna seminarier där vi har gått igenom våra arbetsmetoder.

Om och om säger han samma saker och jag förstår inte vad de betyder, egentligen. Någon får ett tips, tipset kollas, tipset blir nyhet. Eftersom det är så grundläggande, måste diskussionerna handlat om andra saker. Inte om att den som inte har körkort inte får köra bil utan om nyhetskulturen i sig.

Aftonbladet slår Expressen med nyheten om Persbrandt och nya kärleken. Komma tvåa igen? Nej, tack.

Persbrandt, som serverar sig själv som löpsedelsföda, bara genom det egensinniga sättet att hantera sin fritid, är nutidsfenomenet som fram till den där decemberdagen inte behövde göra så mycket för att bli största nyheten. Det är den värderingen i sig, liksom konkurrensen, svårigheterna att numera hinna först och den införstådda, ofta outtalade tankekulturen, som ligger bakom sådana här journalistiska misstag. Inte att reportrar och chefer inte vet att grejor måste kollas.

Att diskutera det borde ju vara intressant:

– Det är internt, säger Otto Sjöberg med ett längre resonemang om Expressens arbetsmetoder.

Han vill inte heller tala om vilken av de väntande rättegångarna som är hans favorit.

– Men jag skämdes när vi publicerade uppgifterna om Marie Fredrikssons cancer.

bryt

En symbol för hans makt kan vara att Otto Sjöberg avslöjar att ordet CHOCK är ute. Just den här dagen står det PERSSONS NYA CHOCKSIFFROR på Expressens etta.

– Jag gillade det inte när jag såg det, säger Otto. Chock är slut.

Nästa dag har Expressen på ettan ”Prischock väntas i vår”.

Än mer stärkt i tanken om den stora publicistens avsked blir jag av min tobakshandlare i tunnelbanan.

– Varje dag lär man sig något. Men av de där lär man sig ingenting, säger han och pekar på stället med kvällstidningar. De kunde ju skriva om hur solen är uppbyggd eller varför inte: Hur gör man en mössa?

Ett löp vi aldrig får se:

VIRKA OTTOS MÖSSA

Maja Aase

mj@journalisten.se

Fakta/Tuff vår för Expressen

* På måndag, den 23 januari, inleds rättegången mot Expressen-reportern Niclas Rislund vid Göteborgs tingsrätt. Åtalet gäller föregivande av allmän ställning i samband med kidnappningen av Siba-VDn Fabian Bengtsson.

* Sångerskan Marie Fredriksson har stämt tidningen för grovt förtal sedan den påstått att hon fått en ny cancer­tumör. Fredriksson kräver 500 000 kronor i skadestånd. Rättegången har skjutits upp sedan 2003, men väntas bli av under 2006.

* En tjänsteman på fackförbundet Metall kräver skadestånd på 100 000 kronor och stämmer tidningen för grovt förtal eftersom han anser sig utpekad som sexköpare. Målet väntas tas upp under våren.

* Skådespelaren Mikael Persbrandt stämmer Expressen för grovt förtal för artikeln om att han skulle vara intagen på ett behandlingshem för alkoholförgiftning. Även JK har beslutat att inleda förundersökning om förtal av Persbrandt i Expressen.

* Den så kallade 35-åringen som häktades i samband med mordet på utrikesminister Anna Lindh har lämnat in en stämningsansökan mot Expressen. Liksom en svenskamerikansk miljonär som menar att tidningen fejkat en intervju med henne.

* Debattören, dokusåpastjärnan och hästägaren Christian Gergils har JK-anmält Expressen för artiklar om påstådd misshandel där Gergils förekommit med både namn och bild.